Skärgårdens italienska dröm

Började från botten

Tills nu. Johan igen:

Den fick landa på mor och fars tomt utanför Stockholm. Den låg ju redan upp och ned, så den fick fortsätta med det, eftersom bottenbytet var den första stora operationen som väntade. Att ta bort en botten på en italienare från 1960-talet är en enkel match.

Botten är lagd av två formpressade plyfaskivor. Så en halv dag senare var skelettet blottat.

Som ett omvänt Kinder-ägg

Att riva i en båt som behöver vård, är lite som att öppna ett omvänt Kinder-ägg. Du möts ständigt av nya överraskningar. Med botten borta blottades alla fel och brister i konstruktionen, som tyvärr visade sig vara många.

Rötan hade smugit sig ned i skrovsidorna mot aktern, akterspegelns ramverk kändes för trött för att kunna sparas, många av de sågade mahognyspanten i botten var spräckta eller helt enkelt av. Listan på åtgärder blev allt längre. Johan igen:

Det viktigaste i ett projekt är att vara strukturerad. När botten var borta gjorde jag en noggrann inventering av behovet. Sedan är det bara att bestämma ordningen och köra igång.

Nej, det är ingen Riva. Rio heter tillverkaren och var en av Rivas största konkurrenter på 1960-talet. Foto: Anders Værnéus)

Råttan på repet

Tänket blev lite råttan på repet. För att kunna skruva fast den, måste det först åtgärdas. Först ut blev alltså att åtgärda skrovsidorna, så att den kommande akterspegelsramen hade något att skruvas i.

Eftersom skrovsidorna även dom är fanerade, var det dessutom ett bra läge att börja bygga upp nytt faner i aktern när allt bärande på insidan var borta.

Först byggdes en inneform som jag sedan kunde limma mot, säger Johan. Lager för lager kunde jag sedan bygga upp faneret till rätt tjocklek. De underliggande lagren limmade jag upp i verkstan och sedan satte på plats i båten.

Men det sista bordläggningslagret sög jag fast med vacuumpump och epoxi. Jag hade då dessutom dragit in skarven en bit på den gamla bordläggningen, så att lagren kom att överlappa varandra och på så sätt få styrka i hela lagningarna. För det var ju lika illa på båda sidorna självklart…

Instrumentpanelen är ett smycke av kombinationen valnöt, mahogny, krom och fernissa. Och så mycket vackrare än så blir det faktiskt inte. Foto: Anders Værnéus)

Målmedvetet framåt

Sedan jobbade sig Johan framåt. Akterspegelsram, köllagning, byte av ett flertal spant samt en ständig uppsnyggning och förfining av allt han stötte på.

Det blir roligare att jobba om allt man gör blir helt färdigt., säger Johan. Då kan man bocka av och lämna delprojekt bakom sig. Försök också tänka till om du kan göra något extra när du ändå ha öppnat en bit av båten. Det blir alltid nya möjligheter att komma åt skrymslen och vrår som sedan stängs igen.

Med sidorna lagade, akterspegeln på plats med ny ram under, spanten bytta och kölen lagad samt alltihopa noggrant skyddsmålat med grå Danboline, kunde Johan börja bygga botten.

Rolls Rio står faktiskt precis för det du tror. Original satt det en V8 från Rolls Royce i motorrummet. Tyvärr försvann den innan Johan hittade båten. Foto: Anders Værnéus)

Egentillverkade jiggar

När båten byggdes limmades bottenhalvorna mot en jigg och monterades sedan på plats, säger Johan. Men jag hade ingen jigg utan fick istället använda båten som limjigg.

Kvistfri plywood av lagom bra kvalitet remsades där det behövdes för att komma åt dubbelkrökningarna i fören och limmades ihop till en enda bit per bottenhalva.

När limmet hade härdat var det bara att skriva fast bitarna och vips så var båten en båt igen. I alla fall tillfälligt.

Innan det var dags för vändning epoxibehandlades plyfan minutiöst samt alla genomförningar för axel och vattenintag togs upp och behandlades. Och självklart så målades också botten.

Att vända båten var en speciell upplevelse, säger Johan. Att jobba med botten har ju den egenheten att allt man gjort är övermålat. Så i princip syntes det inte så mycket av allt arbete som jag gjort. Men jag visste ju att nu var allt genomgånget och klart.

Du sitter bekvämt. Du sitter skyddad. Du åker snabbt. Alla upplevelser tas omhand ombord på Johan Moreaus Rolls Rio. Foto: Anders Værnéus)

Bara resten kvar

Med kölen mot backen var det dags för nystart. Nu var det resten av båten som skulle få sina timmar.

Trodde först att jag skulle kunna spara däcken, säger Johan. Men efter inspektion så dömde jag ut dem. Skarndäcken fick dock bli kvar. Skönt att ha något att gå efter och skönt att slippa leta nya bitar av den dimensionen.

Fyllningarna gjordes dock nya och passades in. När de kom på plats så började det vända. Båten började bli båt igen och många av de trånga och stora sektorerna började kunna bockas av. Nu började tiden bli mogen för allt småplock. Rutan, instrumenten, inredningen, motorn och alla installationer.

Detaljer, detaljer, detaljer. Och en mängd sliptimmar och fernissa-lager. Sedan är det klart. Foto: Anders Værnéus)

Bara resten kvar

–Det lilla minst lika lång tid som det stora, säger Johan. Men återigen gjorde jag en mycket noggrann inventering och prioritering som sedan fick styra arbetet. Inredningen lämnade jag bort till en duktig sadelmakare, liksom suffletten som är ett riktigt mästerverk att få bra.

Så småningom började allt komma på plats och datumet för sjösättningen ryckte allt närmare.

Nu kan Johan bara njuta. Och skörda frukterna av sina många arbetstimmar. Hälsa vänligt om ni möts. Foto: Anders Værnéus)

Tillbaka i skärgården

Bortsett från ett litet läckage vid propelleraxelhylsan så gick allt bra, säger Johan leende. Och i Sandhamn Classic Boat Day samma år blev jag hedrad med första pris i Concours d’Elegance. Domarna gillade visst vad jag gjort. Och sådant värmer ju.

Sedan dess har Johan kopplat av och använda båten till vad den är byggd för; Sommar, sol, kvällsturer och njutning. Och det är inte det sämsta. Men självklart är det ett nytt projekt som han nu håller på med. För sådana är dom. Människorna som Johan.

Läs också om Svenska JCraft här

Läs också om Rios historia här

Läs om återuppståndna Fairey Marine här