1886 byggdes den första automobilen och cirka fem år senare sågs den första bilen på svenska gator. Men det var först år 1900 som den första fortkörningsboten delades ut. Och såhär gick det till.
Sveriges första fortkörning - en riktig fartdåre
Mest läst i kategorin
Det är den 26:e maj år 1900. Våren hade börjat bra och kvällen var ljum. Ett glatt sällskap roade sig på den nya innekrogen Riche i början av Stockholms nya paradgata, Birger Jarlsgatan, som höll på att växa fram.
När timmen började bli sen bröt sig en del av sällskapet loss och tackade för sig. Satte på sig hatt och rock och tog sikte på den automobil som stod parkerad utanför restaurangen.
Mannen i sällskapet, bokhållaren Henning Forslund, erbjöd damerna skjuts hemåt i bilen – ett erbjudande de absolut inte tackade nej till. Att åka automobil var fortfarande något exotiskt.
Och de män – för det var i stort sett bara män som framförde dylika fordon – det var ofta personer med både god råd och bra kontakter.
Trehjulig bil
Bilen som stod parkerad vid trottoaren var även med den tidens mått, en annorlunda tingest. Lite grand av en trehjulig motorcykel men med två tittade i ett säte framför föraren.
Märket på bilen var även det ur den annorlunda kadern bilar. Det var ett importerat fordon tillverkat av den franska biltillverkare Léon Bollée och av modell Voiturette.
Fabriken hade fått sitt namn efter sin grundare och ägare, uppfinnaren Léon Bollée, som hade många strängar på sin lyra. Bland annat hade han 1875 fått världens första körkort, men som då det togs, endast var giltigt för ångbilar.
Köptes av LM Ericssons son
Bilen som nu sällskapet äntrade på Birger Jarlsgatan, hade tagits till Sverige 1897 av Henning Forslunds gode vän Gustaf LM Ericsson.
Bilen hade då visats upp på den stora Konst- och industri-utställningen i Stockholm och var faktiskt den första bil som officiellt visades upp i Sverige.
Henning själv hade köpt bilen av Gustaf LM Ericsson, och berättade själv om förvärvet:
”Jag ledde ut den på gatan sedan köpet var klart, steg i och körde – utan tanke på trafikregler, för såna fanns inte den tiden. Och iförd hög hatt. Det hade man ju oftast.
Galant framfart
Mitt första mål var Drottningholm, dit det gick galant trots backar och allt! Passageraren satt i den här bilen framför chauffören, ratten var vid sidan om bilen på höger och växelspaken på vänster utsida.”
Men nu var det år 1900 och sällskapet från Riche tog plats i bilen och Henning styrde ut i gatan. Då bilar på den tiden fortfarande var synnerligen rara tingestar i huvudstadens trafik, var det bland hästkärror, cyklister och gångtrafikanter som Henning fick navigera.
Förfärlig fart
Kosan styrdes över Nybroplan och ut på Strandvägen. Farten ökades av Forslund till uppemot 10 km/h och kanske över det.
Men denna framfart måste ha retat någon av Strandvägens finare, varför en konstapel tillkallades. Henning själv berättar igen:
“Farten var inte hög – på slätmark kanske femton kilometer i timmen. Det ansågs mycket då. För en femtonkilometers-körning åkte jag fast år 1900.
En poliskonstapel sprang i kapp bilen och högg mig i rockskörten och förbjöd mig köra med sådan förfärlig fart.
Det blev 10 kronor i böter. Jag hade kört i överdådig framfart – högre fart än skritt (6 km/tim) var inte tillåtet.”
Boten efter denna överdådiga framfart finns bevarad som ett kul minne hos familjen Forslund. Och faktum är att också bilen finns bevarad på Tekniska Museet.
Bilen är fortfarande i ett mycket gott skick och i precis det utseende som den vad den där retsamma dagen år 1900 då Henning Forslund blev Sveriges första fartdåre.
Läs mer här:
Unik film från Stockholmsutställningen 1897
17-åring körde174 km/h på 60-väg
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.