Campingbåtarna - skärgårdens gråsparvar

Konceptet breddades

I mitten på 30-talet hade campingbåten definitivt landat i det svenska båtmedvetandet. Ett flertal olika modeller hade tagit fram och storleken på båtarna varierade också.

Från små 4,5 meters helt öppna båtar till ”stora salongsbåtar” på närmare sju meter.

Nu ville alla hänga på och ta en del av campingbåtskakan. NK, som tillsammans med Knut Ljungberg tagit fram Greyhound-serien, lät Ljungberg rita en campingbåt för inombordsmotor. Men annars helt enligt samma konceptregler. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Man hade övergett kravell byggnation för den enklare och rationellare klinken. Detta var en förutsättning för att efterfrågan skulle kunna bemötas och båtarnas låga pris skulle kunna bibehållas.

Enklare träslag

Byggnadsmaterialet var nu inte bara den dyra mahognyn. Även de inhemska träslagen som ek och furu användes flitigt. 

Den gemensamma faktorn för alla dessa campingbåtar var utombordsmotorn i aktern. Oftast var den av Trims eller Archimedes’ fabrikat , vilka stenhårt lanserade båtarna ihop med sina olika motormodeller.

Mängden sålda campingbåtar började också intressera annonsörerna och producenterna av båt-tillbehör, som nu allt oftare hade bilder på campingbåtar i sin marknadsföring. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Det var på campingbåtarnas akterspegel som de storsäljande motorerna Archimedes B22 och Trim A blev kända för båtfolket. I försäljningsbroschyrerna från tiden ägnas faktiskt lika stor plats åt de skräddarsydda båtarna som fabrikens egna motorer.

Det enkla båtlivet marknadsfördes

Båtarna presenterades med ritningar, inbjudande bilder och vilka farter som  uppnåddes med olika motorstorlekar.

Campingbåtens kundkrets var familjerna och ungdomarna. De som inte hade råd att köpa sig en större ruffad Petterssonbåt fick med campingbåten en möjlighet att ha råd att komma ut på sjön.

Elsa Forslunds småbåtar låg på Söder i Stockholm och var en av storstadens stora försäljare av den enklare båtlivet. Båtarna byggdes i Söderköping och fraktades på båt till Stockholm. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Försäljarna lockade med skärgårdsvikar och trevlig samvaro i den stora sittbrunnen. När kvällen sedan kom, flyttades stolarna undan under fördäck och gummimadrasserna pumpades upp. Borta var letandet efter tältplats och tröttsamt tältresande.

Populär efter kriget

1947 kom att bli vad man brukar kalla ett märkesår i campingbåtens historia. Elektrolux, som vid den här tiden ägde båda utombordstillverkarna Penta och Archimedes, kände behovet av en ny generation campingbåtar som komplement till sina motorer.

Man kontaktade konstruktören Einar Runius, som bland annat gått ”i skola” hos mästaren CG Pettersson på 20-talet, och bad honom dra upp några riktlinjer på den nya generationens campingbåtar.

Båten som så många direkt kopplar till ordet campingbåt, var den båt som Einar Runius ritade åt Elektrolux och som mest byggdes av Storebro Bruk. Idag slänger vi oss med termen Elektroluxbåt, men den har aldrig funnits historiskt sett. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Runius tog genast tag i uppgiften och presenterade snart ritningarna på en knappt fem meters öppen båt med skyddande vindrutor runt sittbrunnen. Förslaget vann fullt gillande hos Elektrolux’ ledning och klartecken gavs för produktion.

Storebro föds med campingbåten

Båten döptes till Lux-båten och började byggas hos bland annat AB Örnmaskiner i småländska Storebro.

Runius konstruerade tre olika storlekar av Lux-båten: 5,10, 5,25 och 5,40 meter långa, alla med en bredd av 1,7 meter. 

Lux-båten kom att bli ett vinnande koncept. Suget efter nya, billiga båtar var stort efter krigets svåra år och priset för en komplett Lux-båt med motor var helt överkomligt.

Vad är vad? Det är inte mycket som skiljer de olika campingbåtsmodellerna åt. Här en Elektrolux Falken, som faktiskt också såldes några år i början på 1960-talet med inombordare på drev.  (Foto: Sjöexpress arkiv)

I Storebro byggde man för fullt och Elektrolux försäljningsorganisation sålde både båtar och motorer för allt var tygen höll.

Med en Archimedes B-22 på akterspegeln blev farten hyggliga 12 knop.

Ganska snart efter Lux-båtens lansering på marknaden började ett flertal mer eller mindre lyckade kopior att dyka upp, byggda av varv som inte ville missa den nya campingbåtsvågen.

Campingbåten hade återkommit och än en gång blåst liv i det svenska båtbeståndet.

Plastbåten gör entré

I mitten på 50-talet började plastbåten så sakteliga göra entré på den svenska båtmarknaden och campingbåtskonceptet blev det första som plastpionjärerna kastade sig över.

Harry Becker och Crescent tog gemensamt fram Crescent Camping i mitten på 1960-talet och frågan är om inte denna båt är den sista som red på den gamla campingtrenden. Bortsett från hardtopen-båten och supersuccén Ryds Camping några år senare- Men det är en annan historia. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Tillverkare som Ockelbo, Fisksätra, Livbåtsvarvet och Marieholms Bruk gav sig in i kampen om köparna.

Med ett fartigare skrov och  moderiktig överbyggnad blev plastbåtarna snabbt en allvarlig konkurrent till de traditionella campingbåtarna i trä.

Nya former, stilar och människor

Plasten möjliggjorde också helt nya former och stilar som annars hade varit omöjliga att framställa i trä. Man passade också på att döpa om båttypen till sportbåt, vilket passade mer in i tidens anda.

Med plastens intåg så kom också båtsporten. Campingbåtens framtid var utstakad till förmån för den tuffa, snabba och lättskötta sportbåten. Här Ockelbos plagierade amerikanska Sea Fun. (Foto: Sjöexpress arkiv)

För varje år som nu gick fick den klassiska campingbåten allt svårare att hålla sig framme i konkurrensen med plastbåten. Träbåtarna ansågs gammalmodiga och klumpiga och var även dyrare än motsvarande sportbåt i plast.

I början av 70-talet såg den sista klassiska campingbåten dagens ljus och en epok av svensk båthistoria gick i graven.

Så var rädd om de campingbåtar som fortfarande existerar. Dessa skärgårdens gråsparvar är en stor bit av vår båtkultur.

Läs också om:

Kvinnan bakom Svenskt Tenn
Köpa klassisk båt? Här är våra köptips
Folkhemmet – ett svenskt kulturbegrepp