Vanan som försvann - sömn i två skift

“Sorger tar slut”

Fenomenet fanns till och med i ballader som “Old Robin of Portingale. “…Och vid uppvaknandet av din första sömn, ska du få en varm dryck, och vid uppvaknandet av din nästa sömn, kommer dina sorger att ta slut …”

Bifasisk sömn var inte heller unik för England. Den praktiserades allmänt i den förindustriella världen.

I Frankrike var den första sömnen “premier somme”; i Italien var det “primo sonno”.

Faktum är att Eckirch hittade bevis på vanan på platser så avlägsna som Afrika, Syd- och Sydostasien, Australien, Sydamerika och Mellanöstern.

En skildring från Rio de Janeiro, Brasilien 1555 beskrev hur Tupinambá-folket skulle äta middag efter sin första sömn, medan en annan – från 1800-talets Muscat, Oman – förklarade att lokalbefolkningen skulle gå i vila för sin första sömn före 22:00.

Uråldrig standard

Och långt ifrån att vara en egenhet för medeltiden, började Ekirch misstänka att metoden hade varit det dominerande sättet att sova i årtusenden – en uråldrig standard som vi ärvt från våra förhistoriska förfäder.

Den första uppteckningen som Ekirch hittade var från 800-talet f.Kr., i det 12 109-radiga grekiska eposet Odysséen, medan de sista antydningarna om dess existens daterades till tidigt 1900-tal, innan det på något sätt gled in i glömskan.

På 1600-talet gick en natts sömn ungefär så här. Redan från 21:00 till 23:00 började de som hade turen att ha råd att lägga sig på madrasser fyllda med halm eller trasor – alternativt kan det ha innehållit fjädrar, om de var rika – redo att sova i ett par timmar.

På den tiden sov de flesta gemensamt och vilade tillsammans med familjemedlemmar, vänner, tjänare och – om de reste – totala främlingar.

Vaknade när man ville

Ett par timmar senare började folk vakna upp från denna första dvala. Nattvaken varade vanligtvis från cirka 23.00 till cirka 01.00, beroende på vilken tid de gick och la sig.

Det orsakades i allmänhet inte av buller eller andra störningar på natten – och det initierades inte heller av någon form av larm.

Istället skedde uppvaknandet helt naturligt, precis som det gör på morgonen.

Perioden av vakenhet som följde var känd som “klockan” – och det var ett överraskande användbart fönster för att få saker gjorda.

“Skrifterna beskriver hur människor gjorde allt möjligt efter att de vaknat från sin första sömn”, säger Ekirch.

Arbetspass

De utförde vanliga uppgifter som att lägga ved till elden, äta, kissa, kolla husdjuren eller vanliga hushållssysslor som att lappa tyger eller kamma ull.

En tjänare som Ekirch stötte på i ett dokument bryggde till och med ett parti öl åt sin arbetsgivare i Westmorland en natt, mellan midnatt och 02:00.

De som har en filosofisk läggning kunde under tiden använda klockan som en fridfull stund för att idissla om livet och fundera över nya idéer.

I slutet av 1700-talet uppfann en London-handlare till och med en speciell anordning för att komma ihåg alla dina mest brännande nattliga insikter – en “nattlig remembrancer”, som bestod av pergament med en horisontell öppning som kunde användas när man ville skriva ned vad man kommit på.

Umgänge och sex

Men framför allt var klockan användbar för umgänge – och för sex. Som Ekirch förklarar i sin bok, At Day’s Close: A History of Nighttime, låg folk ofta bara i sängen och pratade.

Och under dessa konstiga skymningstider kunde sängkamrater dela en nivå av informalitet och avslappnade samtal som var svåra att uppnå under dagen.

För män och hustrur som delade säng med andra var det också ett bekvämt intervall för fysisk intimitet.

Om de haft en lång dag av manuellt arbete botade den första sömnen deras utmattning och perioden efter den och innan nästa sömn ansågs vara ett utmärkt tillfälle att bli gravid.

När folk hade varit vakna i ett par timmar, gick de vanligtvis tillbaka till sängen.
Detta nästa steg ansågs vara en “morgonsömn” och kunde pågå till gryningen, eller senare.

Redan de gamla…

Enligt Ekirch finns det referenser till systemet med att sova två gånger redan i verk från den grekiske biografen Plutarchus (från första århundradet e.Kr.), den grekiske resenären Pausanias (från andra århundradet e.Kr.), den romerske historikern Livius och den romerske poeten Vergilius.

Men människor är inte de enda djuren som upptäcker fördelarna med att dela upp sömnen.

Systemet är utbrett bland många arter som vilar i två eller till och med flera separata sträckor.

Detta hjälper dem att förbli aktiva under de mest fördelaktiga tiderna på dagen, till exempel när de är mest benägna att hitta mat samtidigt som de undviker att sluta som ett mellanmål själva.

Stora variationer

“Det finns stora variationer bland primater, när det gäller hur de fördelar sin aktivitet under 24-timmarsperioden”, säger David Samson, chef för laboratoriet för sömn och mänsklig evolution vid University of Toronto Mississauga, Kanada.

Och om dubbelsömn är naturligt för vissa lemurer, kan det vara så vi utvecklats till att sova också?

En sömnforskare vid National Institute of Mental Health, Thomas Wehr, upptäckte sedan i ett experiment med 15 män hur de under vissa förutsättningar föll in i ett sömnmönster där de som i två ”sömnhalvor”, som var ungefär lika långa.

Mätningar av sömnhormonet melatonin visade att deras dygnsrytm också hade anpassat sig, så deras sömn förändrades på en biologisk nivå.

“Det mest spännande”

“Att läsa om experimentet var, förutom mitt bröllop och mina barns födelse, förmodligen det mest spännande ögonblicket i mitt liv”, säger Ekirch.

Andra försök som David Samson gjort visar att i perifera delar av världen lever den bifasiska sömnen kvar och har aldrig försvunnit helt.

Orsaken till att den försvann i våra delar av världen är, konstaterar Ekirch, den industriella revolutionen.

“Artificiell belysning blev mer utbredd och kraftfullare – först fanns det gasbelysning, som introducerades för första gången någonsin i London och sedan, naturligtvis elektrisk belysning mot slutet av seklet”, summerar Ekirch.

“Och förutom att förändra människors dygnsrytm, tillät artificiell belysning också naturligtvis människor att stanna uppe senare”, tilläger Ekirch.

Läs mer om sömnvanor här: För lite sömn ökar risken för kroniska sjukdomar