Från lyx till majbrasa – en båthistoria med sorgkant

Den stora kraschen

Det dröjde dock inte länge förrän det blev ändring på den saken.

I oktober samma år, rasade den amerikanska börsen samman. USAs ekonomi tvärvände och störtdök ned till ständigt nya bottennivåer.

När ett land går i ekonomisk baktakt, dyker konsumtionen i botten. Konsumenten tvingas prioritera allt hårdare i takt med att konjunkturen dyker. 

Överlevnad blir prioriterat.

Mat, kläder, hyra och det dagliga får strängt sättas före allt som kallas nöjen och förlustelser. Och motorbåtar – ja, det prioriterades ned till botten på allmänhetens listor.

De amerikanska varven hade gått in i 1929 med fulla orderböcker och produktionen gick för fullt ända tills den där måndagen i oktober. 

På en dag vände allt.

En strid ström av kunder bokade av sina ordrar och snart stod varven med fulla lager, utan kunder. Den inhemska marknaden hade försvunnit och nu var goda råd dyra. 

Nya marknader var ett måste.

Nu behövde marknadsavdelningarna tänka utanför boxen och det snabbt. Var fanns det en marknad som fungerade?

Över till Europa

Europa blev sjävklart svaret.

Nya och gamla kontakter till den gamla världen knöts och ett av de länder som fortfarande gick som tåget var Sverige. 

De stora amerikanska varven började nu jaga återförsäljare. Bland annat i det lilla landet i norr.

Stora båtfabriker som Hacker Craft, Gar Wood, Sea Lyon och Dart såg nu att deras enda chans att överleva den värsta tiden var genom att försöka sluta fördelaktiga avtal med länderna i Europa. 

Den amerikanska aktiviteten på den svenska marknaden noterades självklart nogsamt av de svenska varvsägarna som nu fick mycket att tänka på. 

Dels tvingade de amerikanska flådiga båtarna fram ny design på de svenska båtarna, dels blev det nu en ny sorts konkurrens på marknaden med stora starka båtfabriker som hade både kraft och ekonomi att pumpa ut sina produkter. 

Ett spännande läge för konsumenten, men surt för varvsnäringen som såg konkurrensen flåsa dem i nacken. 

Som näringsidkare i båtbranschen stod du inför tre val:

1. Skita i vad som händer och hoppas att det funkar ändå.

2. Anpassa dig och dina produkter efter det nya som nu skulle komma.

3. Skaffa dig en av agenturerna.

Henning Forslund med sitt stora och namnkunniga båtvarv AB Sjöexpress på Lidingö, såg hotet men agerade istället för att bara reagera. 

Genom bolaget Amerikanska Motor Importen, allmänt kallat AMI, som Henning var majoritetsägare i, kontaktades Webb Hays på amerikanska båtfabriken Dart Boat Co och AMI stod snart som återförsäljare för märket. 

Ny utställning

Tre modeller köptes hem, 18,5, 22,5 och 26 fot, och i april 1930 öppnade en vacker båtutställning i företagets lokaler på Kungsgatan i Stockholm.

Några båtar såldes men 26-fotaren, passande nog döpt till Dart-Craft, blev kvar i bolaget och användes mest som demobåt av AMI-direktören Knud Lauridsen. 

1932 kom så slutligen den amerikanska börskraschen ikapp även Sverige.

Den tongivande finansmannen Ivar Kreugers liv ändades av en kula i Paris, och den efterföljande Kreugerkraschen gjorde att många tvingades omdisponera sina medel. 

Uppsagd agentur

AMI sade upp Dart-agenturen och företagets demobåt, 26-fotaren, fick en ny ägare i Gunnar Meyerson, ägare av Winborgs Ättiksfabrik i Älta utanför Stockholm. 

Den stora vackra racern kom att användas flitigt av familjen och varje säsong avslutades med en resa till Furusund där Gunnar Meyerson med bästa vännerna, rundade av säsongen med en bättre middag med dryck på samhällets bättre utskänkningsställe.

Trots oro i Europa beslutade Meyerson att även 1939 skulle avslutas på sedvanligt sätt. Dock hade förkrigsmullret nere i Europa blivit så högt att avslutningsresan skulle tidigareläggas till sista augusti, vilket också skedde.   

Resan upp till Furusund gick bra och den stora Kermathmotorn spann som en katt. Mat och dryck förtärdes i sedvanlig god sämja och kvällen övergick snart till mörkaste natt. 

En tur hem – eller?

Glada och nöjda över sin insats, lämnade herrskapet restaurangen för att avsluta med en vacker båttur hemåt mot Stockholm. 

Alla såg fram emot färden hem genom augustinatten. Alla förutom båten. 

Motorn vägrade att starta och efter att hela ordförrådet av fula ord använts tillsammans med ortens alla smarta verktyg, ansågs företaget vara omöjligt och en droska hem beställdes.

Båten kunde ordnas senare i veckan ansåg man.

Men dagen efter, den första september, gick Tyskland in i Polen och ytterligare två dagar senare stoppades all fritidsbåtstrafik i skärgården. 

Världskriget var ett faktum.

Nya tider efter kriget

Gunnar Meyerson fick finna råd på platsen och båten lades upp och motorn togs ur för reparation till våren.

Kriget blev dock längre än tänkt. Först 1947 sattes båt och motor samman igen, och Meyerson kunde åter njuta Dartens fördelar.

Efter kriget var det nya tider.

En gammal racerbåt från 1920-talet var hopplöst föråldrad. Dessutom läckte båten betänkligt efter alla år. En sommar kom den inte i sjön som tänkt, utan ställdes upp på Winborgs fabriksområde i Älta utanför Stockholm. 

1954 såldes hon vidare. Till vem är dock osäkert. Som det så ofta blir när båtar blir gamla och tappat sitt wow.

Ett nytt spår

För några år sedan, var jag och gjorde reportage på en runabout norr om Stockholm. Vid fikat efter förrättat värv, pratades det båt i allmänhet.

Båtägaren nämner då att hans far en gång i tiden hade en gammal racer. En stor gammal racer till och med, som han bland annat körde taxi med mellan öarna.

Nyfikenhet uppstod och bilder ur albumet utlovades framöver.

Framöver kom och bilder med det.

Bilder på en fantastisk gammal stor trebrunnare från sent 1920-talt. Lättare ombyggd men med linjerna i behåll. 

Vad var det?

Bilderna skärskådades. Chris Craft? Nej, absolut inte. Inte heller Hacker, Dodge eller Sea Lyon. Men Dart? Kunde det vara en Dart? En stor Dart – 26-fot kanske? Kunde det vara så att det var Meyersons gamla racer som med tiden blivit degraderad till taxibåt?

Bilderna fick fara över Atlanten till Dartkännaren Scott Ramsey, som med jublande retur bekräftade vad vi trodde.

Frågan nu var självklar – vad hade hänt med båten?

Svaret från uppgiftslämnaren lät tyvärr inte vänta på sig. “Vi eldade upp den 1970. Den var då så gammal tyckte far min, att den var slut. Jag tände själv på, så jag vet att den verkligen brann upp.”

Ridå. 

Men det dröjde inte så länge, så öppnades ett litet titthål i ridån. Den före detta ägaren hade tittat omkring ordentligt där båten eldades och mot ett träd stod en av motorluckorna kvar sedan den där eldningsdagen. Och vid en noggrann titt i boden, så låg faktiskt en lyftögla kvar. 

Dessa reliker fick nu byta ägare och undertecknad fick ta hand om arvet efter Sveriges största och vackraste Dart.  

Och om någon av oss tvivlade på Dart eller inte, kunde lyftöglan berätta själv om den saken. På fästet under däck stod det nämligen instansat “Dart boats”.

Läs mer:

En bortglömd Chris Craft i österled (Dagens PS)

Om Dart Boat Company här