Rörstrands porslin – en fascinerande historia

Europas näst äldsta porslinsfabrik

1723 startade den verksamhet som området skulle bli mest ihågkommet för, porslinstillverkning.

Att bygga en porslinsfabrik var något riktigt stort och modernt. Det fanns endast en fabrik vid den här tiden i Europa, i tyska Meissen.

Porslin var ett nytt material i Europa. Det hade kommit med handeln från Asien och de ostindiska kompanier, som hämtade exotiska varor på sina resor under slutet av 1600-talet.

Ostindiska Compagniets fartyg “Cron Prins Gustaf” på Stockholms redd. Svenska ostindiska kompaniet gjorde under sina verksamma år 1731-1813 sammanlagt 132 resor till Ostindien och förde med sig 50 miljoner porslinspjäser hem till Europa. (Foto: gamlagoteborg.se)

Egna mönster av kungens egen hovarkitekt

Tillverkningen vid Rörstrands slott sköttes av den anställda tyska porslinsmakaren Johann Wolff och delarna gjordes av fajans, poröst lergods överdraget med tennlasyr. Mönstren målades oftast i koboltblått efter de populära ostindiska serviserna.

Snart började kunderna efterfråga egna mönster som skulle skilja sig från det importerade ostindiska mönstren. Gustaf III:s hovarkitekt Jean Erik Rehn tillfrågades. Han presenterade ett antal mönsterförslag som kom att bli fabrikens egna.

Nya färger och en komplett servis

1770 blev en ny brytpunkt i fabrikens historia. Då målades inte längre mönstren bara i blått utan i flera andra, starka färger.

Den första kompletta servisen, “Sepia”, lanserades i samma veva.

Jean Erik Rehns mönster som målades på porslin från både Rörstrands- och Mariebergs porslinsfabriker. (Foto: WikiCommons)

Konkurrenten födde varumärket

1758 dök den första svenska konkurrenten upp på marknaden.

I samband med detta uppkom behovet av ett varumärke för fabriken utanför Stockholm – och Rörstrands eget varumärke var fött.

Såhär såg 1799-års upplaga av Rörstrands första servis Sepia ut. (Foto: svensktporslin.se)

Industrialismen trycker på

När industrialismen kom till Stockholm introducerades nymodigheter som ångmaskinen i landets fabriker.

År 1800 fick Rörstrand sin första ångmaskin och då satte den fullskaliga produktionen igång på allvar. Handmålningen ersattes med koppartryck och större kompletta serviser blev allt mer efterfrågade.

Med tiden tog Rörstrand fram nya material, 1857 kom till exempel den första servisen i benporslin.

På 1870-talet underlättade stambanans tillkomst på industriområdet, transporterna betydligt. Nu kunde tillverkningen skeppas ut i världen på både ångbåt och järnväg. (Foto: Nasjonalbiblioteket, ur boken Nordiska taflor 1870)

Ett av landets största företag

I mitten av 1800-talet hade Rörstrand vuxit till ett av Sveriges tio största företag.

Robert Almström var en av de disponenter som såg till att föra Rörstrand framåt, och 1884 grundande han filialen Arabia i Finland. Under Almströms tid tiodubblades tillverkningen inom varumärket Rörstrands.

Robert Almström var mannen som gjorde Rörstrands till en storindustri. (Foto: WikiCommons)

Företaget växer – och gör succé

1884 införde Rörstrand en ny stämpel med de karakteristiska kronorna.

Serviser som Flytande blått, Japan och Svenska slott och herresäten var populära och sålde i förhållandevis stora antal.

Företagets sortiment växte stadigt. På världsutställningen i Paris år 1900 gjorde Rörstrands stor succé med sina stora serviser och porslinsurnor i jugend-stil.

Fabriken hade då över 1100 anställda.

Rörstrands utställningsmonter på Allmänna Konst- & Industriutställningen i Stockholm 1897. (Foto: Nordiska museets arkiv)

Flytt till Göteborg – och vidare

Genom uppköp kom Göteborgs porslinsfabrik att tillföras Rörstrands år 1914. För att tillföra kapital till bolaget, såldes Arabia 1916.

1926 börjar trycket från staden bli för stort för fabriken. Bostadsbebyggelsen i Birkastan hade omringat fabriksområdet och en flytt av verksamheten blev ett måste.

Marken såldes och byggnaderna revs. Hela tillverkningen flyttade till Göteborgs porslinsfabriks lokaler.

1922 hade Rörstrand startat ett samarbete med AB Lidköpings Porslinsfabrik och allteftersom flyttades tillverkningen från Göteborg till Lidköping.

1914 inköptes Göteborgs porslinsfabrik och snart blev det hit Rörstrand flyttade hela sin tillverkning. (Foto: WikiCommons)

Nationalservisen, hela Sveriges finporslin, skapades av Louise Adelborg och presenterades på Stockholmsutställningen 1930. Har sedan dess varit i produktion och sålts i ett 100-tal olika mönster. (Foto: auctionet.se)

Arabia köpte Röstrands

1975 köpte det tidigare dotterbolaget Arabia upp Rörstrand. Ägarbyte och omstruktureringar fortsatte emellertid i den pressade svenska porslinsbranschen.

I december 2005 tillverkades den sista biten porslin i Rörstrands egna svenska fabriker.

Tillverkningen flyttades till Ungern och Sri Lanka – därmed gick en 250-årig svensk industriproduktion i graven.

Läs också om:

260 miljoner för kinesisk porslinsskål

Mer historia om Rörstrands