Entreprenörens bästa gåva - en klassisk Chris Craft

Det finns till och med ett uttryck för dem. De där som gått den långa vägen på riktigt. Blivit framgångsrika på affärer den sega vägen. Inte genom hoppande in och ut på börsen och på vägen kapa åt sig pengahögar. Jag talar självklart om de personer som samlas under uttrycket en ”self made man”.

“Self made” och entreprenör ut i fingerspetsarna

En self made man börjar från botten. Han visar framfötterna redan där och omgivningen börjar så småningom få upp ögonen för den driftige där nere i strukturen.

August Stenman. Foto: ASSA Abloy

Och det var just så som arbetslivet började för den unge Sixten Nilsson, som en dag i november 1895 tog tjänst på kontoret hos August Stenmans järnmanufaktur i Eskilstuna. Föga förstod man då att det var första stegen till en global miljardindustri.

Steg för steg utvecklas Nilsson

Snart stod det klart för Stenman att den unge Sixten Nilsson hade god vilja och dessutom en mycket god förmåga att omsätta teori till praktisk handling och med August Stenmans goda minne och vilja att omge sig med driftiga medarbetare, växte Liten Nilsson allt mer in i bolaget.

Så gick det som det gör när lycka och enträget arbete sammanstrålar. Sixten Nilssons plats i Stenmans växte och via ett fantastiskt idogt arbete inom företagets exportavdelning, så var det naturligt att det var Sixten som övertog VD-posten i bolaget när August Stenman avled 1921.

Grunden till ASSA – en miljardindustri

Och det var också lika naturligt att Sixten tillsammans med bl.a. Wallenberg köpte ut bolaget från August Stenmans dotter Elise Åkerhielm och stod så till ägare till det ständigt växande bolaget 1931.

Direktör Sixten Nilsson. Foto: ASSA Abloy

Med den växande framgången för Stenmans, följde också en lika växande framgång för Sixten privat.

Hans ställning i Eskilstuna växte sig allt starkare liksom hans privata ekonomi. Var du framgångsrik i Eskilstuna under första halvan av 1900-talet, så var du framgångsrik i en stad som var segregerad.

Den stora massan av Eskilstunas invånare bestod av arbetare i alla stadens fabriker. Och då det inte direkt fanns något mellanskikt i befolkningen, var steget upp till att bli en av stadens besuttna, ordentligt och svårt att ta. Men det steget hade Sixten Nilsson nu tagit.

Från springpojke till Eskilstunas överklass

Som ägare av Stenmans tillhörde han överklassen i Eskilstuna, och som sådan ”skulle” ett sommarställe införskaffas i Mälarbaden, Eskiltunas svar på Saltsjöbaden och en ”förort” till innerstaden bestående av magnifika sommarställen.

Mälarbaden hade grundats och skapats av ”kungen av Eskilstuna”, August Stålberg, som köpt godset Wäsbyholm på platsen och hade skapat en modern sommarort för pampiga sommarställen och magnifika sjötomter.

August Stålbergs tanke med Mälarbaden var dock inte bara att det skulle bli ett flashigt ställe för de mest besuttna, utan samhället styckades också med allmänningar ned till vattnet mellan de stora tomterna, så att inte strandlinjen helt skulle privatiseras och låsa ute dem som inte hade möjlighet att för egen del skaffa sig en privat strand.

Sixten Nilsson köpte den exklusiva Mälargården. Mälarbadens vackraste sjölägen som nu blev sommarbostad åt familjen Nilsson. Foto: Klipp ur boken “Om Mälarbaden och Eskilstuna Läroverk” av Anders Anderberg

När så Mälargården, ägd av Hadar Nilsson, direktör vid Eskilstuna Kniv AB, och ett av Mälarbadens vackraste sjölägen blev till salu, så införskaffades det som sommarnöje åt familjen Nilsson.

Hit flyttade Sixten och Sigrid ut när våren kommit tillsammans med sönerna Sture, Nore och Sten och tillbringade somrarna här.

Magnifika mahognykryssaren UNE

Sommarstället var magnifikt, med en stor grosshandlarvilla placerat vid sjön, garage, trädgårdsmästarebotsad, fruktträdgård och tennisbana. Nere vid sjön en anlagd sandstrand, en liten holme utanför med bro till samt en stenlagd kaj runt strandlinjen.

Hamnen på Mälargården. En fantastisk miljö att växa upp i för den båtintresserad Sten Nilsson. Foto: Klipp ur boken “Om Mälarbaden och Eskilstuna Läroverk” av Anders Anderberg

Här växte barnen Nilsson upp på somrarna. Badade, lekte med jämnåriga barn från andra av Eskilstunas framgångsrika familjer.

Hit köptes också den pampiga Knut Ljungbergritade motorkryssaren Une 1936 från Richard Rönström. En majestätisk 18-meters mahogny-yacht som sommartid lades på redden utanför det Nilssonska sommarstället.

Den 18 meter långa mahognyyachten UNE ritad av Ljungberg låg sommartid utanför Nilssons landställe.

En motorbåt passar vårt tekniska geni

Den yngste av de tre Nilssonska sönerna, Sten, visade sig snart vara en stor teknisk begåvning och lyckades mycket väl i skolan. När så denne unge man tog examen 1937, tyckte Sixten och Sigrid att Stens stora lärovilja skulle belönas.

Firma Båttjänst vid Norr Mälarstrand i Stockholm hade agenturen på bland annat Chris Craft. Foto: Klipp från reklamfolder

Då Sten visat stort intresse för sjölivoch vattensport, tyckte föräldrarna att en motorbåt nog skulle passa den unge Stens sätt och drömmar.

Samtalet gick sålunda till företaget Båttjänst på Norr Mälarstrand i Stockholm. Båttjänst hade sedan 1935 tagit över generalagenturen för den välkända amerikanska båtproducenten Chris Craft och en sådan ansåg Sixten och Sigrid skulle passa den unge Sten som uppmuntran.

En 17 fots Chris Craft Custom Runabout

Valet föll på företagets storsäljare, den drygt fem meter långa Chris Craft 17’ Custom Runabout, som med två rymliga sittbrunnar för om motorrummet väl skulle räcka till för Sten med umgänge.

Låt oss bara några sekunder ta in namnet: Chris Craft 17´ Custom Runabout. Bara namnet kommer ge vilken teknisk student som helst gåshud. Foto: Broschyr Chris Craft

Båten gick att få med två huvudsakliga motoralternativ; Chris Craft K, en rak sexa på 90 hk, samt den mindre fyran på 60 hk. Valet blev den mindre motorn som gav 25 knop på topp enligt den färgglada broschyren och en sådan båt beställdes sålunda för leverans till Mälarbaden, lagom till Stens examen.

Och så blev det. När dagen D var kommen, startade en Båt-tjänst-målad lastbil från Stockholm med målet Kvicksund. På flaket stod den beställda 17-fots-Chrissen och blänkte och båten sjösattes sedan i Kvicksund och kördes bort till Nilssons sommarställe i Mälarbaden.

Livslång kärlek vid första ögonkastet

Döm om lycka när den nybakade studenten med ett saligt leende för första gången gled ner i de skinnklädda sätena och vred om nyckeln till  den 4-cylindriga sidventilsmotorn.

Sten Nilsson bakom rodret på sin drömbåt. Den nätta och fantastiskt snygga Chris Craften. Bilden tagen troligtvis 40-tal. Foto: Privat fotoalbum

Med ett dovt morrande gled båt med student ut ur viken för första gången tillsammans. Men garanterat inte den sista. Chris Craften och Sten fann varandra direkt. Snart hade den begåvats med namnet PED, som Sten själv förklarade såhär för ett antal år sedan:

“Vi brukade busa runt med båten och kanske stänkte vi ned någon segelbåt eller kanotist ibland”, berättar Sten. “Och denna kanske lite ohyfsade sysslesättning kallade vi för “att peddas”. Så med tiden fick båten heta just “PED””

Och retas var nog en del av den verksamhet som Sten ägnade sig åt med Chris Craften. Med sina 25 knop var Ped en av traktens snabbaste båtar och Sten sålunda kung till sjöss i området. Båthuset nedanför sommarvillan, hade byggts till en tidigare båt och anpassades nu för PED som både sommarhamn och vinteruppläggningsplats.

Karriär på Stenmans

Åren gick. Stens karriär inom Stenmans fortsätte och han blev teknisk direktör på bolaget. Så småningom tog också Sten över sommarstället och flyttade in tillsammans med sin livs kärlek Ingrid tillsammans med sin växande skara döttrar.

PED vid sin hemmahamn

Ped låg i sitt båthus och nyttjades flitigt under hela Stens levnad. Sköttes minutiöst och de åtgärder som behövdes, utfördes av Sten själv, om det var mekaniskt betingat, eller av betrodda målare om det handlade om båtens finish. Efter att ha legat upplagd under kriget, behövdes hon renskrapas inför sjösättandes 1947. Ett arbete som utfördes på Kungsörs båtvarv och hittills den enda gången som PED behövt renskrapas.

Vann navigationstävling

1953 gav sig Sten och PED ut på långresa. Kungliga motorbåt Klubben arrangerade en navigationstävling i Stockholms skärgård, vilken Sten vann och kunde kamma hem den åtråvärda Bärnstenspokalen för bedriften.

Det var nog den längsta resa som någonsin företogs med PED. Det var Mälarbaden som var båtens plats på jorden och där skulle hon vara.

En energi och band mellan ägare och båt som är svår att förklara

För så är det. PED och Sten kom att bli ett oskiljaktigt par Stens liv ut. Jag hade förmånen att få träffa och intervjua Sten inför en artikel om de båda i tidningen Vi Båtägare i slutet på 1990-talet. Och känslan att få åka i en båt som haft sin ägare sedan ny, var något mycket speciellt.

Sten Nilsson bakom rodret på sin numera klassiska Chris Craft 17´ Runabout.

Att sätta sig i främre sitbrunnen bredvid Sten och blåsa iväg ut på fjärden var som att förflyttas 50 år tillbaks i tiden. Originalmotorn morrade fortfarande under akterdäcket.

De svarta “Step-padsen” med Chris Craftemblemet ingraverat ser knappt använda ut. Instrumenten i panelen visar fortfarande värden på samma tavla som för 50 år sedan.

En klassisk Chris Craft i sitt rätta element. Skrovet ligger perfekt i vattnet och bryter vid aktre sittbrunnen. Sten visar vägen.

Kunskap om varenda detalj

Om varenda detalj i båten kunde dessutom Sten berätta. Varenda förändring som skett under åren, kunde Sten förklara.

“Dynorna var vi tvungna att sy nya för ett tiotal år sedan”, säger Sten. “Men de är exakta kopior av de gamla”, tillägger han snabbt när han såg min frågande min. Även originalratten i bakelit fick skatta åt förgängelsen på 60-talet. Den orkade inte motstå solens UV-strålning längre utan föll i bitar.

Det är en speciell känsla med kombinationen av patinerad mahogny i bra skick, hav, en mullrande motor och historia.

Och om hur han på 1950-talet tyckte originalrutan var för låg, varför en ny mittstolpe gjöts upp och nya högre rutor skars till. Likadant med originalratten, som Sten tröttnade på. En annan ”tuffare” ratt hittades och monterades.

Är man en “petrolhead” så är detta som att öppna himmelriket. Doften, ljudet och känslan är det vi lever för.

Och så är det med Sten och PED. De har levt tillsammans utan nostalgi. Båt och människa har förändrats över tid och utifrån förutsättningar och smaker.

Sten gick bort och PED lämnades orörd

Sten gick ur tiden 2008 men PED låg kvar i sitt båthus i ett orört och fantastiskt originalskick. I Stens frånvaro och med den, bristen på kunskap om PEDs skötsel, kom båten att få stanna upplagd på sina stockar i båthuset i precis det skick den var den dagen Sten åkte sin sista tur.

PED, en klassisk Chris Craft, förtöjd vid Järnlunden i Östergötland i AB Sjöexpress trygga famn

Idag är det dottern Anne Nilsson som ärvt båthuset och PED, men ville för några år sedan låta båthuset bli hem åt nästa generation motorbåt i familjen.

Under åren som gått sedan Stens frånfälle hade vi AB Sjöexpress passerat förbi PED och tittat till honom i båthuset, dragit runt motorn, smörja det som behövde smörjas och sett till att han mådde bra i sin båthus-tillvaro.

Så när frågan kom från Anne, om vi kunde härbärgera honom till framtiden, så var det med stor stolthet vi tog oss an uppgiften. Att få tillfälle att väcka en gammal klassiker ur sin slumrande Törnrosa-sömn, är en uppgift som både kräver planering, men som framför allt är otroligt spännande att få vara med om.

Att få öppna båthusdörrarna igen efter många år. Att få ta av det fet-dammiga och fågelskitna hamnkapellet från 1937. Att sakta få hissa ned honom i vattnet igen inlindad i en skyddande presenning och sedan dra honom över viken till en väntande trailer var en upplevelse som kommer finnas kvar i hjärtat länge.

Och till sommaren 2018 så var han i vattnet igen. Denna gången i sjön Järnlunden i Östergötland istället för de hemtama Mälarvattnen. Motorn hade åter startats och gick som en klocka och PED började så sakteliga att vakna ur sin dvala.

Sedan dess står han garagerad hos AB Sjöexpress i väntan på en sommar då den åter ska få känna vatten under kölen. Precis i det utseende och skick som Sten ville ha den.

Här kan du läsa mer om klassiska MYS båtar i Dagens PS artikelserie om skärgårdens vackraste båtar.

Vill du läsa mer artiklar av Anders Værneús hittar du det på Anders och Sjöexpress egen mediekanal här.