Roubion - byn vid vägs ände

Med bestämd röst säger GPS-rösten – turn hard right. Och det stämmer. Avtagsvägen är en så skarp högersväng att jag närapå kör in i min egen grill.

Sedan börjar klättringen mot en plats som skulle komma att trumfa alla förväntningar.

Det började med en Airbnb-bokning. En liten lägenhet i de franska alperna. Platsen var diffust beskriven men bilderna på boendet var bra. Chansar man inte, får man aldrig uppleva något nytt.

Roubion skulle platsen heta. Mer info gavs inte. Hur stort det var och hur det verkligen låg, det sades det inget om.

Serpentinvägen klättrade sakta uppåt. Möten gjordes helst inte. Återkommande skyltar för skolbussen visade dock att trakten levde. Men den skolbussen ville vi helst inte möta.

Klättrande hus

Längst uppe på berget skymtades något mer än bara berg. Var det hus som hängde där? Flera hus såg det ut som när vägen klättrade vidare. Bor det folk där? Kan man bo där?

Det var Roubion som vi såg. Ett samhälle med 115 bofasta. Med anor från 800 före kristus, byggt på bergssidan. Som en by som någon hängt dit som en balkonglåda på ett balkongräcke.

Vägen slingrade sig ända igenom samhället. Över torget där en av byns två restauranger låg. Det fanns bara en gata bred för bil – resten av gatorna följde naturen och var inte bredare än att två personer med nöd och näppe kunde mötas.