Överraskningen: spritfabrik på tomten

Första gången jag träffar säljaren av gården i Portugal som jag är spekulant på, finns det en byggnad som han undviker att visa. Jag tänker inte så mycket på det, det finns andra hus och det är ju ändå 15 hektar mark att inspektera. 

Säljaren är visserligen några år äldre än jag, men verkar vara i synnerligen god form. Vi traskar runt ägorna på en och en halv timme. Upp på åsar och ner i dalar. Mäklaren pratar engelska och följer vänligen med för att underlätta kommunikationen mellan säljare och spekulant. Han ser mycket plågad ut och flämtar påtagligt i värmen.

Medronho är ett bär som växer lokalt i södra delarna av Portugal. Spritdrycken som görs på bäret sägs ha hallucinatoriska egenskaper. (Foto: Privat)

Bär som liknar jordgubbar

Markerna är i verkligt gott skick, men bitvis är det ändå lite svårforcerat. Förutom olivträd och korkekar är det väldigt gott om en slags storvuxen buske, med bär som liknar runda jordgubbar. Jag frågar vad det kan vara: medronho, svarar säljaren.

Vi skiljs åt och jag får några dagars välbehövlig betänketid. Det är ju ändå ett stort steg att emigrera. Och ett rejält kliv att flytta från ett tryggt villaliv i en stockholmsförort till ett okänt område på den portugisiska landsbygden. Men utmaningen och livsförändringen lockar, och beslutet blir att köpa den vackert belägna gården.

En mindre spritfabrik

Att köpa fastighet i Portugal är betydligt mer komplicerat än i Sverige. Med god hjälp av en advokat kommer så processen igång. När det till slut blir dags att göra upp affären med säljaren, kommer jag ihåg den där byggnaden som aldrig inspekterades vid visningen. Vi kommer överens om att träffas ytterligare en gång på gården.

Adega, på spanska Bodega, stod det på nyckelbrickan. Men vad rymdes egentligen bakom dörrarna? (Foto: Privat)

Några dagar senare ses vi igen på plats. När så den kraftiga och breda dörren öppnas till den något avsides placerade fönsterlösa byggnaden, blir jag rejält överraskad. Eftersom jag under min yrkeskarriär även arbetat en del med spritprodukter, förstod jag omedelbart vad det var som uppenbarade sig. En mindre spritfabrik, helt enkelt.

Det stod snabbt klart att produktionen inte riktigt ingick i den officiella statistiken. Vilket förklarade säljarens tidigare beteende runt byggnaden – det var ingenting man skyltade med för obekanta besökare. Men nu fick jag frågan: var jag intresserad av att köpa även den här verksamheten?

Fortsättning och del 2 av artikeln Spritfabrik på tomten publiceras på torsdag 24/9.

Läs mer: Sålde allt – “hur korkad får man vara?”