Målad gul och blå, ägd och körd av racerföraren, playboyen och personligheten Uffe Norinder. Denna fantastiska Ferrari 250 GTO är nog den internationellt mest kända svenska klassiska bilen.
Svenska klassiker - Uffe Norinders Ferrari 250 GTO
Mest läst i kategorin
Den berör. Inte bilen självt utan allt som finns runt den. Den blå-gula Ferrarin utstrålar en mystik och representerar och symboliserar på alla sätt det som vi älskar – nämligen proveniens.
Proveniens är ju ett föremåls historia. Vad det har varit med om, vilka som ägt det och vilka minnen det samlat på sig genom åren.
Vanlig? Inte direkt…
Ferrari 250 GTO med chassinummer 3445 föddes som en vanlig 250 GTO. Att använda ordet vanlig i sammanhanget är i sig synnerligen opportunt, då 250 GTO idag är en av bilvärldens absolut dyraste bilmodeller.
Men även i denna lilla skara, så finns det vanliga och ovanliga exemplar. Där nummer 3445 är den absolut ovanligaste.
Det ovanliga med bilen är inte några teknikaliteter. Ofta det som skiljer en bil från en annan. Utrustningsnivåer, motorstorlekar, trimsatser eller andra tekniska finesser som går att klämma, känna och bedöma.
Det ovanliga med 3445, och det som skiljer den från alla andra, stavas helt enkelt Ulf Norinder.
Ulf, eller Uffe som han alltid kallades, var rikemans-sonen som föddes in i godis- och konfektyrfamiljen Ahlgren med anor tillbaka till 1885 då Fredrik Ahlgren startade F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB i Gävle, som mest inriktade sig på parfymer och mediciner.
Fredriks bror Adolf Ahlgren, hade dock egna idéer och grundade 1916 dotterbolaget AB Pastill för tillverkning av godis och konfektyr.
Dock hade även moderbolaget varit inne på samma linje då de 1909 hade tagit fram en pastill mot halsont. Pastillen hade fått namnet Läkerol.
Uffe föddes 1934, dock inte i Gävle . Hans föräldrar Arne och Anna-Lisa Johnsson, bodde ståndsmässigt på Kilafors bruks stora herrgård. Pappa Arne kom från en bruksfamlj med stora skogsägor samt ägare av Kilafors Bruk och mamma Anna-Lisa var barn till Adolf Ahlgren.
Senaste nytt
Tidigt motorintresse
Sålunda fanns det ekonomiska resurser som räckte till allt vad en livshungrig och motorintresserad yngling ville ta sig till.
Det stora bilintresset hos Uffe gick i arv från pappa Arne, som bland annat ägt en av Sveriges få Mercedes-Benz 540 K och som hade hela den svenska bil-eliten i sin vänskapskrets.
Arne Johnsson blev bland annat omtalad efter en vådlig “tävling” med kamraten Per-Wiktor Widengren, från Kilafors ned till Stockholm.
De båda herrarna körde varsin Mercedes 540K ned på grusvägarna mot huvudstaden i en takt som aldrig tidigare skådats. Hur det gick? Det är en annan historia.
Både Porsche, Maserati och Ferrari
Uffes bilintresse övergick i verklighet 1956 då han började köra racing med bilar han köpte och körde privat – utan att vara knuten till något racingstall.
Snabba och kraftfulla bilar som Maserati 200S och Porsche 718 passerade hans händer och med blandade resultat som följd. Men det var med köpet av nummer 3445 som hans internationella karriär fick riktig lyskraft.
Bilen var ett år gammal då Uffe köpte den av greve Givanni Volpa från Venedig. Greven var ett välkänt namn i den internationella racingvärlden genom hans racingteam Scuderia SSS.
Volpa hade velat köpa en 250 GTO av Enzo Ferrari tidigare, men fått nobben. Ett gammalt groll hade gjort ovänskapen så stor att greven fått köpförbud av Enzo.
Den 30 april 1962 står därför Luciano Conti som mottagare av den nya bilen I leveransboken hos Ferrari. Conti lät bilen delta i en symbolisk backtävling innan den gick vidare till Volpa och hans stall.
Bilen hade självklart levererats klassiskt Ferrari-röd som ny – som alla förväntar sig att en Ferrari av dignitet ska vara. Men med det är här, när Uffe köper den 1963, som väg mot att bli den unika bil den är idag, påbörjas.
Uffe hade redan från starten av sin karriär gjort de svenska gula och blå färgerna till sitt racing-varumärke. Den röda Ferrarin blev inget undantag.
Den målades omedelbart om till Uffes egendesignade svenska racingkostym. Med en blå botten och en gul bred stripe från för till akter, blev den ett utropstecken i floran av racebilar och en personlighet och individ.
Efter att ha deltagit i diverse tävlingar under 1963 med blandande resultat, men främst efter Targa Florio 1964, som Uffe körde tillsammans med kamraten och kollegan Picko Troberg, var den blågula Ferrarin känd i hela race-universum.
Inte för sina resultat, som minst sagt var blandade, utan för att den stack ut och för att den kördes av Uffe.
Det går att skriva spaltmeter om 3445, men utan Uffe Norinders ägarskap, skulle den bara vara en i mängden. Uffe var en stor personlighet. Vänlig, nyfiken och en mästare på att bygga trivsel i sitt alltid växande nätverk.
En veckas party
Som ekonomiskt oberoende var hans liv playboyens. Han var hemtam i alla miljöer, bjöd friskt och ville alltid hjälpa till. Hans omtalade fest “Oy-Oy – this is Ulf’s Party” på Kilafors Herrgård i början på 1970-talet blev, och är fortfarande, omtalad i kretsarna.
Här kan du se mer av festen i en dokumentär.
Efter en tävling i Anderstorp i Småland, bjöd Uffe upp alla förarna och deras mekaniker plus många andra ur sitt nätverk, till en en-veckas party på gården.
Festfixaren Marianne Flack såg till att ingenting saknades under festen, som kom att bli en oförglömlig föreställning.
Försökte sälja bilen
Den stora Ferrarin var dock ingen lätt kamrat att ratta runt i de sportvagnslopp som Uffe trivdes att köra i.
Den var stor och tung och omständlig att hantera, så redan på hösten 1964 försökte han sälja bilen via den lilla Stockholmsfirman Bil AB Clipp Motor, men utan resultat.
Nya tag och ny kostym
Går inte det ena, så blir det det andra. Det blev omtag och en ny era för 3445 inleddes – nu skulle den uppgraderas till en vacker gatbil.
Den buckliga tävlingsärrade karossen ansågs slut och en ny kaross beställdes av karossfirman Carrozzeria Sports Cars vars ägare Piera Drogo designade en ny kaross till bilen.
Efter att ha fått den nya kostymen hos Drogo, togs bilen hem till Sverige och visades bland annat i Ostermans marmorhallar i sin nya kostym.
Men Uffes intressen hade gått vidare till andra och modernare bilar och 1971 såldes bilen, eller lär ha bytt ägare under ett pokerspel, och hamnade i England.
En av världens dyraste bilar
Idag räknas Uffes gamla 250 som en av bilvärdens absolut mest dyrbara klassiker. Efter en stor krasch i början på 2010-talet, gick diskussionerna om det var värt att renovera bilen.
Men amerikanen Christofer Cox, som äger bilen sedan 2005, tvekade aldrig på att återställa den.
3446 är sålunda idag renoverad och återställd till det skick och utseende den hade under Uffes ägo. Drago-karossen som Uffe lät bygga 1964-65 är avlyft och lever idag sina dagar på ett replica 250-chassie.
3445 är dock åter i sin blå-gula kostym och gör reklam på världens största classic car shows för det land som fostrade en av världens största bilracingpersonligheter.
Blev endast 44 år
1978 lämnade Uffe Norinder racingvärlden och det umgänge han skapat. Han hittades död endast 44 år gammal i sin Rolls Royce nära sitt hem i Monaco.
En cancerdom och ett vidlyftigt leverne tog sitt pris. Glöm honom inte.
Lästips:
Här kan du bygga din egen Ferrari 250 GTO
Första repan efter den omfattande renoveringen.
Svenska klassiker – M/Y Selma borde hem igen
Svenska klassiker – Prins Bertils Bugatti T35
Svenska klassiker – Max Gumpels Mercedes Benz 540K
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.