Flaskan som löser alla tjuriga problem

Havet ger och havet tar. En gammal sanning för de som arbetar nära, på och vid havet.

Att ha havet som arbetsplats kostar på. Havet kan ge inkomster men det tar också sina offer i olyckor, drunkningar och haverier.

Men det tar också sina offer långsamt. Den salta miljön som det bjuder på, äter långsamt men bestämt på allt som människan bygger upp i dess närhet.

Är det inte vågorna som ständigt sliter på allt som står i vattnet, är rosten ett evigt elände.

Fiskarna i de små fiskelägren i Kalifornien var bara några som gnällde över allt som rostade fast under deras tid till havs. Förskruvningar gick inte att få upp. Muttrar fastnade och fiskeredskapen blev med tiden svåra att hantera.

Gnället väckte ett intresse hos Norman Larson och en kamrat i slutet på 1950-talet. Två driftiga lokala entreprenörer som hörde problemen för fiskarna och såg här en möjlighet att hitta en lösning.

Dåligt med tid

Egentligen var det tiden som var den trånga sektorn och bristen på densamma som skapade fiskarnas bekymmer.

Att olja in alla förskruvningar och delar som behövde skyddas mot saltvattnet – det var en metod som fungerade. Bekymret var bara att det måste ständigt göras preventivt, och tiden till det fanns ofta inte.

Problemet måste alltså hitta sin lösning i andra ändan – när skadan redan var skedd. Botemedlet måste alltså kunna tillföras i efterhand, och då fungerade inte längre oljans egenskaper för ändamålet.

Det nya medlet måste alltså vara lättflyktigt, kunna tränga in ordentligt i minsta utrymme, skydda mot rost och helst också smörja konstruktionen.