Så kan vinet ha smakat för 2.000 år sedan

Professor Patrick McGovern, även känd som ’Indiana Jones av antika viner’, har vigt sitt liv åt våra alkoholhaltiga dryckers historia. Vi har valt ut två viner ur Systembolagets sortiment med hjälp av professorns forskningsresultat. De kan ge oss en uppfattning om hur vinerna smakade för flera tusen år sedan.

Naturvin från Libanon

Det första vinet vi provar är ett traditionellt bordsvin och kan representera hur ett vin från regionen smakade innan eventuella tillsatser och kryddning tillsattes. Det kommer från den legendariska vinfirman Château Musar i Libanon – en fascinerande vinhistoria i sig. 

Grundat 1930 av Gaston Hochar, som inspirerats av vinslotten i Bordeaux, är det utan tvekan Mellanösterns mest kända vinproducent. Till berömmelsen bidrar att man, med livet som insats, lyckades framställa utmärkta viner varje år under det libanesiska inbördeskriget (1975 – 1990).

Vinodlingarna ligger på cirka tusen meters höjd i Bekaa-dalen. Duvorna har alltid odlats ’naturligt’, även om man fick sin ekologiska certifiering först 2006. Naturprincipen gäller hela vinifieringsprocessen, och firman anser därför att vinerna kan benämnas ’naturvin’.

Ingen ekfatslagring på Jesu tid

Antagligen var man inte så brydd med själva druvsorterna på Jesu tid – förutsatt att de gav ett drickbart vin. Det är först på 1000-talet som det finns historiska bevis för att namn på olika druvsorter börjar dyka upp. Det är därför osannolikt att druvsorterna i dagens viner från Château Musar är identiska med vad som odlades i området för flera tusen år sedan.

Det hindrar inte att jordmånen, klimatet och det naturliga odlingssättet påverkar druvornas smak på liknande vis som under biblisk tid.

Det finns inga indikationer på att vinerna lagrades på ekfat på den här tiden. Därför valde jag firmans vin Musar Jeune, som inte har lagrats på ek – till skillnad från ’storebror’ Château Musar.

Musar Jeune 2017

Bekaa, Libanon, Nr 75905 (Beställningssortimentet), 169:-, Ekologiskt 

Omdöme: Ung, något eldig doft av mörka bär och jordgubbssylt. Fruktig, rejält sträv smak med inslag av vinbär, körsbär, örter och kryddor. Ett koncentrerat vin med tydlig strävhet i avslutningen.

Druvorna skördades för hand i slutet av augusti. 45% Cinsault-, 45% Syrah- och 10% Cabernet Sauvignondruvor har fått jäsa med vildjäst, eller naturjäst, i betongkärl. Vinet är ofiltrerat, och i övrigt obehandlat förutom en minimal tillsats av sulfiter.

Det mer än dubbelt så dyra och ekfatslagrade Château Musar brukar dela upp vinintresserade i två kategorier – för eller emot. Det här vinet är kanske inte lika mycket av en vattendelare (vindelare?), men har ändå en ganska speciell karaktär. Passar till kraftigare maträtter, gärna grillat kött eller kryddigare vegetariska rätter. 

Amarone från toppårgång

Det andra vinet vi provar är en Amarone. Det liknar antagligen vinerna som Jesus drack i ännu högre grad. Metoden som Amarone-viner framställs med är dokumenterad mångtusenårig. Mycket tyder på att vinernas egenskaper var lika uppskattade då som det är hos svenska vinkonsumenter idag. 

Innan vinet jäses, låter man druvorna torka på vass- eller bambumattor under vintern efter skörden. Resultatet är ett vin som är både sötare, smakrikare och starkare. I Italien benämns det här sättet att framställa vin för appassimento.

Masi är ett stort italiensk vinföretag med sin bas mellan Verona och Gardasjön. Firman tillhör sedan länge de främsta producenterna av Amarone. Deras historik sträcker sig tillbaka till 1700-talet, då vingården Vaio del Masi köptes av ägarfamiljen Boscaini.

Masi Costasera Amarone Classico 2015

Valpolicella, Italien, Nr 2345, 299:-

Omdöme: Intensiv doft av plommon, körsbärssylt, kakao och fat. Fyllig, välbalanserad smak av mörk frukt, tobak, choklad med viss sötma. En mycket välgjord Amarone i klassisk stil.

70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara odlade på kullarnas västsluttning, mot Gardasjön, i Valpolicella. Vinet har jäst i stora ekfat av slovensk ek i cirka 45 dagar.

Det här är en riktigt bra Amarone från den utmärkta årgången 2015. Jag tycker oftast att Amarone är för dominerande till de flesta maträtter. Däremot kan det vara himmelskt gott till en bit lagrad hård- eller mjukost, där vinets sötma balanserar. Eller ett glas bara som det är tillsammans med goda vänner.