Kommer klassikerna att skrotas?

Margona

Liksom Capella har Margona funnits med i den klassiska båtvärlden. Fanns med i kretsarna. Låg i Nacka Strand och mådde alldeles utmärkt.

Men sedan såldes hon. Och såldes igen. En ägare med för mycket engagemang och för lite tid köpte henne. Och tyvärr så gick något snett där.

Idag ligger denna underbara båt fortfarande under täckning. Men tiden har tärt hårt på henne. Ett växlande kallt, varmt, blött och torrt klimat har gått hårt på hennes struktur.

Mycket handlar om ytskikt, men tyvärr har nu tiden ätit sig in under fernissa och färg och orsakat mer skada än vad en varmluftspistol och en fernissaburk kan rädda.

Hippocampus

På en trailer, parkerad vid sidan av en väg, står en av Sveriges sista stora klassiska yachter. Byggd på Ingmarsö båtvarv av Gunnar Björklund på beställning av familjen Åhlén.

Det är en magnifik pjäs, byggd i polsk ek. Förlängdes efter något år – från ett knubbigt utseende till ett fullvuxet. Och som så, ser hon fortfarande ut.

Men inte skickmässigt. För bara fem år sedan så flöt hon och användes. Men sedan tröt ekonomin hos ägaren och hon ställdes på en trailer och där har hon blivit stående.

En ny ägare kom till med visioner. Men visionerna räckte bara till att dra henne en liten bit av den långa vägen hem.

Nu står hon där hon står. Lätt brännskadad efter en incident. Lätt plundrad efter att ha stått ensam i några år. Lätt allmänt väderbiten efter att elementen fått härja fritt i och på henne ett antal år.

Vore skam och elände om hon föll för motorsågen. Hon är värd så mycket mer än en död i spån.

Boheme

Hon var en av de första motoryachterna att väljas in när veteranbåtklubben Motor Yacht Society bildades 1971. Hon var då ett ståtligt fartyg. Byggd 1925 åt Tullverket i en serie av tre, och den enda kända överlevaren.

Hon underhölls och flöt. Visades upp på träffar. Men tiden inom tullen och tiden därefter började gnaga i hennes skrov.

Hon fick en ny engagerad ägare med visioner. Han hade samlat på sig fler klassiska båtar och räddat dem undan döden. Så Boheme passade bra in i hans mission.

De två andra båtarna är idag juveler i den svenska kulturflottan. Återställda till det skick de förväntas vara.

Men Boheme är kvar. Och frågan är om tiden nu sprungit ifrån henne? Hon ligger och väntar på att bli räddad ännu en gång. Förhoppningsvis innan det är för sent.

Kickan II

Tufa Marin var en spännande blandning av kyrkogård och fyndgömma. Likt döende djur hamnade den ena efter den andra båten uppe på varvets bortre del för att dö.

Kanske var varvets ägare ändå lite nostalgiska. De satte inte sågen i båtarna dömt ut. De sänkte dem inte på fjärden utanför, utan ställde bort dem att dö i stillhet.

Hit var vi många som åkte. För att titta, drömma, lukta och känna på båtarna som stod. De flesta var bara könlösa modeller ut historiens intetsägande produktion. Men de fanns de som stack ut.

Som Kickan II. Hon låg på slipen. Längst upp. Hon flöt ibland på somrarna. Men inte alltid. Varvet hade fått bra rutin på att bärga henne. Men det slet på både personal och boten självt.

Vi smög självklart ombord och drömde oss bort som kapten bakom ratten.

Men det var inte bara vi som drömde. En dag var hon sjösatt och borta. Det hade visst varit ett äventyr utan dess like innan den nya ägare nått hemmahamn i Södertälje.

Där lyftes hon upp och där ligger hon nog än. Statusen är faktiskt lite oklar – därav de insmugna “än”.

Hoppas hon lever i ett skick som fortfarande innebär räddningsbart.

Läs också:

Finanselitens fem klassiska överlevare

Mer om Bahcos historia här.