Därför slutade vi sova tillsammans

Uråldrig sedvänja

Uppgifter om gemensam sömn är mest rikligt förekommande under den tidiga moderna perioden från cirka 1500 till 1800. Under den perioden var det extremt vanligt att dela säng.

“För de flesta människor, förutom aristokrater och välbärgade köpmän, samt vissa medlemmar av landadeln, skulle det ha varit ovanligt att inte ha en sängkamrat”, säger Roger Ekirch till BBC.

Han är professor i historia vid universitetet Virginia Tech, i Virginia, USA, och författare till At Day’s Close: A History of Nighttime.

Sasha Handley, professor i tidig modern historia vid University of Manchester och författare till boken Sleep in Early Modern England, säger att de allra flesta hade för få sängar för att sova enskilt.

Inga sexuella associationer

Hur klarade dåtidens människor att sova gemensamt och varför har vi slutat med denna uråldriga sedvänja?

Att sova i samma säng hade inte samma sexuella associationer som det har i dag. Under medeltiden avbildades ofta Bibelns tre vise män sovandes tillsammans, ibland nakna och ibland till och med liggandes i sked.

Enligt experter skulle förslag om att de ägnade sig åt sexuella handlingar ha uppfattats som absurda.

Det fanns dock konventioner för att undvika allvarliga konsekvenser. Det var oftast ovanligt att ogifta personer delade säng med personer som inte tillhörde den egna familjen.

Nackdelarna

Att sova tillsammans var så önskvärt att det till och med överskred samhällsklassernas vanliga barriärer, det finns många historier om personer som sover med under- eller överordnade, som mästare och lärlingar eller kungligheter och undersåtar.

Men trots fördelarna med konfidentiella nattliga samtal och ömsesidig tillgivenhet som sängkamrater utvecklade efter åratal av delad fysisk värme, fanns det även nackdelar med att dela säng.

Delade sängar var en grogrund för sjukdomar och skadedjur, många människor på samma madrass gjorde dem till idealiska gömställen för insekter som loppor och vägglöss.

Och en främmande sängkamrat kunde komma med en överväldigande stank, öronbedövande snarkning, eller en preferens att sova naken.

Amerikansk läkare

I mitten av 1800-talet började det bli omodernt att dela säng, även för gifta par. Det började med den inflytelserika amerikanska läkaren William Whitty Hall.

Han hade starka åsikter om många ämnen och blev en passionerad förespråkare för idén att det var oklokt “onaturligt och degenerativt”, att sova tillsammans.

I sin bok Sleep, från 1861, hävdade han att luften i ett rum som delas av mer än en sovande person snabbt kan bli förorenad.

Han menade att det inte bara var ohälsosamt utan även omoraliskt att sova i samma säng och att det för människor närmare de “olyckligaste” djuren i djurriket.

De gifta par som i årtionden överlevt de stora farorna med att dela säng hade enligt honom haft tur.

Sover bättre själva

Det här markerar början på när sömnen började ses som någonting som är individualistiskt och sker enskilt.

Familjer började överge sedvänjan att sova tillsammans och i nästan ett sekel sov många gifta par isär, det var först på 1950-talet som det vände och folk började se separata sängar som ett tecken på att äktenskapet var misslyckat.

Bör vi återuppta praktiken att sova tillsammans? Sasha Handley tycker inte det.

“Jag tror att folk tenderar att sova mycket bättre när de sover ensamma av alla möjliga anledningar … När du väl kommit förbi den typ av psykologisk komfort som att dela säng kan ge dig, tjänar de flesta på att ha en sovmiljö som de kan skapa för sina egna skräddarsydda behov”, säger han till BBC.

Läs mer: Sov bättre och krydda relationen – skilj dig på natten Dagens PS