Mannen som fick hjulen – och SKF att rulla

Åter. Men till Göteborg

Väl åter i Sverige, fick han arbete som driftingenjör vid Gamlestadens väveri i Göteborg. Arbetsuppgiften bestod i att se till att verksamheten fungerade maskinellt samt att textilierna kunde produceras utan avbrott.

Men det var en uppgift som var mer komplex än så.

Marken som Gamlestadens fabriker var byggd på, bestod mest av lera. Pålningen som gjorts för att stabilisera marken var bristfällig och ständiga sättningar i grunden gjorde livet mer komplicerat för den unge Wingquist.

Sättningarna medförde att textilmaskinernas lägen ständigt ruckades. Och med det hamnade inte maskinernas axlar längre i linje med varandra, vilket skapade varmgång i lagren och på sikt även brandfara.

Tålde inte snedbelastningar

Kullagren som axlarna vilade i, tålde ganska stora belastningar då maskinerna stod rätt och utan förskjutningar. Men när sättningarna i fastigheten gjorde att maskinaxlarna försköts, klarade inte lagren de snedbelastningar som uppstod.

Wingquist var ständigt satt i grubblerier i hur detta skulle kunna lösas, och 1906 hade han kommit något på spåren.

Sfäriskt lager

Lösningen var enkel och bestod av två ringar och dubbla kullager, som tillsammans gjorde att lagret klarade snedställningar utan att skadas eller gå varmt.

Marknaden tvekade inför Wingquists uppfinning men hans arbetsgivare såg möjligheten och sköt till kapital så Wingquist kunde grunda ett företag för tillverkning av sitt sfäriska kullager.

Företaget fick namnet Svenska Kulllager Fabriken och under förkortningen SKF erövrade bolaget sedan världen.

Läs mer om SKF och Sven Gustaf Wingquist här.

Fem andra uppfinningar du inte visste var svenska. Dagens PS.