Nina Siemiatkowski – med planeten i första rummet

Ökat tryck på miljöfrågor

Utöver det finns även möjligheten att integrera Milkywire som plattform in i andras plattformar, så att kunder och konsumenter kan bidra på ett skalbart sätt.

Och efterfrågan är stor.

“Det är otroligt spännande att vara där vi är nu, för det har hänt mycket på marknaden och det är mycket tryck som sätts på hela världen. Tittar vi på företag så handlar det om lagkrav och regelefterlevnad att ta tag i de här frågorna, men det är också ett krav från investerare att du tar ansvar i miljöfrågor om du ska få tillgång till kapital”, förklarar Nina.

Till detta kommer också ett ökat tryck från konsumenter och anställda, som enligt Nina behöver de olika företagens hjälp för att själva förstå sitt avtryck men också kunna ta ansvar.

Det var när Nina Siemiatkowski arbetade med fotoprojektet “Book of Leon” i Kenya som hotet mot ekosystemet slog henne med full kraft. (Foto: Privat )

Ett utsatt ekosystem

I detta komplexa ekosystem är målet från Milkywires sida att få ut pengar till riktigt bra projekt, tillsammans med all nödvändig återkoppling och data.

Idén till Milkywire fick Nina då hon arbetade i Kenya med fotoprojektet ”Book of Leon”, där hon under en fyraårsperiod följde världens sista vilda lejon på nära håll.

“Jag hade ambitionen att vara fotograf fullt ut, men insåg gradvis när jag kom till Kenya, där den här flocken av lejon befann sig, att ekosystemet var väldigt utsatt för hot. Det fick mig att läsa på om miljöfrågor och vad det är som händer med planeten”, säger Nina.

Stor potential i teknik

Det väckte i sin tur frågor kring miljöproblemens omfattning, vem eller vilka som bar ansvaret, men framförallt vad som kunde göras åt det.

“Desto mer jag lärde mig, desto mer insåg jag utmaningen i att avgöra vilka projekt som är bra, och vilka som inte är lika effektiva – eller till och med kan ha motsatt effekt”, säger Nina.

Det ledde henne vidare till såväl ekonomiska som tekniska utmaningar, på en entreprenörsscen där det å ena sidan kryllar av techbolag och digitala verktyg, men saknas lösningar för just miljösektorn.

“Teknik har enorma förutsättningar. Behovet av att få ut pengar till miljöprojekt är ett gammalt problem, där det finns existerande icke digitala lösningar och tekniken som finns i dag kan göra det på ett betydligt mer effektivt och värdeskapande sätt. Och det var väl det som var insikten, att den här förändringen kommer att ske. Även denna sektor kommer att digitaliseras”, säger Nina.

Nina i Uganda med ett satellithalsband för lejon i sin hand. (Foto: Alexander Braczkowski )

Ett berg av utmaningar

Till detta kom insikten om hur lite pengar som faktiskt går till miljöfrågor, men också hur svårt det är att få ut pengar.

“För varje sten jag lyfte på kändes det som ingen varit där förut, och då tänkte jag ‘nu känner jag till det här problemet och då är det min skyldighet att göra någonting åt det.‘ Man kan inte annat än försöka”, säger hon.

Men den ansatsen tog sig Nina an det som skulle bli Milkywire. Ett hjärteprojekt som stora delar av tiden känns som Mount Everest och tillhör det svåraste hon någonsin gjort.

Särskilt då många makthavare av i dag inte är fullt insatta i problemet.

“Hade det varit lätt hade någon löst det här redan”, konstaterar Nina.

“Jag ser inte mig själv som en entreprenör, det har jag aldrig gjort. Så det som definierar mig är väl viljan att faktiskt lösa det här stora problemet. Och där är allt annat är sekundärt.”

En kvarts miljard i donationer

Samtidigt är det precis det som lockar.

“Är du på någonting som är riktigt svårt, har du enorma förutsättningar att skapa väldigt mycket värde”, säger hon.

Och det har Nina Siemiatkowski gjort med besked, vilket genererat en kvarts miljard kronor i donationer.

“Ja, det är helt galet, men ja”, säger Nina Siemiatkowski och konstaterar att en idé som började på en bit papper faktiskt börjar ha en riktig påverkan.

Hon tror också att det är precis den ingrediensen som ringar in ett entreprenörskap. Viljan att förändra världen från den lilla pappersbiten till den jättestora visionen och extremerna däremellan.

Ett av projekten som stöttas genom Milkywire är miljöorganisationen Climate Sentinels viktiga forskning. På bilden glaciologisten Heïdi Sevestre på Climate Sentinels under ett fältarbete på Svalbard. (Foto: Heidi Sevestre )

Ser inte sig själv som entreprenör

Med det sagt är både framgång och entreprenörskap något som hon har riktigt svårt att identifiera sig med.

“Jag ser inte mig själv som en entreprenör, det har jag aldrig gjort. Så det som definierar mig är väl viljan att faktiskt lösa det här stora problemet. Och där är allt annat är sekundärt”, säger hon.

Så är det också precis den där viljan som tillsammans med en näsa för siffror som hade gjort de flesta ekonomer gröna avund, återkommande lett Nina Siemiatkowski till ledande positioner i bolag som Swedish Match.

Något som hon alltjämt tycks ha svårt att ta in, trots att Milkywire fått ett otroligt mottagande på marknaden.

“Alltså, jag är bara lilla jag. Jag går inte omkring och tänker på det sättet, men det är såklart jättekul och jätteglädjande och jag kanske bör stanna upp lite mer och faktiskt reflektera över vilken stor skillnad som de här pengarna redan har gjort”, säger Nina.

En droppe i havet

Som den entreprenör hon ändå är, understryker hon att den där kvarts miljarden ska bli mycket mer.

“Det är verkligen bara en droppe i havet än så länge. Jag menar, när det kommer till biologisk mångfald, så sattes det mål i december under COP 15 att skydda och återställa 30 procent av jordens yta men också att låsa upp tvåhundra miljarder dollar i finansiering årligen bara till biologisk mångfald. Jag har  ju räknat lite på det där och det är fullt möjligt”, säger hon.

Hon förklarar att nyckeln till den finansieringen bland annat ligger hos företagen som tack vare sina konsumenter har enorm räckvidd.

“Politikerna har inte daglig kontakt med privatpersoner och konsumenter, och de flesta människor vaknar inte och tänker att: i dag ska jag förändra världen, så företagen har en central roll i att möjliggöra den här omställningen. Både genom att tillhandahålla bättre produkter och tjänster och själva ta ansvar, men också möjliggöra för konsumenter att bidra direkt genom deras nätverk.”

Kalkylen som löser allt

På frågan vad som utgör de största bromsklossarna i handlingsplanen konstaterar Nina krasst att det egentligen inte finns några. Förutsatt att alla stora, globala bolag bara drar sitt strå till stacken förstås.

Även det ett scenario som Nina räknat på.

“Ta ett amerikanskt bolag, ett av de största, så har det kanske 100 miljoner konsumenter. Om man slår ut 200 miljarder dollar på 100 miljoner konsumenter så motsvarar det 170 dollar i månaden. Det sätter ändå en kontext: att om alla företag faktiskt möjliggör för sina konsumenter och som grund tar ansvar för sitt avtryck så har vi kommit väldigt långt”, säger Nina.

Och då ligger inte problemet i de 200 miljarderna utan snarare de beslut som behöver fattas för att möjliggöra en sådan lösning, även om trycket enligt Nina redan finns där.

“Politikerna pressar på fonderna. AP fonderna pressar investerarna och investerarna pressar bolagen och detsamma gäller på börsen, så den här omställningen sker, om än för långsamt för min smak”, säger hon.

En marknad som inte väntar

Här är en stor utmaning tid, och att förändringen händer här och nu. Att vänta till senare är inte ett alternativ.

“Det som ofta tar tid nu är för företagen att förstå sitt klimatavtryck samt sin påverkan på naturen, samt att implementera lösningar för att ta ansvar för detta avtryck, alltså få in det i sina tekniska planer  Givet att nya lösningar kommer till marknaden går omställningen snabbare för varje dag som går, säger Nina och fortsätter: 

“Vår största utmaning är att fånga den vågen och se till att våra lösningar och produkter är så pass konkurrenskraftiga och skapar så mycket värde att vi kan bli den största spelaren i det här.”

Rädsla vs ovisshet

En ambition som för oss in på frågan om hon aldrig tvivlar eller är rädd?

“Nu rullar utvecklingen på här, på ett helt annat sätt, men i början var det verkligen så här. ‘Vad håller jag på med, ska jag verkligen göra det här, och hur svårt ska det behöva vara?‘ Så ja, jag är livrädd hela tiden, alltså sanning med modifikation” säger Nina.

Hon skrattar och fortsätter:

“Det är mer att jag saknar kontrollmekanismen att känna efter. Det är också därför jag säger att jag kanske inte är entreprenör i grunden. Men jag är ju uppenbarligen det givet vad jag gör, och min man tycker det.”

Hon förklarar att den största omställningen just nu är att leva med ovissheten i vad som sker härnäst och att varje steg hon tar kan komma att påverka teamet och affärsmodellen.

“Man stirrar sig gärna blind på en lösning, som man bestämt sig för. Men det som skapar framgångsrika bolag är möjligheterna att hela tiden lära sig och iterera. Att aldrig ge upp och fortsätta så att du får ner den där fyrkantiga klossen i det runda hålet.”

Vill inte definieras av sin man

Att hennes man Sebastian Siemiatkowski, vd för Klarna, haft en stor roll i hennes personliga utveckling sticker hon inte under stol med. Inte heller att hon är sin egen, även om det av förklarliga skäl bollas både stora och små affärshemligheter över frukostkaffet där hemma.

“Ja, vi pratar mycket jobb, kanske lite för mycket till och med. Han är en av mina viktigaste sparringpartners och jag är en av hans, och så har det alltid varit. Däremot vill jag inte bli definierad av honom och hans framgång. Jag är en egen person och har alltid haft egna drivkrafter, egen passion och engagemang. Sedan är det klart att vi är gifta och det skapar vissa förutsättningar, men nej, jag är en annan person som sagt.”

En omöjlig uppgift

Hon är också kvinna. Vilket för oss till frågan hur det är att slå sig in på en scen som historiskt varit vikt åt män?

“Det finns skäl till att det ser ut som det gör, men det skulle inte behöva se ut på det sättet för att vi i grunden har likadana förutsättningar i egenskaper av kön. Det är tydligt att det saknas förebilder, samt att den manliga entreprenörs stereotypen nog lockar investerare i större utsträckning”, säger Nina.

En frågeställning hon reflekterat desto mer över är vardagspusslet vs ekorrhjulet, som gör det svårt för kvinnliga entreprenörer i dag att driva bolag. En tuff verklighet för vilken småbarnsförälder som helst med ambitioner.

“Det är något som vi inte pratar om särskilt mycket. Utmaningen att få ihop sitt liv som mamma med en karriär är otroligt svårt. Och det finns en norm att man ska vara hemma med barnet, vilket är fantastiskt. Men det kanske inte är förenligt med att göra den typen av entreprenörsresa fullt ut. Där klämmer en sko helt klart”, konstaterar Nina.

Kärlek till problemet, istället för lösningar

Så vilket råd vill hon ge till blivande entreprenörer med stora drömmar?

“Man stirrar sig gärna blind på en lösning, som man bestämt sig för. Men det som skapar framgångsrika bolag är möjligheterna att hela tiden lära sig och iterera. Att aldrig ge upp och fortsätta så att du får ner den där fyrkantiga klossen i det runda hålet”, säger Nina.

Det kräver pannben och tålamod när marknaden och bolaget rör sig samtidigt och hela havet stormar.

En vanlig dag på jobbet för entreprenören Nina Siemiatkowski. För vad är det värsta som skulle kunna hända?

“Ja, men det är att vi misslyckas. Det vore sorgligt givet vad vi försöker uppnå och jobbigt att tappa ansiktet såklart. Det är jag den första att skriva under på, men samtidigt tänker jag att rädslan för att misslyckas inte får stå i vägen. Vi försöker göra något ganska svårt här”, säger Nina.

Vill du läsa mer om spännande personligheter och entreprenörer? Så här enkelt skaffar du vår kostnadsfria nyhetstjänst!

Relaterade artiklar:

Nina Siemiatkowski fokuserar på att digitalisera välgörenhet

Läs även: Tjänsten som ska revolutionera våra matvanor