Essbåten – en svensk schlager

En svensk variant

Han gillade den amerikanska grundtanken med att sitta för om motorn bakom bekväma vindrutor. Men han gillade inte prålet och den veka känslan i Chris Crafts byggen. Det måste kännas rejälare för att passa svenskt klimat och svenskarnas båthanterande, resonerade han.

Tidig vår 1929 fattade han så pennstiftet och började rita Han hade det hela klart för sig. Båten skulle bli knappa 6,50 meter lång, ha fem bekväma sittplatser bakom rejäla och skyddande träramade rutor.

Sittbrunnen skulle som hos amerikanarna vara placerad framför motorn och erbjuda bästa komfort.

Allt eftersom ritningen växte fram blev Gidde allt nöjdare. Han trodde så pass mycket på sin framtida entypsbåt att han tog mod till sig och bokade en plats på KMKs vårmässa på Liljewalchs i slutet på april.

Den första under byggnation

Snart var bygget av förstlingen igång nere på varvet i Marieberg under båtbyggaren Helge Bäckmarks vana händer.

Men, som det så ofta händer. Annat kom i vägen, i detta fall en vårflod som gjorde att Mälarens vattenstånd steg raskt och vattenfyllde golvet i båbyggarverkstaden där den första Essbåten stod halvklar på varvet.

Det blev inget mer snickrade just då och Giddes stora nyhet fick ingen bejublad entré på mässan. I och för sig ingen katastrof eftersom sortimentet rymde annat som kunde ta plats i konsthallen.

Sjösattes 1929

Förstlingen sjösattes under sommaren och fick ett mycket gott mottagande. Den nya båten från Forslunds varv i Marieberg fick många trånande blickar slängd efter sig och snart började beställningarna droppa in.

Gidde själv tyckte att båten var bland det bästa han konstruerat. Båtmodellen fick därför namnet Ess-båt (efter högsta kortet i kortleken).

Delar från Ford

De tidiga båtarna fick sin styrpaket från Fords modell A. Ratt, rattstång och snäckväxel köptes från Fords lager i Frihamnen i Stockholm.

Gidde var kompis med Fords lagerchef, så varje höst fick han rensa lagret på utgående modeller. Så en Essbåt från 1938 har Ford-grejer från 1937. Ett bra sätt att årsmodell-bestämma en båt.

Även motorerna var ofta av Fords tillverkning. Forslunds varv var under många år svensk generalagent för de amerikanska Fordmotorerna i marin version.

I de tidiga Ess-båtarna monterades Fords raka 4:a på 45 hk, som senare ersattes av Fords marinkonverterad sidventilsåtta. Motorer, som genom sin sidventilskonstruktion och åttiofem hästar, gav båten en behaglig toppfart på tjugofem knop.

Succé över tid

Och Ess-båten blev succé. Det kunde Gideons son Owe konstatera 1959 då han knappa 150 byggda båtar senare sjösatte den sista Ess-båten.

Det hade emellertid hänt en del med båttypen genom åren. Linjerna hade förändrads i takt med tiden. De tidiga båtarna var kantiga skapelser med raka stävar och platta däck. Men i takt med strömlinjeformens intåg i mitten på 1930-talet, blev båtarna rundare i formerna och rutorna lutades mer bakåt.

Efter andra världskrigets slut flyttade Gideon Forslund till Uppveda utanför Norrtälje och sonen Owe Forslund tog över varvet i Marieberg och fick så att säga Ess-båten med sig på kuppen.

Modern och mer praktisk

Efter några år tog Owe ett grabbtag i båtens linjer och förändrade Ess-båten en gång till – nu till en modern passbåt. Skrovsidorna höjdes och blev rakare. Sidorutorna dubblerades och höjdes och inredningen gjordes mer anpassad till efterkrigstidens krav och bekvämligheter.

När Owe Forslund fick Chris Craft-agenturen i mitten på 50-talet fick han dessutom tillgång till företagets marinkonverterade Chevrolet 283, vilket gav några knop över 30 på topp.

Två grundvarianter

Pappa Gideon hade i slutet på 1930-talet tagit fram två grundstorlekar på Essbåten; en cirka 5,8 meter lång tillsammans med den klassiska modellen på cirka 6,5 meter.

De två storlekarna kom Owe dock att ha kvar som basmodeller även för de uppdaterade varianterna.

Plasten trängde på

Ess-båten kom att bli basen under varvets hela 1950-talsproduktion. Men när plasten och riktigt bra plywood alltmer trängde sig in på båtmarknaden, började Ess-båtens bäst-före-datum att närma sig.

I jämförelse med den nya tidens båtar var konceptet från slutet på 1920-talet nu otroligt gammalmodigt.

Så till våren 1959 sjösattes de sista två Ess-båtarna med byggnadsnummer 93 och 94. Båtarna döptes till Sea-Witch och Nounourse innan sjösättningen.

Inte riktigt sslut

Men riktigt helt slut var inte Ess-båten med dessa två. Kaffe-kungen Lennart Zettergren ville 1960 ha en mahognyracer till ett dubbelmontage av Mercury-sexor som han köpt från den svenske Mercury-agenten NK Kristensson.

Owe Forslund ritade ett Ess-båtskrov som anpassades till Zettergrens önskemål. Båten kom sedan att byggas till säsongen 1960 och blev en mycket läcker skapelse.

Men inte heller den båten kom att bli den riktigt sista Ess-båten. I slutet på 1980-talet fick Owe en fråga hur Ess-båten anno 1988 skulle kunna tänka sig se ut.

Sista inte klar

Owe gillade frågan och ritade en uppdaterad variant på det gamla konceptet. Beställaren gillade vad Owe ritade och började bygga.

Och där står vi fortfarande. Den sista Ess-båten är alltså inte riktigt färdigbyggd ännu. Och det säger väl en del om hela båttypen.

Den kommer nog aldrig helt att dö.

Läs mer:

Legendaren Owe Forslund har lämnat oss (Dagens PS)

Om Fords legendariska V8-modell här