I Halloween-tider kan det vara läge att tala om annat godis än det i ”trick or threat”. Här är berättelsen om svenskt begravningsgodis.
Halloween? Nej – död och godis på riktigt
Torbjörn Karlgren
Uppdaterad: 01 nov. 2024Publicerad: 02 nov. 2024
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
När Sandstedts begravningsbyrå i Tidaholm berättar sin historia tar den sin start i en helt annan tid, i 1900-talets början där hästkörarna skötte transporterna och man på landsbygden ställde kistan på mjölkpallen vid vägen för upphämtning.
När begravningsdagen närmade sig var det desto ståtligare. Då ställdes Carl Anton Romans två vita hästar i ordning när det var dags för processionen.
Begravningarna var omgärdade av många procedurer och specialarrangemang, berättar begravningsbyrån.
”Man hade till och med särskilt begravningsgodis och svarta begravningstårtor”.
Begravningsgodis?
Jodå.
Det var ett frekvent inslag på våra svenska begravningar och hängde faktiskt med in på 1960-talet innan det slutligen försvann.
Kvar på museet
Men vi tar det från början. Eller åtminstone någonstans mitt i.
ANNONS
När Adolf Emanuel Kjellén begravdes hösten 1884 fick gästerna vackra, högtidliga minnessaker, berättar Gastro Obscura.
Det var små, sockerskulpterade duvor bland svarta spets- och tygblommor, fästa på svart papper.
Inuti omslaget fanns en bit hårt godis. I dag finns resterna av denna tradition – inklusive dem från Adolf Emanuels begravning – i Nordiska museets samling av svensk begravningskonfektyr.
Begravningsgodiset var en del i en större 1800-talstrend i den svenska överklassen, där familjer delade ut utsmyckat godis vid viktiga ceremonier.
Det fanns, förutom begravningsgodis, bröllops-, dop- och jubileumskonfektyr. Vid glada tillfällen ofta med ljusa färger på omslagen och rosa band.
ANNONS
Senaste nytt
Dödskallar och skelett
Begravningsgodiset?
Mycket svart och bilder av dödskallar, gravar och skelett.
”Tanken var att vi har att göra med döden här och med en stor förlust, så visuellt var uttrycken dystra och mörka, säger Ulrika Torell, intendent på Nordiska museet hos Gastro Obscura.
ANNONS
”Man försökte inte göra något ljusare än vad det faktiskt var”.
Det inser man om man ser museets godisomslag från en begravning 1844, med ett skelett och, för säkerhets skull, en lie som vilar under ett timglas.
Symboliken viktig
Symboliken i konfekten var förstås mycket viktigare än sötsakerna inuti. Dessutom var socker en värdefull vara och begravningskonfektyren föremål avsedda att uppskatta, inte att äta.
Rykten från den tiden talar enligt Ulrika Torell om konditorier som blandade krita eller andra billiga material i begravningsgodiset, eftersom ingen ändå förväntades äta det.
”De var hårda som sten. Det finns berättelser om barn som gjorde ett fruktansvärt misstag och försökte äta dessa godisar”, säger hon.
Det var dessutom inte bara svårt att äta begravningskonfektyren. Det ansågs dessutom respektlöst.
Spred sig – blev allmänt
Mot slutet av 1800-talet hade sedvänjan spridit sig över hela Sverige och var inte längre överklassens monopol.
ANNONS
Borgarna i städerna likväl som bönderna på landsbygden hade tagit vanan till sig och när betsocker blev både mer tillgängligt och billigare i slutet av 1800-talet, kunde en hel bransch växa upp kring rituella konfektyrer.
Många svenska konditorer åkte på årliga studieresor till tryckerier och konditorier i Tyskland och Frankrike för att fylla på lagren och inspireras till ny konfektyr.
Dödskallar, kistor och liemän
Förtryckta bilder till omslagen gjorde det dessutom billigare för mindre bemedlade att göra eget godis och enbart köpa etiketter från konditorn.
Bilderna blev mer rituella och mer ”standardreligiösa”. Dödskallar, kistor, gravar och liemän ersattes av änglar, Jesus och Jungfru Maria.
Förtryckta bilder gjorde det också möjligt för lägre klasser att göra sitt eget godis och köpa etiketter från sin lokala konditor.
”Bilderna blev standardiserade uttryck för sorg”, summerar Torell.
Ebbade ut och försvann
Snart skulle hela traditionen börja ebba ut. Den började blekna på 1920- och 1930-talen och dog slutligen ut under tidigt 1960-tal.
ANNONS
Mest minner det i dag i en tid då socker var exklusivt och dessutom hade en symbolisk betydelse.
”Det var en tid när allt var så dyrt. Så lite sött med svart papper, lysande med ett kors och en Madonna, det var verkligen något speciellt”, avslutar Ulrika Torell.
Läs mer:
Nu är Halloween en miljardaffär. Dagens PS
Bakom självklara traditioner finns ofta skrämmande berättelser. News55
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Torbjörn Karlgren
Reporter på Dagens PS med gedigen bakgrund som bland annat bevakar privatekonomi.
Torbjörn Karlgren
Reporter på Dagens PS med gedigen bakgrund som bland annat bevakar privatekonomi.
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
