Inlandsbanan: När försvaret och industrin gjorde gemensam sak

Byggdes etappvis

Under de kommande tre decennierna byggdes det lite här och där. Delsträcka efter delsträcka öppnades i takt med att förutsättningarna möjliggjorde det.

Dagen som hela projektet väntade på var när spåren någonstans under sträckningen skulle mötas. Detta skedde till slut 1937 i den lilla orten Kobdalis, där också en högtidlig invigningsceremoni hölls den 6 augusti samma år.

Det var fest och jubel.

Kronprins Gustaf Adolf fick äran att klippa bandet över mötesplatsen. Sverige kunde nu stoltsera med att ha en kanal i ost-västlig ritning och en järnväg i nord-sydlig riktning. Gemensam mötesplats för dessa två transportleder var vid Kristinehamn vid Vänerns strand.

Statligt ägd

Bit för bit löste staten in de privatägda delarna av banan så att den vid invigningen 1937 var helt och hållet statligt ägd.

Persontrafiken, som faktiskt kom att bli banans huvudsakliga nytta, kom att stiga på banan fram till 1960-talet. Trafiken sköttes av lokala bolag som skötte persontågen på “sina” sträckor.

Blev ingen industri-succé

Förhoppningen om att järnvägen skulle öppna upp Sveriges inland för ytterligare industriell etablering, kom emellertid på skam.

Det blev ändå för krångligt med frakten och att få folk att flytta dit där eventuella satsningar skulle kunna ha gjorts.

Med tiden föll intresset för att hålla igång banan i hela dess sträckning. Trafiken minskade bit för bit, och 1990/1991 skars trafiken ned till följd av ett socialdemokratiskt sparförslag.

Men trots den vikande trafiken och det minskade intresset lades 1992 propositionen ”den nya Inlandsbanan” fram, som till slut resulterade i att det kommunalägda bolaget Inlandsbanan AB, IBAB, bildades , så att gods- och turisttrafiken kunde fortsätta.

Kommunägd idag

I dag ägs bolaget av de kommuner i vilka Inlandsbanan passerar.

Uppdraget är tydligt – att sköta och underhålla banan i dess helhet till framtiden.

Efter Sveriges Nato-inträde har också intresset för Inlandsbanan ökat igen. Nu som då är det åter försvaret som ser nyttan av att banan finns redo – om Sverige skulle prövas i en utsatt politisk situation.

Så framtiden för Inlandsbanan känns i dag nästan lika ljus som för Göta kanal. Och det intresset och den uppmärksamheten kan absolut detta magnifika svenska Infrastrukturprojekt vara värt.