Den lilla ön innehåller allt. Spänning, mystik, ruinromantik och 1000 frågor om varför i hela friden den ser ut som den gör. Vi har tittat närmare på Bannerman’s Castle.
Veckans historia - sprängladdad ruinromantik
Mest läst i kategorin
Minns du historien om den fantastiska racerbåten Teaser som jag skrev om för några månader sedan?
Om hur ägare, byggare och motorleverantör satsade allt på ett kort för att slå det välkända tåget 20th Century Limited på sträckan Albany till New York.
Teaser vann det racet. Och hade du fått sitta med i Teasers akterbrunn den där dagen, så hade du garanterat vridit på huvudet lite extra, kanske 20 minuter före målgång nere vid New York Yacht Club.
Ett slott på en ö – i alla fall resterna av det…
Då passerade ni nämligen en av Hudsonflodens få öar. Hade den inte varit bebyggd, så hade du inte ens märkt den.
Men den stora slottsliknande byggnad som nu totalt dominerade den lilla holmen, hade fått dig att haja till.
Då, 1925, var detta långt ifrån New Yorks pulserande stadskärna. Då var dessa delar av Hudsonfloden bara tillhåll för locals och de mest förmögna New Yorkers som byggt sina egendomar uppåt floden och som varje morgon tog sin Commuter yacht ned till förtöjningsplatsen nära Wall Street.
En ö fylld av mystik
Vid en första anblick av slottet på Bannerman Island, som ön numera heter i folkmun, kan du tro att här bodde en av de mest förmögna.
Och visst har du rätt på ett sätt. Men slottets historia grundar sig inte i glitter och glamour. Det står faktiskt där av rent praktiska skäl.
Ön har dokumenterat varit fylld av mystik. Dess egentliga namn är Pollepel Island. I folksagorna sägs namnet komma från Polly Pell, den unga vackra flicka som blev fast på ett drivande isflak på floden, men som lyckades rädda sig iland på ön tack vare en ung vacker yngling.
Som “tack” friade hon till honom där på ön. Han sade ja och sedan levde de lyckliga… Ja, du förstår fortsättningen…
Men Polly Pell har inget att göra med slottet. Det har däremot den man som föddes i Dundee i Skottland 1851.
Hans namn var Francis (Frank) Bannerman. Kom över till New York med sin familj endast tre år gammal. Familjen bosatte sig i Brooklyn och lille Frank visade sig snart ha ett mycket bra sinne för affärer.
Skrotsamlarproffs
Han började sin bana med att samla överblivna prylar i hamnarna. Fixade till dem och sålde. Kassan växte sakta men säkert till sig.
Han upptäckte att det såldes stora partier prylar från försvaret emellanåt. Billigt var det ofta och förtjänsten kunde bli stor med lite möda.
Efter Amerikanska inbördeskriget fanns det mängder med militär surplus som försvaret ville bli av med. Frank handlade allt från uniformer till bomber och granater.
Skaffade stora förvaringslokaler centralt i New York och sålde därifrån med god förtjänst.
Mängder av surplus
Efter det spansk-amerikanska kriget vällde det ut surplus på marknaden. Frank köpte, köpte och sålde, sålde.
Hans lager centralt i stan hade med tiden vuxit explosionsartat (!). Och mycket av det som förvarades där var, milt uttryckt, av ytterst explosiv art.
Frank hade 1865 organiserat sin försäljning genom att starta företaget Bannerman’s. Ryktet om hans varor och goda priser spred sin snabbt och snart var Bannerman’s på alla köpsugna New York-bors läppar.
Men staden hade också sett lagret av explosiviteter växa i Franks lokaler. Och till slut ålade de honom att hitta en ny lokal utanför stadskärnan där det riskabla materielen kunde förvaras.
För hade något hänt, så hade det regnat granater över hela staden.
En lyckad kanot-tur
Under en kanot-tur uppåt Hudsonfloden hittade han så hittade han Pollepel Island och förstod att här var platsen som gällde.
Ägaren, familjen Taft, kontaktades och i november år 1900, var ön hans.
Med god arkitekthjälp började en märklig fastighet byggas. Ett hus som skulle fungera som både representativ bostad och lager för Bannerman’s allehanda produkter.
Ståtligt skulle det dessutom vara från sjösidan.
Snart växte en grupp av hus upp på ön. En blandning av ett skotskt medeltidsslott och ett hamnmagasin.
Hit flyttades nu Bannerman’s stora lager och det var också härifrån de sålda varorna skeppades direkt till köparna.
I takt med att hans ekonomiska möjligheter ökade, blev han också en stor filantrop. Under första världskriget bistod han med filtar, uniformer, kanoner, gevär och allt han kunde få fram till den amerikanska armén i Europa.
Det mesta av mjukvaran skänktes medan hårdvaran såldes fördelaktigt för båda parter.
Paret Bannerman använde slottet som sitt sommarställe. Fru Bannerman hade dessutom mycket gröna fingrar så slottets trädgård växte med åren till en blomstrande oas.
Efter Frank Bannermans död 1918, började affärerna med vapen och ammunition bli allt svårare att hantera från ön. Dels började statliga reglementen att försvåra direktförsäljning till privatpersoner.
Efter explosion gick luften ur
Dels så exploderade 200 ton ammunition 1920 med stora skador som följd. Och efter det så gick liksom luften ur hela företaget.
Spiken i den berömda kistan kom 1950 då färjan Pollepel, som varit livlinan ut till ön, sjönk under en storm.
Verksamheten på ön avvecklades därefter och 1967 köptes ön av Staten New York.
Hade inte en omfattande brand härjat i slottet och förrådet den åttonde augusti 1969, så hade nog Bannerman’s Island varit ett populärt besöksmål idag.
Nu har ön stått mer eller mindre övergiven sedan branden, men under de senaste åren har The Bannerman Castle Trust börjat arbeta för att återupprätta intresset för ön och dess historia.
Passa på att boka ett besök nästa gång.
Merläsning:
Läs mer om Bannerman’s Island här
Här är slottet som bara ärvs av män
Här är artikeln om racerbåten Teaser
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra Sveriges billigaste bolån.