Skärgårdskryssare - skönheter värda att bevara

Skärgårdskryssare är en båttyp som skapades i Sverige 1908 som en motreaktion till den första internationella regeln vars båtar blev tunga, klumpiga och mycket dyra. Skärgårdskryssaren utvecklades istället som en båttyp som seglade bra, inte var så dyr och passade Sveriges sjöar och kuster.

“Skärgårdskryssarregeln är en svensk regel och en unik och viktig traditionsbärare i svensk båtkonstruktion och segelsport”, säger Thomas Larsson, en av Sveriges mest erfarna och främsta träbåtsrenovatörer.

Den första regeln skapades av KSSS med Karl Ljungberg i spetsen. Regeln kom att revideras i flera omgångar och dagens regel är betydligt mycket mer komplicerad än den ursprungliga regeln som i stort sett bara innehöll scantlings.

Det vill säga regler om skrovet och riggens dimensionering, sedan fick man bygga vad man ville bara segelytan passade in i de nio olika klasserna, 15, 22, 30, 40, 55, 75 ,95, 120 och 150 kvm.

Dagens regel fungerar så att det finns en ideallängd, överskrids den så måste båten bli bredare, högre och ha större deplacement, medan segelytan fortfarande är densamma.

Båtkonstruktören kan spela med flera mått som påverkar en båts hastighet och en längre båt seglar snabbare än en kortare, ända tills att den längre båten blir för tung för sin segelarea.

Detta har konstruktörerna experimenterat med under drygt 100 år för att hitta den bästa balansen mellan storlek och segelytan.

Det som kännetecknar skärgårdskryssaren är att de är långa och smala och lämpliga för att segla i den svenska skärgården. Ifall du blir omseglad av en långsmal båt så har du nästan helt säkert blivit omseglad av en skärgårdskryssare.

Alla stora och kända båtkonstruktörer har ritat skärgårdskryssare: Harry Becker, Albert Anderson, Gustaf Axel Estlander, Erik Salander, Tore Holm, Knut Holm, Yngve Holm, Karl Einar Sjögren, K-H Reimers, Erik Nilsson, Peter Norlin, August Plym, Axel Nygren, Gustaf Schüssler, m.fl. Även motorbåtskonstruktörer som C.G. Pettersson och Knut Ljungberg har ritat skärgårdskryssare.

Båtarna är enligt många väldigt vackra och sedan guldåldern i början av 1900-talet är skärgårdskryssare en del av bilden i våra vatten. De är nu betydligt färre i antal än tidigare men är man ute i skärgården under sommaren har man chansen att se dessa skönheter.

De har åldrats men segla kan de. En del båtar är idag lika legendariska som sina konstruktörer, skeppare och nutida förvaltare. Uppskattningsvis har det byggts över 1600 skärgårdskryssare genom åren, idag finns cirka 150 av dem kvar i Sverige.

De flesta skärgårdskryssare har enastående historier. En del är byggda av proffs, andra av amatörer. Ägarlängderna är fullspäckade av näringslivsprofiler men även okända slöjdlärare. Många av båtarna har lämnat Sverige men det finns fall där skärgårdskryssare har hittat hem igen.

Några är olympiska medaljörer, andra har aldrig tävlat. Historierna spänner från förfall, olyckor, men också till otroliga renoveringar. Om du är intresserad av skärgårdskryssare och dessa historier kan jag varmt rekommendera boken Jakt på Kryss – 25 år med Svenska Skärgårdskryssareförbundet skriven av Per Thelander och Maria Thorsell.

På en Skärgårdskryssares segelnummer ser du först klassbeteckningen, exempelvis 55, följt av ett S för Sverige och under dessa ett nummer som står för båtens individuella permanentnummer. Exempelvis 55 S15. Dessa nummer har delats ut sedan 1920.

Tack vare entusiaster finns som sagt ett antal skärgårdskryssare kvar och de flesta av dessa i Sverige. Här är några exempel som utmärker sig på olika sätt. Vi börjar med den största och slutar med den minsta av dessa fantastiska jakter.

Det är svårt att föreställa sig sommardagar ute i skärgården utan att se en skärgårdskryssare segla förbi. De tillhör liksom landskapet som vi är vana att se, uppskatta och beundra. För att använda Thomas Larsson egna ord; Skärgårdskryssaren är en traditionsbärare.

Avslutningsvis säger vi grattis till Skärgårdskryssaren och tack till alla personer som genom ideella insatser håller det flytande kulturarvet och dess traditioner vid liv, något som jag tidigare funderat över i en artikel i Dagens PS att göra en kulturgärning.