Stefan Ahnhem: "Efter sju böcker är jag lite lugnare"

En bok blev till sex

Sagt och gjort. Drömmen om en vanlig polis med familj och vardagliga problem började ta form i Ahnhems huvud. Mycket inspiration fann han också i tv-succéer som “Breaking Bad” och “Game of Thrones”, som båda bryter med gamla konventioner.

Det blev drivkraften till debutdeckaren “Offer utan ansikte” och det som skulle bli Fabian Risk och hans universum. En bok som tog Ahnhem fyra år att skriva och ruskade om deckargenren.

“Den känslan jag ville ge mina läsare var att det här inte är ett kontrakt på att allting slutar lyckligt. En känsla av att det här har jag inte läst innan”, säger han.

En princip som skulle komma att betala sig. Igen och igen.

När möjligheten att ge ut “Offer utan ansikte” väl kom, blev en bok snabbt till sex, och drömmen att skriva kriminalromaner på heltid verklighet.

“När min agent sålde till det första landet som faktiskt var Tyskland, då kunde jag inte jobba på två, tre dagar. Jag bara gick omkring och käkade princesstårta hela dagarna”, berättar Ahnhem för Dagens PS och skrattar.

Den psykologiska thrillern “Bytet” kommer ut i april nästa år. (Foto: Forum)

Framgång tveeggat svärd

Succén var ett faktum med scenframträdanden, marknadsföring och nya böcker i sina spår. Samtidigt låg tanken på nästa bok och gnagde i medvetandet. En skapandeprocess som till stora delar tog form medan Ahnhem befann sig på resande fot, på hotellrum och tåg i Europa.

“Det var verkligen från en värld till en annan och jag älskade varenda bit av det, men jag har inte riktigt hunnit reflektera”, säger Ahnhem.

I det avseendet är framgång som fenomen ett tveeggat svärd. Lätt att vänja sig vid, men samtidigt en ständig källa till nya projekt.

“Jag har egentligen aldrig arbetat så hårt som efter debuten”, konstaterar Ahnhem och tillägger:

“Nu har det snart gått tio år, det är ju helt sjukt egentligen.”

Tid som genererat i sex berättelser om Fabian Risk och ett författarskap som befäst hans plats på deckarhimmeln.

“Jag är väldigt glad och tacksam för att jag har så många läsare runt om i världen, men jag är alltid lite bekymrad för nästa bok”, säger han.

“Om jag tycker att något är bra, så kan det inte vara helt åt skogen”, säger Stefan Ahnhem till Dagens PS. (Foto: Les Kaner)

Negativ feedback som drivkraft

Så hur hanterar han framgång?

“Det är ju en balans det där. Hur mycket glädje och positiv energi får du exempelvis av en bra recension, hur mycket negativa saker får du av en dålig? De där två balanserar inte”, säger han till Dagens PS.

Han menar att negativ feedback kan generera i drivkraft, men att det sammantaget kokar ned till en komplex algoritm som föder både prestationsångest och inspiration, även om erfarenheten lärt honom att parera den.

“I dag, efter sju böcker är jag lite lugnare. Jag har också kommit till en punkt i mitt författarskap där jag behöver utmana mitt skrivande och mina läsare”, säger han.

“Jag är väldigt glad och tacksam för att jag har så många läsare runt om i världen, men jag är alltid lite bekymrad för nästa bok.”

En risk som han bottnar i och också är beredd att ta.

“Numera känner jag mig nog ganska trygg i att om jag tycker att något är bra, så kan det inte vara helt åt skogen”, säger han.

Till det kommer modet att lita till berättelsen, som i mångt och mycket lever sitt eget lilla liv, liksom en acceptans inför att hans berättelser inte är för alla.

Stefan Ahnhem tycker om att balansera på gränsen. En strategi som mycket väl kan innebära att han överskrider den. (Foto: Thron Ullberg)

En normal person i ovanliga situationer

Kanske har också synen på författarskapet förändrats?

“Jag är nu satt på en mission att försöka förädla skrivandet. Istället för att tänka att jag ska pleasa miljontals människor, så tänker jag vilken riktning ska mitt berättande gå i”, säger han.

Hit hör förstås karaktärer som Fabian Risk och deras utveckling. En i grunden normal huvudperson som i böckerna ställs inför extremt ovanliga situationer och tvingas utstå både våld och trauma, vilket möjligen gjort honom mer introvert. En nödvändig utveckling enligt Ahnhem.

Han tillägger att han å ena sidan inte velat att hans huvudperson ska fastna i facket ensamvarg, men att det samtidigt är lite nervkittlande med karaktärer som inte har så mycket att förlora, eftersom det i just det här fallet gör Fabian Risk till en hänsynslös mordutredare.

Ingrediensen han inte tummar på

Det för oss in på våldet. En lika nödvändig som omdiskuterad ingrediens inom det svenska deckarundret som enligt Ahnhem inte går att tumma på.

“Jag tog ett beslut, eftersom det var böcker och inte tv, att jag inte ville ha någon censur, och att jag skulle befinna mig på gränsen”, säger han.

En strategi som rent konkret kan innebära att överskrida densamma.

“Annars vet man inte, för gränsen flyttar sig hela tiden, i all kultur”, säger Ahnhem och tillägger:

“Jag menar, om du sticker en kniv i en kropp, så kommer det att komma blod. Så är det bara.”

Med det sagt håller han sig långt borta från våldspornografi såvida det inte tillför en historia något. Han drar en parallell till förebilder som HBO Max-succén “Game of Thrones” och filmregissören Quentin Tarantino. Den hårfina gränsen mellan “splatter” och genialt berättande. Ett recept som han själv anammat, på gott och ont.

“Vissa tycker att jag går för långt, andra att det var precis vad som behövdes för att förnya deckargenren”, säger han.

I boken “En helt annan historia” står den färgstarka och stundtals taktlösa polisen Malin Rehnberg i centrum. (Foto: Nils Olsson)

Alla karaktärer en del av honom

Vid slutet av dagen handlar allt om att överraska. Att skapa situationer som skaver och underhåller.

Med det sagt bär hans senaste bok, “En helt annan historia” mer komiska drag än sina föregångare. Mycket tack vare den något aningslösa huvudkaraktären Malin. Fabian Risks diametrala motsats, som vi som läsare får stifta bekantskap med redan i bok nummer två, “Den nionde graven”.

Så vilken karaktär påminner mest om honom själv, Fabian eller Malin?

“Alla karaktärer bär mer eller mindre spår av mig. Det tror jag är en av nycklarna till att skriva en fullödig karaktär”, säger han.

“Om du sticker en kniv i en kropp, så kommer det att komma blod. Så är det bara.”

En devis som gäller alla figurer i böckerna, goda som onda.

“Om jag inte förstår min egen gärningsman och ger något av mig, blir det bara en tråkig schablon och väldigt platt, säger han.

En vanlig dag på jobbet

Det för oss in på hur det egentligen är att leva på sin fantasi och hur en vanlig dag på jobbet ser ut för en deckarkung?

En fråga som enligt Ahnhem är direkt avhängd på var i ett bokprojekt han befinner sig. Är det precis i början av en kreativ process sitter han gärna på kafé, låter tankarna flöda fritt och antecknar för hand. Allt eftersom pusselbitarna faller på plats intensifieras arbetsdagarna och blir mer av ett nio till fem-jobb.

Det följs upp av den fas i skrivandet som han själv liknar vid att “simma över Atlanten”. Här kan det trots lång erfarenhet gro en del tvivel.

“Jag känner alltid att det här kommer liksom inte funka. Då är jag den där humlan som har fattat att han inte kan flyga”, säger han.

En inre stress som Ahnhem löser genom att intala sig själv att det han arbetar med mest är på låtsas, en slags “version noll”. Det gör det lättare att jobba vidare tills det blivit dags att visa upp texten för en redaktör och börja bearbeta texten på allvar. Den del av arbetet som han älskar mest.

“Det är en väldigt härlig process där jag känner att varje sak jag gör, gör boken lite bättre”, säger han.

Aldrig frukta det vita bladet

Här gäller det enligt Ahnhem “att inte frukta det vita bladet” och bara skriva på. En annan fallgrop, som troligen fått både en och annan debutant att bita i gräset, är faran i att betrakta sig som färdig när boken skickas till förläggare.

En villfarelse som inte kunde vara mer felaktig, eftersom det är då det verkliga arbetet börjar.

“Det är lika bra att ta in det i sitt mindset. Om det tog mig ett år att skriva det här, så kommer det ta mig lika lång tid att redigera det”, säger Ahnhem.

Han understryker också vikten av att finna en balans mellan hjärnan som skriver och magkänslan som utvärderar det skrivna ordet. Modet som behöver finnas där för att stryka och göra om, för att i slutändan kunna leverera en slutprodukt “där ingenting är som det brukar och allting ställs på sin spets.”

“Jag känner alltid att det här kommer liksom inte funka. Då är jag den där humlan som har fattat att han inte kan flyga.”

Med dagar kvar till deadline för “Bytet” är det där han befinner sig nu. Precis mitt i all spänning över hur boken ska att tas emot. Den där slutgiltiga belöningen som bara en trogen läsarskara kan ge.

“Att en läsare lagt den där kvarten på bussen eller vad det nu kan vara på min historia. Det är den största gåvan jag kan få”, säger han.

På frågan hur det känns i magen när något han arbetat intensivt med under mer än ett års tid nu ska lämna redigeringsbordet kommer svaret snabbt.

“Det känns som att det är det bästa jag har skrivit”, säger han.

För skriva kan han, och många böcker väntar fortfarande på att bli skrivna. Humlan kan definitivt flyga.

Vill du läsa mer om kultur, nöje och underhållning? Så här enkelt skaffar du vårt kostnadsfria nyhetstjänst!

Läs även: Danny Saucedo: ”Jante det dummaste som finns”