Doldisarna bakom miljardaffärerna

Nyfikenhet och naivitet

Lång historia kort, Max rekryterades till Söderberg & Partners. Ett drygt år senare skickades han till Argentina. Uppdraget?

Att starta upp en fabrik och lansera svensk bearnaise. En satsning som rimligen borde gjort vilken nittonåring som helst skräckslagen, eller?

“I dag, nu när du säger det är jag ödmjuk inför att det var helt bisarrt. Hade jag varit tjugo år och hört dig säga det hade jag blivit väldigt irriterad. Jag förstod inte varför jag skulle bli underskattad på grund av min ålder. I dag förstår jag med en helt annan ödmjukhet vilken satsning Per gjorde på mig, i ett sådant tidigt skede. Det finns många som gärna säger att de vill och kan, men väldigt få som faktiskt gör det”, Säger Max.

Per skrattar åt minnet, eftersom han faktiskt är en av dem som brukade tvivla på yngre förmågor, men verkligen fått äta upp det.

Max konstaterar i sin tur att bearnaise-projektet i likhet med de flesta av EB Invests andra åtaganden knappast hade sett dagens ljus, än mindre lyckats, om det inte vore för Per Berglunds nyfikenhet. Eller hans egen naivitet och blåögdhet.

“Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en mer nyfiken människa än Per Berglund. Och den nyfikenheten är den röda tråden som gjort att många bolag faktiskt finns i dag.” Max Donatello

Ett avtryck på andra sidan jorden

Men bearnaise blev det, och det under tre år fram till det att Argentinas ekonomi oundvikligen kollapsade under 2014. I dag har bearnaisen sedan länge lämnat fabrikslokalerna. Stoltheten finns kvar.

“Den businessen är bland det roligaste vi har gjort. Vi gjorde ett avtryck på andra sidan jorden”, konstaterar Max.

Per instämmer och förklarar att de investeringar de gjorde då fortfarande lever kvar, om än under nya former.

“Även fast vi inte tjänade några pengar. Att lyckas med det vi gjorde där är jag som allra mest stolt över”, säger han.

Sitt gemensamma entreprenörskap beskriver de närmast som ett ordnat kaos.

“Vi gillar när det blir stökigt”

Men vad är den röda tråden i ett bolag som spänner över cybersäkerhet, vin och järnmalm, och bolag som kreditmarknadsbolaget Nordiska, Nordic Gold Trade, Enter Sales eller deFaire Medical med den världslanserade produkten MYRKL – framförallt, vilka faktorer avgör om en affär faktiskt blir av?

“Jag är extremt spirituell och fattar i princip alla mina beslut på en känsla eller en energi, där människor är viktigare än produkten. Vi gillar kaos. Vi gillar när det blir stökigt. Det gör oss lugna, eftersom vi har verktygen för det. I kaos vågar många andra inte satsa, och då kan man vända på det och se det som en möjlighet, konkurrensen bland de som gör det blir mindre”, säger Per.

För bolagets portfölj innebär det att alla bolag som i nuläget ingår i den också är språngbrädan som tar EB Invest vidare.

“Tittar man på portföljen med fyrkantiga glasögon kan det säkert se ganska spretigt ut, men vi är ju någonstans bransch-agnostiker. Det betyder att vi investerar i möten som leder till människor, deras drivkrafter och entreprenörskap. Och när man jobbar så, och lär känna entreprenören bakom ett projekt blir risken inte särskilt stor för oss”, förklarar Per.

“Jag var riktigt oskön för femton år sedan. Riktigt egoistisk och manipulerande. Däremot har jag aldrig ljugit i affärer. Jag tycker att man alltid måste vara ödmjuk. Herre gud, vi kommer alla dö lika. Vi är alla grässtrån.” Per Berglund

Ingen av dem kommer från pengar

I det avseendet ser de egentligen sig själva som väldigt enkla, så länge som ett samarbete vilar på kommunikation och tillit, och trygghet kommer före pengar.

Ett mindset som vuxit fram under åren de arbetat tillsammans, men som även sträcker sig tillbaka till deras respektive uppväxt, som på olika sätt varit tuff.

“Jag tror att det finns en grundfilosofi och en kontroll kring pengar som någonstans vilar i vårat DNA, eftersom varken jag eller Max kommer från pengar”, säger Per.

Han menar att deras sätt att tackla branschen på sätt och vis skiljer sig från hur gemene man gör business. Särskilt när det kommer till att våga släppa på kontrollen. Något som de flesta analytiker och ekonomer är fullkomligt livrädda för.

“IQ och kontroll verkar höra ihop”, konstaterar Per.

”Men pengar finns det egentligen inget värde i. Det är det som är problemet med finansbranschen. Att det enda som är viktigt är pengar”, säger han.

Per och Max beskriver sitt gemensamma entreprenörskap som ett ordnat kaos, med fokus på människor och möjligheter. (Foto: EB Invest)

Århundradets största gruvhistoria

Desto större är värderingen att alla människor är viktiga och varje möte en möjlighet. Och så nyfikenheten förstås.

“Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en mer nyfiken människa än Per Berglund. Och den nyfikenheten är den röda tråden som gjort att många bolag faktiskt finns i dag”, säger Max.

Ett bra exempel på det utgör Dannemora gruva, öster om Uppsala. Sveriges äldsta järnmalmsfynd som fram till dags dato betraktas av den breda massan som ett hyfsat hopplöst högriskprojekt.

En sanning som tog sin början på åttiotalet då det lättbrytliga järnmalmet inte längre kunde utvinnas, ägarna började avlösa varandra och järnmalmspriset störtdök. Det ledde till en seglivad konkurs och en gruva inklusive 400 hektar mark som ingen längre ville ha.

Förvärvade gruvan 2016

Allt det ändrades drastiskt när Per Berglund under 2016 bestämde sig för att förvärva gruvan. En köpare som där och då var helt novis, men mycket nyfiken.

“Per kunde inte jota om gruvindustrin, och så är det ganska ofta när vi startar ett bolag. Vi kan inte alltid mest om den industrin vi ger oss in i, men en viktig sak som Per har lärt mig, och som tog mig många år att förstå, är att du heller inte alltid måste kunna det. Däremot måste du förstå hur du hittar och attraherar de människor som kan. Då fokuserar du själv på den delen av spelplanen som du förstår väldigt bra”, förklarar Max.

Magkänslan som slog in

Magkänsla och förhoppningar om en långsiktig avkastning fanns det desto mer av, vilket två år senare fick Christer Lindqvist, vd på Grängesberg Exploration, att lyfta luren.

En rutinerad entreprenör som i likhet med Per såg gruvans potential, och dessutom satt på exekveringsplanen för hur Dannemora skulle bli lukrativ igen. Resten är som vi brukar säga historia.

Christer köpte in sig i halva gruvan. I dagarna tecknades ett avtal mellan Grängesberg Exploration och det internationella gruvbolaget Anglo American. Cirkeln är sluten och Per Berglunds analys visade sig vara korrekt.

“Här snackar vi Sveriges äldsta järnmalmsgruva, som har betytt så mycket för svenskt välstånd. Att få vara med och bara ens säga att man har varit en del av det. Jag fäller inte en tår, men jävlar vad stolt jag är”, säger Per.

Business som showbusiness

Och belöningen?

“Man skapar ju sin egen historia. Dels är vi ju alltid i alla affärer extremt långsiktiga och går inte igång på de där snabba exit-strategierna som entreprenörerna pitchar. För mig är business också showbusiness. Att bygga någonting där du är långsiktig, visar att du är lojal och skakar hand på det. Det är allt vi eftersträvar”, säger Per.

Han erkänner att just den inställningen kostat honom en och annan själslig förlust, eftersom han litat blint på just det där handslaget, men konstaterar samtidigt att det är något av en akilleshäl han behöver jobba på.

”Jag förstår att man inte kan vara som mig. Samtidigt har de inte förstått att jag kommer stå där när skiten faller, men jag får ta på mig det”, säger han.

Han säger att det säkert finns många som tycker att han är hetlevrad och eller bara för mycket och att det säkert kan ligga något i det, samtidigt som livet förändrats. Mycket tack vare Max. Med facit i hand kan han också se tillbaka med värme och glädje på alla saker han varit med om.

“Jag var riktigt oskön för femton år sedan. Riktigt egoistisk och manipulerande. Däremot har jag aldrig ljugit i affärer. Jag tycker att man alltid måste vara ödmjuk. Herre gud, vi kommer alla dö lika. Vi är alla grässtrån”, säger han.

Konflikter en paradox

Av det skälet är Per i dag är mer inne på själsliga resor och läkning och har ägnat de senaste tio åren med att återuppbygga sig själv. Något som han i framtiden skulle vilja hjälpa andra att göra.

“Själv har jag till exempel varit rädd hela livet och kompenserat det med att se orädd ut. Och att få jobba med det här området när jag sett vad det kan göra för människor, det är min dröm. Men när den dagen väl kommer på riktigt då måste du hålla ställningarna här, säger han till Max.

Med det sagt utgör konflikter och besvikelser något av en paradox eftersom både Per och Max i grunden söker kaos och utmaningar och mycket gott kan komma även efter ett magplask eller en käftsmäll.

På frågan om vad de båda drömmer om framöver är svaret också tydligt: att de konstant letar efter nya projekt och nya människor, även om deras visioner stundtals skiljer sig åt vad gäller branscherna i sig.

Omöjliga projekt en överlevnadsstrategi

Men hur tacklar de motgångar affärsmässigt och mentalt?

“Jag har nog mått så otroligt mycket sämre av och till i hela mitt liv än vad jag har förstått, så jag har nog inte haft någon annan referenspunkt”

Han förklarar att det inte betyder att han inte har kunnat njuta av sitt liv – bara naturligt vänt sig mot “omöjliga projekt”. En överlevnadsstrategi som även Max kan känna igen sig i.

“Jag har absolut fallit ett par gånger, men antingen så fortsätter vi åt rätt håll, eller så ger vi upp. Och det går inte att ge upp”, säger han.

Rent konkret innebär det att de aldrig firat en lyckad affär, men inte heller ångrat en enda.

“Vi har 27 aktiva bolag i portföljen i dag, men det är klart att mycket av det vi gjort bakåt inte funkat alls. Till exempel Argentina. Men i de fall affärerna går i kras så ligger vårt fokus på människorna. För de finns alltid kvar”, säger Max.

“Vi är varandras kuddar. Det är då man kan se annorlunda på risk. Affärer är så fruktansvärt mycket enklare att göra om du vet att den andra inte ljuger. Och vi ljuger inte för varandra”, säger Per.

Vill du läsa mer om spännande personligheter och entreprenörer? Så här enkelt skaffar du vår kostnadsfria nyhetstjänst!

Relaterade artiklar:

”Största affären i svensk gruvhistoria”

Danny Saucedo: ”Jante det dummaste som finns”