Galenskaparna borde ha bett om en kines

Behövde nya namn

När sedan idealmakaroner, som vi i allmänhet gjorde stuvade makaroner och makaronilåda av, blev standardpastan på 1950-talet, började vi inse att vi behövde bredda titulaturen.

Under 1960-talet blev pastan allt populärare bland svenskarna, inte minst eftersom den gick snabbare att laga än den potatis som dittills haft monopol på middagsborden.

1961 kom dessutom de redan då i stort sett oätliga snabbmakaronerna och spädde på trenden.

Slagdängornas tid

Det stora genombrottet för en bredare tablå av pasta kom under 1980-talet och inte minst när vi svenskar fick nya, tätare band till Italien som semesterland och via fotbollen.

1986 kom Lasse Holm med landsplågan ”Cannelloni, Macaroni”, två år senare Galenskaparna & After Shave med ”Pappa, jag vill ha en italienare” med odödliga textrader som ”Pappa jag vill ha en italienare, uppfödd på pizza och pasta, pappa jag vill ha en italienare, alla andra kan du kasta”.

Resten, som den late som vill slippa redogöra för förloppet säger, är historia.

Under 1970-talet åt vi knappt ett kilo pasta per person och år. Redan 2015 var vi uppe i nio kilo per person och år.

Forever stuvat?

Cajsa Warg?

Jodå. Det beskäftiga fruntimret med sin ”Hjelpreda i hushållning för ung fruentimber” 1755 hade ett recept på pasta.

Enligt henne skulle makaronerna kokas i smaksatt vatten för att sedan stuvas med riven ost och muskot.

Dock ska sägas att vi kan vår historia. Stuvade makaroner är fortfarande bland topp tio inom pasta.

Pasta carbonara och spagetti med körsfärssås har förstås gått förbi, men har å andra sidan haft tid att smyga fram inför raksträckan mot mål. Båda recepten dök upp redan i ”Vår kokbok” 1951.

Pastans segertåg har för övrigt även fått andra maträtter att luta sig mot den framgångsrika mjölprodukten.

Så kan du exempelvis läsa hur klassikern fiskbullar på burk nu kan marknadsföras med att de ”passar också till pasta”.   

Där står vi i dag med vår italienska pasta…men så är det ju inte. I likhet med krögaren Tony i ”Lady & Lufsen” får vi säga ”någon med mig skämta aprillo” inför påståendet att pastan är italiensk.

Inget håller om man kollar…

Faktum är att inte ens Lady & Lufsens klassiska rätt är riktigt italiensk. Den skapades av italienare i New York, som publicerade det första receptet 1920.

Och tomatsåsen kan vi i hög grad tacka USA:s tredje president Thomas Jefferson för, som tog med sig tomatfrön tillbaka till USA efter en resa tilll Paris – och dessutom såg till att shanghaja en pastamakare som fick introducera parmesanosten i USA.

Pastan i sig är, så vitt vi vet, från början kinesisk, men det var inte som i etablerad historieskrivning Marco Polo som tog den till Europa 1294.

Den marockanska upptäcktsresanden Muhammad al-Idrisi har skrivit om hur han 1154 stötte på pasta på Sicilien i form av ”mjöl format till långa smala trådar”.

Läs även: Så “förstör” svenskar klassiska maträtter. News 55

Arkeolog-pasta

Det lär inte bli ordentligt utrett – men en utgrävning i nordvästra Kina i början av 2000-talet gav ett fynd av en skål med en spagetti-liknande pasta av hirs. Enligt forskarna 4 000 år gammal.

Men okej – ordet ”pasta”, som betyder ”deg” är italienskt.

Men vi har nudlar och dumplings från olika asiatiska länder, äggpastan spätzle från Tyskland, grekisk orzo, pelmeni från Ryssland, koldonai från Litauen och pierogi från Polen. För att ta några exempel.

Och hos oss cannelloni, farfalle, fettucine, fusilli, linguine, pappardelle, penne, tagliatelle, risoni och en hel del annat.

Erkänn att man får en viss förståelse för att våra svenska föregångare valde att kalla allt ”makaroner”…

Läs mer:

Michelin: Krogbetygen som bara skulle sälja däck. Dagens PS

Drycken som är ett “must” varje jul. Dagens PS