Blodapelsinens grymma död – och rysstekens

Finns fler exempel

Det har hänt förr.

Fläskkarré säljer bättre än grishals.

Flintastek slår ryssteken sju dagar i veckan.

Och det hamnar betydligt fler auberginer i kundkorgarna än äggplantor.

Då har vi ändå inte talat om hur det gick för senapskålen och kungsmyntan innan de fick vettiga namn.

I november 1925 presenterade SvD en ”gurkliknande, brun frukt som lär kunna färseras, stuvas och tillagas på otaliga sätt och vis”.

”Den är gouterad av förståsigpåare, men uppriktigt sagt måste vi tyvärr erkänna att den egentligen inte smakar någonting alls”, var betyget.

Ingen succé

Det var äggplantan.

Ingen succé. Först när den i vår tid tog av sig titeln ”äggplanta” och blev aubergine, började försäljningen stiga. I dag är äggpl…auberginen en framgångssaga – förutom ett olyckligt mellanspel på Instagram 2015, där emojis i form av aubergine förbjöds för att den ansågs symbolisera du vet vad.

Du vet inte?

Ny tekniks rubrik var i alla fall ”Porrig grönsak förbjuds på Instagram”.

Ryssteken var heller ingen framgångssaga. En köttprodukt från gris, grillad efter marinering, styckad från grisens bak och rakt av samma styckningsdetalj som vintertid säljs som julskinka.

Det hjälpte inte.

Styckmästare Elving Nord på Tempo i Västervik hade experimenterat fram ryssteken i början av 1960-talet och fick möjligen äran men definitivt inte pengarna.

Tog två decennier

De kom först i början av 1980-talet när rysstek tog inspiration från stenåldern och blev Flintastek.

Då gick det desto bättre.

När flintasteken ansåg fira 50-årsjubileum 2011 konstaterades att vi svenskar året innan grillat över två miljoner flintastekar.

Vad?

Nej, någon återgång till namnet ”rysstek” är inte aktuellt. Av flera skäl.

”Dumma skåningar”

När Svenskt kött ska berätta vad ”grishals” är, räcker en mening.

”Grishals är det samma som fläskkarré, fast på skånska”, noterar man på sin webb.

Inget mer att säga om det?

Jodå.

Sommaren 1994 rasade en hetsig insändardebatt i en skånsk lokaltidning om skånska som dialekt.

Signaturen ”Bestört 08” drog in ordet ”grishals” i debatten och antydde att stockholmska barn på semester blivit skrämda av det och att de tyckte att skåningar var “dumma mot grisar”, enligt Sydsvenskan.

Den ruccola som växer vild på Gotland som senapskål har dock klarat sig från påhopp – precis som kungsmyntan, som de flesta av oss inhandlar som oregano.

Tar aldrig slut?

Leif Mannerström muttrade i en text över denna nyspråksiver över mat och råvaror.

”Vad ska man kalla blodpudding för i så fall – rödblå pudding”, undrade stjärnkrögaren retoriskt.

Exakt. Och hur gör vi med de apelsiner vi inledde den här texten med?

Blodapelsinerna kan vi komma undan genom att kalla dem ”röd apelsin” – men apelsin i sig betyder ju faktiskt ”äpple från Kina” och det är väl ändå inte helt PK?

Mer kuriosa? Läs även:

Hamburger-humbug och falska bankirer. Dagens PS

William – all bantnings fader. Dagens PS

Smörgåstårtan – ett riktigt smörgåsbord. Dagens PS