Veckans historia - sprängladdad ruinromantik

En ö fylld av mystik

Vid en första anblick av slottet på Bannerman Island, som ön numera heter i folkmun, kan du tro att här bodde en av de mest förmögna.

Och visst har du rätt på ett sätt. Men slottets historia grundar sig inte i glitter och glamour. Det står faktiskt där av rent praktiska skäl.

Ön har dokumenterat varit fylld av mystik. Dess egentliga namn är Pollepel Island. I folksagorna sägs namnet komma från Polly Pell, den unga vackra flicka som blev fast på ett drivande isflak på floden, men som lyckades rädda sig iland på ön tack vare en ung vacker yngling.

Som “tack” friade hon till honom där på ön. Han sade ja och sedan levde de lyckliga… Ja, du förstår fortsättningen…

Mannen bakom allt i artikeln – Frank Bannerman. Vapenhandlaren som byggde ett av New York-regionens mest annorlunda sommarställen. (Foto: Bannerman Castle Trust)

Men Polly Pell har inget att göra med slottet. Det har däremot den man som föddes i Dundee i Skottland 1851.

Hans namn var Francis (Frank) Bannerman. Kom över till New York med sin familj endast tre år gammal. Familjen bosatte sig i Brooklyn och lille Frank visade sig snart ha ett mycket bra sinne för affärer.

Skrotsamlarproffs

Han började sin bana med att samla överblivna prylar i hamnarna. Fixade till dem och sålde. Kassan växte sakta men säkert till sig.

Han upptäckte att det såldes stora partier prylar från försvaret emellanåt. Billigt var det ofta och förtjänsten kunde bli stor med lite möda.

Det var inte bara pickadoler som fanns hos Bannerman’s. Här kunde du lätt shoppa loss till enn mindre inbördeskrig. (Foto: Arkiv)

Efter Amerikanska inbördeskriget fanns det mängder med militär surplus som försvaret ville bli av med. Frank handlade allt från uniformer till bomber och granater.

Skaffade stora förvaringslokaler centralt i New York och sålde därifrån med god förtjänst.

Mängder av surplus

Efter det spansk-amerikanska kriget vällde det ut surplus på marknaden. Frank köpte, köpte och sålde, sålde.

Hans lager centralt i stan hade med tiden vuxit explosionsartat (!). Och mycket av det som förvarades där var, milt uttryckt, av ytterst explosiv art.

Frank hade 1865 organiserat sin försäljning genom att starta företaget Bannerman’s. Ryktet om hans varor och goda priser spred sin snabbt och snart var Bannerman’s på alla köpsugna New York-bors läppar.

En nöjd Frank Bannerman mitt ibland ammunition och vapen. Vardag för honom – en mycket annorlunda vardag för de flesta
(Foto: Bannerman Castle Trust)

Men staden hade också sett lagret av explosiviteter växa i Franks lokaler. Och till slut ålade de honom att hitta en ny lokal utanför stadskärnan där det riskabla materielen kunde förvaras.

För hade något hänt, så hade det regnat granater över hela staden.

En lyckad kanot-tur

Under en kanot-tur uppåt Hudsonfloden hittade han så hittade han Pollepel Island och förstod att här var platsen som gällde.

Ägaren, familjen Taft, kontaktades och i november år 1900, var ön hans.

På Pollepel Island började Bannerman’s uppföra ett konglomerat av fastigheter, toppade med familjens eget sommarslott på toppen. (Foto: Bannerman Castle Trust)

Med god arkitekthjälp började en märklig fastighet byggas. Ett hus som skulle fungera som både representativ bostad och lager för Bannerman’s allehanda produkter.

Ståtligt skulle det dessutom vara från sjösidan.

Snart växte en grupp av hus upp på ön. En blandning av ett skotskt medeltidsslott och ett hamnmagasin.

Hit flyttades nu Bannerman’s stora lager och det var också härifrån de sålda varorna skeppades direkt till köparna.

Det var ett pampigt komplex som byggdes upp. Noterades dessutom av samtliga som passerade med tåg på fastlandet. Företagsnamnet på magasinets långsidor hamnade på alla resenärers näthinnor. (Foto: Bannerman Castle Trust)

I takt med att hans ekonomiska möjligheter ökade, blev han också en stor filantrop. Under första världskriget bistod han med filtar, uniformer, kanoner, gevär och allt han kunde få fram till den amerikanska armén i Europa.

Det mesta av mjukvaran skänktes medan hårdvaran såldes fördelaktigt för båda parter.

Paret Bannerman använde slottet som sitt sommarställe. Fru Bannerman hade dessutom mycket gröna fingrar så slottets trädgård växte med åren till en blomstrande oas.

Idag är det en stor ruin som härskar på ön. Endast minnen finns kvar av det som Frank Bannerman en gång byggde upp. (Foto: Shaun O’Boyle)

Efter Frank Bannermans död 1918, började affärerna med vapen och ammunition bli allt svårare att hantera från ön. Dels började statliga reglementen att försvåra direktförsäljning till privatpersoner.

Efter explosion gick luften ur

Dels så exploderade 200 ton ammunition 1920 med stora skador som följd. Och efter det så gick liksom luften ur hela företaget.

Solen skiner på ruinerna efter Bannermans storverk. Under de sensate åren har intresset återigen börjat vakna för ön och dess historia. (Foto: Bannerman Castle Trust)

Spiken i den berömda kistan kom 1950 då färjan Pollepel, som varit livlinan ut till ön, sjönk under en storm.

Verksamheten på ön avvecklades därefter och 1967 köptes ön av Staten New York.

På toppen av ön står också resterna av familjen Bannermans privata sommarslott. (Foto: Bannerman Castle Trust)

Hade inte en omfattande brand härjat i slottet och förrådet den åttonde augusti 1969, så hade nog Bannerman’s Island varit ett populärt besöksmål idag.

Nu har ön stått mer eller mindre övergiven sedan branden, men under de senaste åren har The Bannerman Castle Trust börjat arbeta för att återupprätta intresset för ön och dess historia.

Passa på att boka ett besök nästa gång.

Merläsning:

Läs mer om Bannerman’s Island här

Här är slottet som bara ärvs av män

Här är artikeln om racerbåten Teaser