Striden igång - är korken stekt?

Svaret beror helt på vem man frågar. Tillverkare av skruvkapsyler och syntetkorkar är lika övertygade som den traditionella korkindustrin om deras produkters förträfflighet. För den som vill djupdyka i ämnet finns mycket material att tillgå.

Med min tidigare bakgrund som vinimportör har jag rent konkret affärsmässigt upplevt för- och nackdelar med alla förslutningar. Skruvkapsyler är känsliga för mekanisk påverkan, med läckage som följd. Syntetkorkar kan sitta så hårt att en rejäl garagedomkraft behövs för att komma åt innehållet i flaskan. Och traditionella korkar kan gå av, smula och allra värst avge ett ämne som leder till det som kallas korkdefekt – vinet kan bli helt odrickbart.

Korkdefekt – är problemet löst?

Korkdefekt och hur man känner igen det kommer jag skriva mer om i kommande artiklar. Men de problem som korkindustrin hade under främst 1980- och 1990-talet med defekta korkar var det som ledde till det stora uppsvinget för skruvkapsyler och syntetkorkar som alternativ.

Min högst privata uppfattning är att så mycket som 5-10% av alla viner var korkdefekta när det var som värst. Den traditionella korkindustrin insåg vartåt det barkade, och har sedan dess satsat stora resurser på att lösa problemet. Idag hävdas det att siffran är nere på 1-3% och jag är nog benägen att tro på det baserat på egen erfarenhet. Branschgiganten Amorim hävdade nyligen att man anser sig ha löst problemet med korkdefekter i sina produkter.

Det finns ju uppenbara praktiska fördelar med en skruvkork. Men sedan är det ju det där med känslan och sinnligheten. Det härliga ljudet av den äkta korken som lämnar flaskan och väcker förväntan om en smakupplevelse. Det finns faktiskt forskning som visar att vi blir mer positiva bara av själva ljudet från en champagnekork som smäller av. Det kan vi behöva i dessa tider.

Läs mer: Sålde allt – ”hur korkad får man vara?” >>