Danny Saucedo: "Jante det dummaste som finns"

Dyra produkter med Batman-komplex

För att förstå det behöver vi först föreställa oss en karriär i rampljuset.

“Hela mitt vuxna liv så har jag varit i tv”, säger Danny till Dagens PS.

Han berättar att han redan i tonåren var mån om sitt utseende och inte drog sig för att låna sin mammas täckstift eller flickvännens rouge. Senare, då han inför plåtningar, scenframträdanden och tv-intervjuer spenderade timmar i sminket ställdes han återkommande inför feminina produkter.

“Det fanns liksom ingenting som andades tja grabben, vill du ha det här?” säger han och tillägger:

“Jag kände att det finns inget som är riktat mot en man. Och då kommer man in på frågan så här, vad är manligt och vad är kvinnligt?”

Han upplevde även att de produkter som ändå fanns till män ofta var hårda, matt svarta och bar spår av något slags Batman-komplex. Framförallt var de väldigt dyra.

EDO som i Danny Sauc(edo)

Det väckte idén om att som Danny säger “bara göra allt själv”. Använda sig av svenska, hållbara produkter och svensk design. Tanken på den ultimata drömprodukten för män började ta form i Dannys huvud.

En vision som det skulle visa sig att han delade med kläddesignern Johan Lundell. Främst eftersom de båda är mycket intresserade av vad manlighet som begrepp egentligen står för.

Svensk design vs japansk minimalism

Sagt och gjort. Den 26 oktober i år lanserades EDO, som i Every Day Operations eller saker du gör varje dag. En förkortning som även förenar de sista tre bokstäverna i Dannys efternamn med Tokyos före detta namn.

En stad och ett land, vars minimalism fungerat som inspirationskälla för de båda grundarna bakom produktserien.

Den 26 oktober i år lanserades EDO, som i Every Day Operations eller saker du gör varje dag. (Foto: EDO)

Förlösandet av den moderne mannen

Bakom EDO finns en önskan om att förlösa den moderne mannen, tillåta honom att lossa på slipsknuten och vara mjuk snarare än macho. Kanske också våga använda en kajal, precis som kvinnor gjort i alla tider – utan att känna skam.

Ett dilemma som Danny vill belysa. För varför ska inte män kunna bry sig om sitt utseende?

“Jag tror att det finns ett stigma från kanske åttiotalister och neråt. Grabbarna som är i tjugofemårsåldern nu är mycket bekvämare och tryggare än vad min generation var”, säger han och tillägger:

“Jag var tidig. Jag har alltid känt mig lite så här…Jag har blivit ifrågasatt för min läggning bara för att jag är en “mjuk man”.

Något som under en period faktiskt väckte tvivel inom honom själv.

“Om alla pekar åt samma håll när det gäller mig, då kanske det ligger något i det? Det är jävligt tråkigt att det ska behöva gå så långt”, säger han till Dagens PS och tillägger:

“Pengar är kul. Men för mig som en kreativ människa så handlar det alltid om att ha en produkt som jag verkligen står för. Något som jag först har i huvudet, sedan manifesterar och med en massa arbete, tid och energi får ut. Kan man sedan få det till en lukrativ business, ja då känns det ju bra i magen”

“Att vara man betyder någonting. Vi lär oss väldigt tidigt att man inte ska gråta, hålla ihop och vara stark.”

Maskulinitet som omedvetet sipprar in

Han menar att det i sin tur bottnar i att mannen får lära sig att ta hand om kvinnan och försörja en familj. En maskulinitet som enligt Danny omedvetet sipprar in från fäder till söner, för att i slutändan göra pojkar till män.

“Jag kände mig aldrig riktigt trygg med det där”, säger han.

Till detta kommer förstås också människans behov av att av kategorisera sig själv och andra. Så var lämnar det män som värdesätter en riktigt bra underlagskräm?

Bakom EDO finns en önskan om att förlösa den moderne mannen och hans mjuka sidor. (Foto: EDO)

Pengar inte allt

För Dannys del handlar allt om att våga bejaka sin manlighet och känna en bredd i den, även om det väcker tankar hos honom själv eller andra.

Det är också precis sådana frågeställningar som gjort arbetet med EDO intressant. Särskilt i ett affärsklimat där allt kretsar kring pengar.

“Pengar är kul. Men för mig som en kreativ människa så handlar det alltid om att ha en produkt som jag verkligen står för. Något som jag först har i huvudet, sedan manifesterar och med en massa arbete, tid och energi får ut. Kan man sedan få det till en lukrativ business, ja då känns det ju bra i magen”, säger han.

Vill känna stolthet

Han berättar att han återkommande fått förfrågningar om att sätta sitt namn på så kallade white label-prylar, men aldrig hoppat på det.

“Om jag har möjligheten att gå hela vägen och göra något jag är stolt över, så kommer det genomsyra hela produkten och jag kommer också kunna bära den med mig hela livet utan att skämmas för det”, säger han till Dagens PS.

En strategi och ett slags hållbarhetstänk som alltid funnits där, även om den unge pop-killen Danny var mer intresserad av att saker skulle hända snabbt och mer benägen att hoppa på nya projekt.

Kanske också driven av rädslan att karriären plötsligt kunde ta slut.

“Pengar är kul. Men för mig som en kreativ människa så handlar det alltid om att ha en produkt som jag verkligen står för”, säger Danny till Dagens PS. (Foto: Jimmy Hansen)

Delägare i Hooked

Det för oss till frågan hur viktigt det är för Danny att investera i projekt även utanför musiken. Vilket i sin tur leder oss in på det veganska varumärket Hooked som Danny numera är delägare i. En affärsidé som han av en slump ramlade över under en lunch och instinktivt kände att han ville investera i.

Och då är den där igen, magkänslan och lusten som får honom att hoppa på ett nytt projekt. Kreativiteten som inspirerar honom.

Inga begränsningar i drömmar

Han berättar att det roligaste som finns är befinna sig precis i början av en skapandeprocess. Den där skälvande stunden precis innan en låt eller ett projekt tar form och fart. Hur ynnesten att få sitta i en studio och skapa en låt på ett sätt kan bräcka känslan av att framföra den live.

“Är det inte utmanande är det inte kul. Det måste vara motigt”, konstaterar han.

Så vad handlar det om? Den där förmågan att helt orädd ta sig an saker?

“Jag skulle aldrig begränsa mig själv först hos mig själv. Det måste komma utifrån”, säger han.

Egenskaper som han tackar både sin uppväxt och sin mamma för.

“Jag har inga begränsningar när det kommer till mina drömmar. Jag har aldrig tänkt inte ska väl jag”, säger han.

Tro på den egna förmågan

Inte heller det här kan inte jag bevisligen. Han berättar hur han som tonåring i Adolf Fredriks musikskola ställdes inför möjligheten att spela trummor i ett nystartat band. Ett instrument som han inte alls behärskade, men likväl gladeligen hoppade på.

En anekdot som tydligt illustrerar tron på den egna förmågan och delvis kan härledas till hans rötter, och två utländska föräldrar. Det är samtidigt en ingrediens som enligt honom själv är ett av de främsta skälen till att han är som han är, och vågar ta för sig.

I december väntar en Sverigeturné för “The Run(A)way Show 2.0” (Foto: Per Jahnke)

Tillit, kemi och glädje

Det för oss in på frågan hur han i egenskap av artist och entreprenör ser på ledarskap?

“När det kommer till ledarskap så har jag aldrig velat ta en ledarposition. Däremot finner jag mig hela tiden i situationer där jag måste ta beslut åt folk som jobbar för mig”, säger han.

“Jag är egentligen ingen businesskille. Jag tycker bara att det är kul att vara kreativ och jobba med bra personer”

En ekvation som han löser genom att hitta människor som är bäst på det de gör, för att sedan ge dem fria tyglar inom ramen för det som ska göras. Det innebär artistisk frihet och en demokrati som syftar till att gemensamt uppnå en helhet som alla känner sig delaktiga i.

Till det kommer också vikten av att känna tillit, kemi och ha kul. Aspekter som i slutändan avspeglar sig på både scenen och de olika affärsprojekten.

Ledarskap för Danny är synonymt med artistisk frihet, vilket i slutändan avspeglar sig på scenen. Här på Cirkus. (Foto: Mats Bäcker)

Roliga koncept och plattor i huvudet

Han nämner kollegan Johan Lundell igen. Hur viktigt det är att de delar en samsyn kring det som är EDO, såväl som det som är viktigt i livet. Lusten och glädjen.

“Jag vill jobba med människor, det är det. Jag är egentligen ingen businesskille. Jag tycker bara att det är kul att vara kreativ och jobba med bra personer”, säger Danny.

Det gör framtiden öppen om än oviss i termer av potentiella drömprojekt.

“Jag älskar verkligen musik i alla dess former och jag har verkligen inte utforskat alla mina musikaliska drömmar ännu. Men jag har massor av roliga koncept, plattor i huvudet som jag skulle vilja göra”, säger han till Dagens PS.

Med en fullspäckad höst i bagaget och en förestående Sverigeturné med “Run(A)way Show  2.0” framför sig mår han dessutom oförtjänt bra, även om det höga arbetstempot gjort det mer angeläget än någonsin att vara lyhörd inför kroppens signaler och unna sig egentid.

Något som pop-killen Danny för tio år sedan inte hade klarat av, men entreprenören och artisten han är i dag övar sig på. Framgångssagan rullar vidare.

Vill du läsa mer om kultur, nöje och underhållning? Så här enkelt skaffar du vår kostnadsfria nyhetstjänst!

Läs även: Helgintervju: Cecilia Frode – uppförsbacke motiverar