Johan Krouthén - landskapens mästare

Friare konstnärsskap lockade

Han kom därför att söka sig till konstnären Edvard Perséus, som drev en friare privat skola med mer praktisk praktik ute i verkligheten – ofta i miljön i och kring Gripsholms slott, varifrån en hel del skisser och målningar fortfarande finns bevarade.

En av de äldsta sparade teckningarna från Krouthén är denna snabba penn-teckning från 1879. (Östergötlands Länsmuseum)

Större utmaningar hägrade. Tillsammans med Nils Kreuger, Richard Bergh och Anders Zorn gav sig Krouthén ut i Europa 1881 för att skaffa inspiration, nätverk och känna in konstens trender.

1883 slog han följe med Oskar Björk ned till Skagen där han stannade för att känna in ljuset och den mycket speciella naturen.

Målade ur minnet

Krouthéns konstnärsskap var lite annorlunda. Han sågs ofta promenera länge i den miljö han skulle måla av.

Utan staffli och penslar gick han och tog in bilden, ljuset och känslan i naturen. Sedan gick han hem till ateljén och målade av bilden ur minnet.

Målningen “Stenigt landskap i Bohuslän” kom att bli Krouthéns stora genombrott som realist. (Foto: WikiCommons)

Kanske var det metoden som skapade det konstnärskap som gjorde honom uppskattad och omtyckt. Han skapade en egen form av realism.

Målningen som blev hans genombrott utanför hemstaden, var “Stenigt landskap i Bohuslän” med en pojke som kommer barfota gående på en stenig väg.

När tavlan ställdes ut i Stockholm 1883 väckte den stor uppmärksamhet för just sin realism – ingenting verkar vara förskönat, som en kritiker uttryckte det.

Bytte minne mot fotografi

Just landskap kom att bli lite av Krouthéns signum genom livet. Först genom att måla direkt ur minnet det han sett – sedermera genom att anamma fotograferingskunskapen som han lärt sig under sina tidiga år.

Han fotograferade sålunda av platsen och målade sedan av bilden.

Vy över sjön Ämmern i södra Östergötland. Beställningsmålning som 50-årspresent. (Privat ägo)

I takt med att hans landskapsmålningar blev allt fler, ändrades också hans konstnärsskap.

Från att ha varit avklädd realist, drog hans landskap alltmer åt idealismen under andra halvan av 1880-talet.

Som han själv uttryckte det: “…en målare ska skickligt och korrekt måla av naturen när den är som vackrast.”

Prisad i Paris

1889 hade han skickat sin målning “Vår i trädgården” till Salongen i Paris. där den fick Bronsmedalj.

Dock var han själv inte nöjd med den när den kom åter till Sverige, utan han lät lätta upp den och ge den mer ljus och skärpa.

“Stiftsbibliotekarie Segerstéen i sitt hem”, 1886, hör till en av Krouthéns mest kända verk. I rummet hänger flera av Krouthéns målningar; ovanför dörren hänger Sovande pojke från 1883. (WikiCommons)

1885 fick han och hans älskade Hulda Ottosson sitt första barn Johan Algot och året därpå lite sig Johan och Hulda. 1891 blev det tvillingar men bara en, Maria, överlevde och Hulda själv dog vid förlossningen.

Fler beställningar

Detta påverkade inte bara honom privat utan även hans konstnärsskap. Hans fria målningar avtog alltmer till förmån för beställningar från förmögna Linköpingsbor.

Porträtt och beställda miljöer kom nu att ta hans tid i anspråk.

Rektor Albert J:son Værnéus avporträtterad på sitt arbetsrum på Katedralsskolan i Linköping. (Privat ägo)

Utöver beställningsverken fortsatte han måla den svenska sommaridyllen där färgerna och ljuset blev alltmer utpräglade och förstärkta, för att verkligen visa Sverige och Östergötland genom idealisten Krouthéns pensel – att visa naturen när den är som vackrast.

Idealism framför realism

Just detta fagra sommarmotiv med starka färger och en utpräglad idealism, kom att bli lite av ett varumärke för Krouthén.

Det uppskattades av hans kunder och då försörjningen för barnen och familjen, som med sin andra hustru Clara Söderlund, hade vuxit till sex barn, var inkomsten från målandet nödvändig.

Idealismen, med allt starkare färger och en förstärkt idylliskt svenskt landskap, blev Krouthéns “varumärke” och de motiv som sålde bäst. (Bukowskis)

Beställningarna och framför allt försäljningarna av målningarna blev nu allt viktigare och detta styrde målningarna till en mer stereotyp bild men en bild som lätt gick att omsätta.

Ändrades som person

Från att i studentkretsar ha setts vara en glad gamäng med glimten i ögat, blev Krouthén med tiden allt mer lite av ett original. Skalden Torgny Lindgren beskrev den åldrade konstnären på detta sätt under 1920-talet:

“Se Krouthén! Se Krouthén
Kragen stärkt, pariserblå kravatt
Kutig rygg, krumma ben,
Brillor och vidbrättad hatt
Spanskrör, ritstift och block
Av äppelblom och grönska ett flor
Och runtomkring en skock
Av ungar som skrattar och glor
Se Krouthén! Se Krouthén!
Kutig rygg, krumma ben”

Vyn från Sjögestad bro med den lille pojken på stenen från 1889, blev en av Krouthéns mest omtyckta verk. (Östergötlands Länsmuseum)

Krouthén bodde kvar i Stockholm i resten av sitt liv men kom allt mer att åter vistas i Linköping.

Under förberedelserna för en utställning på Stora Hotellet i Linköping, fick han en hjärnblödning och avled på sitt hotellrum strax innan jul 1932.

Lästips:

Läs mer om Johan Krouthén här

Så räddar du pengarna…