Mikrostaten Seborga: "Vem vill inte ha en saga, en prinsessa och en hästskjuts?"

Omtvistad affär

Byns strävan om självständighet sträcker sig tillbaka till 1960-talets början, då en grupp bönder med Giorgio Carbone i täten, granskade stadens historia och fann att något inte stod helt rätt till. Det som då framkom var att Seborga, som år 954 donerats till benediktinermunkar och sedan sålts vidare till Sardinien anno 1729, egentligen aldrig varit en legitim del av Italien.

Detta sedan den påstådda affären vid vilken Sardinien tillskansade sig Seborga aldrig dokumenterats, enligt Carbone.

Carbones påståenden har sedan dess varit huvudargumentet bland Seborgas medborgare, inklusive prinsessan Nina av Seborga, som menar att ortens krav på självständighet är fullt rimliga, skriver CNN.

Något som dock tillbakavisats av såväl den italienska författningsdomstolen som Europadomstolen för mänskliga rättigheter och experter. Bland annat eftersom den obefintliga dokumentationen knappast bör ligga till grund för ett juridiskt erkännande flera hundra år senare.

Ingen ärftlig tronföljd

Nina av Seborga låter sig dock inte nedslås av negativ input, även om hon tillstår att självständigheten är en komplex fråga.

“Det kommer inte att hända idag eller imorgon, men ingenting är omöjligt: ​​titta på Brexit”, säger hon till CNN.

En framtidstro som kanske är lättare att förstå om man betänker att prinsessan fick nys om kungadömet för bara 15 år sedan. I Seborga bjuder seden att valet av monark sker vart sjunde år. Någon ärftlig tronföljd rör det sig alltså inte om, skriver CNN.

Nina av Seborga vägrar låta sig nedslås. (Bild: Principato di Seborga)

Som den första kvinna på tronen, har Nina nyligen övertagit kronan av exmaken,  tillika den före detta prinsen Marcello I, som abdikerade 2019.
Det gör henne till något av en rookie i kungliga kretsar.

“Vem vill inte ha en saga”

Möjligen tillför prinsessans klassresa också historien om det lilla furstendömen extra krydda, vilket gynnar stadens affärer och turism. Något som prinsessan Nina knappast sticker under stol med.

“Vem vill inte ha en saga, en prinsessa och en hästskjuts? Så ja, det är en turistattraktion, men det är också en del av Seborgas historia”, säger hon till CNN.

Med det sagt understryker hon att furstendömet verksamhet inte rymmer något olagligt, skriver CNN.

Den lokala valutan, luigino, som accepteras i stadens butiker är snarast att betrakta som en souvenir och saknar lagligt stöd. Detsamma gäller för vägen som leder upp till staden, med en komplett, om än inofficiell gränsövergång, som har både vaktpost och flagga.

Tills frågan om eventuell självständighet är löst lever livet dock vidare i den lilla byn, som med sina fem kvadratkilometer land framstår som just en by.

Vanlig är den inte.

Läs även: The Rock – den största diamanten som gått på auktion