Båtmässan Allt för sjön firar 101-års-jubileum

Den första plastbåten

Och till Allt för Sjön 1954 så rasade tryggheten fullständigt. I Fisksätras monter i Ostermans Marmorhallar, mitt i centrala Stockholm, tronade en vit bakad båt av det nya undermaterialet plast.

Ett material som börjat få stor användning i amerikanska flottan under kriget, och som spåddes bli framtidens båtbyggarmaterial.

Kunde plast vara framtiden?

Förståsigpåarna skrockade och undrade vad Torid tagit sig för. Inte kunde ett anrikt varv som Fisksätra hänge sig åt dylika avarter?

Inte kunde han väl påstå att plast kunde vara framtiden? Inte kunde han väl ändå säga att detta var riktigt båtbyggeri?

Båtar skulle bordläggas eller svetsas – inte bakas som en gammal sockerkaka.

Men vi vet hur det gick. Torilds Svalan kom att bli den första stora plastbåten på mässorna och en föregångare för allt det som vi ser idag.

Jänkarpremiär

Du som trodde att den första amerikanska boomen kom med Bayliner och Sea Ray i slutet av 1980-talet – här kommer en historielektion för dig.

En ögonblicksbild från utställningen på Liljevalchs 1929. I förgrunden en 26 fots Chris Craft, där bakom en 22-fotare och i sjön även där en 22-fotare som visar upp sina fenomenala kurvtagningsegenskaper. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Mannen som förde USA till Sverige på riktigt, hette Bengt Unander-Scharin. KMK:are och bördig från skogsfamiljen i Umeå med samma namn.

Välbärgad och med ett stort motorintresse tog han sig an Chris Craft och såg till att den första båten bärande det varumärket, landade i svenskt vatten 1928.

Premiär på Liljevalchs

På båtmässan i Liljevalchs konsthallar 1929 var det, konstigt nog, inte Bengt U-S som ställde ut Chris Craft, utan hans danske konkurrent General Speedboat Company, som med sin svenske representant, major Belfrage, förevisade två båtar på land och en 22-fotare i vattnet för provkörning.

Med vackert stoppat skinn, blänkande beslag och fantastisk fin fernissa, tog de publiken med storm och snart skickades ett antal orders på nya båtar till fabriken i USA. Och faktum är, att några av dem lever än.

Den flygande diskbänken

Det var inte bara trä som båtbyggarmaterial som utvecklades. I takt med ingenjörernas nya landvinningar, blev också metall allt mer användbart som material för alltfler flytande farkoster.

Ja nog såg Fagersta Rostfrias galosch ut som en flygande diskbänk. Men den flög faktiskt riktigt bra med en Evinrude/Elto 4-60 på akterspegeln. Över 40 knop gick det som bäst 1936 (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Några som var tidigt ute och långt framme med framtagning av rostfritt stål, var Fagersta Bruks AB som 1921 stolt kunde presentera den första smältan med det nya materialet med de fantastiska egenskaperna.

Skepsisen var till en början stor och för att ytterligare öka på intresset för allmänheten, lät man 1935 konstruktören Ruben Östlund, rita en 3,53 meter lång tävlingsgalosch för den största X-klassen.

Trä och rostfritt

Stommen byggdes i trä hos Gustafssom & Andersson på Lidingö, och kläddes sedan på däcket med blänkande rostfri plåt från Fagersta.

Båten ställdes ut på båtmässan 1935 och väckte stor uppmärksamhet och kom sedan under några år att köras med framgång av den mycket skicklige finlands-svensken Kurt Oldenburg.

Båten finns kvar än idag och går att se på Fagersta Bruks-museum.

När Carlo fick fnatt

Idag är Riva ett av de mest självklara varumärkena i båtvärlden. Men det var faktiskt först 1961 som det italienska varumärket på riktigt hade premiär i Sverige.

Det var till Allt för Sjön samma år, som den nya återförsäljaren NK Kristensson storsatsade med att ställa ut en Riva Florida och en Riva Ariston.

Glänsande vacker var den Riva Ariston som ställdes ut på Allt för Sjön 1961. Lika vackra var damerna ombord och kombinationen visade sig vara riktigt lyckosam. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

I det karga norr, så gjorde dessa insmickrande och linjesköna mahognyracers stor succé. Alla ville plötsligt ha en Riva, och alla hade förmodligen också köpt en, om inte prislappen på båtarna varit i en division för sig självt.

Dock blev mässan en stor succé för NK Kristensson med sju signerade kontrakt och en uppmärksamhet till bolaget i stort som överträffade alla förväntningar.

Självklart tog NK Kristensson fram en egen prislista för det prestige-stinna varumärket Riva. Sju båtar såldes i Sverige. Vi saknar fortfarande kunskap om var några tog vägen sedan. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Sju sålda båtar

Överträffad blev också Riva-varvets mäktige chef Carlo Riva, som när kontrakten från det lilla kalla landet i norr började trilla in, undrade vad i hela friden det var för marknad som han missat.

Till året därpå blev det därför fullt uppställ och Carlo Riva själv på plats på Allt för Sjön. Men marknaden var inte så mycket större än den visat sig året innan. En båt till såldes men sedan var det stopp.

Baylinersuccén

Lasse Lindqvist drev båtföretaget Duvnäsbåtar i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm. 1987 fick han nys om det amerikanske båtmärket Bayliner, satte sig på ett flyg över till USA och kom hem med ett kontrakt som generalagent i näven.

Vem ville ha en Bayliner 1988? Alldeles för många, visade det sig. Duvnäsbåtar sålde fler båtar än de sedan fick levererade. Medförde vissa bekymmer logistiskt. Men båtarna som kom, förgyllde mången yuppies behov av att åka båt till Sandhamn. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Premiär blev det på Allt för Sjön 1988 och med låg dollar som gav otroligt attraktiva prislappar och en försäljningsstrategi som Sverige aldrig tidigare sett, såldes det Bayliner i ett antal som överträffade alla förväntningar.

På mässan året därefter kunde försäljningsgänget stolt samla ihop 139 underskrivna orders som skickades över till USA.

Sålde fler än som fanns

Men det fanns ett problem; Duvnäsbåtar sålde många fler båtar än vad fabriken kunde få fram och leverera. Masken hölls dock mot kunderna, som alla trodde att deras betalade båt kommit hem.

Ett märkligt 15-spel startade där flera ägare “delade” på samma båt – utan att veta om varandra. Det gick ett tag men när verkligheten sedan kom ikapp, rasade korthuset.

Snurra med nytänk

Den första båtmässans stora clou torde ha varit den vackra utombordsmotor som den genomsympatiske och geniale konstruktören Arvid Lind presenterade.

På ett uppbyggd podie centralt  i en av utställningshallarna tronade hans livsverk – utombordsmotorn Ali i vackert majestät.

Ställ ingen på en piedestal. Om det inte är din kära nykonstruerade utombordsmotor. Ali-motorn var ett tekniskt mästerverk. Hade prislappen och marknadsföringen varit lika bra som maskinen, hade det kunnat bli succé. Nu blinde det tyvärr bara en tummetott av hela projektet. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Motorn var en mycket avancerad konstruktion med fyra kolvar som arbetade i tvåtakt och som med hjälp av en roterande snedskiva skapade kompression. Konstruktionen gav motorn ett mycket eget utseende och var dessutom så pass dyr att dess prislapp blev i stort sett dubbelt så dyr som konkurrenternas.

Detta tillsammans med Arvid Linds oförmåga att marknadsföra motorn och skaffa kapital för en större tillverkning gjorde att endast 500 motorer tillverkades där de flesta kom att hamna hos försvaret.

Helt spantlöst

Patentet togs egentligen redan 1929 men det var när Th Petterssons Snickerifabrik i Broddbo tog sig an det, som det kom ut på marknaden.

Metoden kallades Atos, och byggde på ett nytt sätt att bygga kravellbyggda båtar.

Kung Gustav VI Adolf tittar skeptiskt på Atosbåtens konstruktion. Kan detta månne hålla lika bra som en vanligt byggd båt? (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Enkelt beskrivet fästes det ett stort antal rostfria trådar i kölen. Sedan byggdes båten upp på mallar där  de smala förborrade borden, träddes på trådarna tills tillräcklig fribordshöjd uppnåtts. Därefter spändes trådarna i skarndäckshöjd och resultatet blev en spantlös ren insida.

Full fart med Atos, skulle det kunnat stå under reklambilden från Th Petterssons snickerifarbrik i Broddbo. Såhär såg varvets minsta inombordare ut. Undrar om någon finns kvar? (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Såldes i Stockholm

Atos-båtarna salufördes stort av Västerbrovarvet, som var varumärkets ansikte utåt. Med stora montrar på Allt för sjön, försökte man övertyga publiken att detta verkligen var en del av framtidens båtbyggeri.

Och många var det som gillade tanken och många var det också som köpte sig en Atos-båt till sommarstället. Allt frid och fröjd tills dess att ett bord behövde bytas. Då blev det knöligt för båtbyggaren och det kanske också var därför som Atos-patentet så småningom ebbade ut.

Långt före IPS

Det är så många uppfinningar och nyheter som presenteras genom åren, utan att ha egentlig koll på historiken. Vad som redan hittats på är det största hotet när ett företag med självförtroende väljer att bombastiskt presentera en nyhet.

Torsten Jutgård, till vardags återförsäljare för den amerikanska marinmotorn Gray, presenterar här W-drive för den intresserade Prins Bertil. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

När Volvo Penta för några år sedan släppte världsnyheten IPS, som med dragande propeller skulle revolutionera framdrivningen till sjöss, hade det varit kul att presentera nyheten för den gamle racerbåtsstjärnan och uppfinnaren Edgar Söderström.

Vad han hade sagt är svårt att gissa sig fram till idag, men att han inte skulle ha blivit imponerad – det kan vi nog vara säkra på.

Redan 1947 hade han lanserat sitt W-drive, som med en dubbel snäckväxel fick ned drivningen genom ett enkelt hål i kölen.

Aggregatet kunde också vändas framåt så att det drog båten framåt. En uppfinning som inte slog då, men som idag blivit vardag men då med Volvo Pentas logotype på.

Med teve ombord

Begreppet konceptbilar är vida känt. Men begreppet konceptbåtar är i det närmaste okänt. Mycket beror självklart detta på att det krävs stora serier av en produkt för att det ska löna sig att ta fram fullskaliga stilstudier och framtidsvisioner.

Och i Sverige, med våra synnerligen små produktions-serier, har det knappt hänt.

Säg hej till publiken. Och det gjorde hon med den äran. Ockelbos konceptbåt tog sig in i alla tidningar som besökte Allt för Sjön. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Men det är faktiskt bara knappt. När Erik “Ockelbo” Lundgren satsade som störst på att skapa sig ett stort varumärke i båtbranschen, skapade han och mäster-designern Bengt O Allskog en futuristisk båt en fuktig kväll vid Lundgrens köksbord i Ockelbo.

Kopierad Power Cat

Basen var vinnarbåten från Roslagsloppet 1961 – en amerikansk Power Cat – där skrovet gjöts av och där det sedan byggdes ett nytt däck och inredning på.

Allskogs penn-stift och Lundgrens påhittighet flödade fritt.

Den var kanske inte lika tuff i vattnet som på land. Men med dubbla Archimedes-snurror på aktern och teven på instrumentpanelen så drog den nog ett och annat wow på vägen. (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Båten skulle andas framtid och vad var inte mer framtid är televisionen.

En mock-up-skärm (som självklart inte fungerade) byggdes in i båten och en flygarratt kapades till från Allskogs Amazon, som på kuppen blev rattlös.

Detta och många andra så pimpningar skapade Lux Futura som ställdes ut på Allt för Sjön som Sveriges kanske enda konceptbåt genom tiderna.

En geting på mässan

Harry M Lindqvist var som arvtagare av agenturföretaget Agebe, en av marinvärldens mäktiga – en position han på många sätt lärde sig att använda för att på olika sätt nå framgång med affärerna.

Men båtvärlden var inte bara business för honom. Men en far som fostrat honom och bröderna Gunnar och Stig i den svenska utombordsmotorvärlden, låg båtracingen honom mycket varmt om hjärtat.

Prins Bertil får Hornet förklarad av Stig Lindqvist (tv). Skule tro att motor-prinsen uppskattade denna fantastiska racer väl. Undrar om han någonsin provkörde? (Foto: ur Sjöexpress arkiv)

Som vuxen och med bättre plånbok,  kan Harry efter kriget, leka vidare till sjöss på en ny nivå.

Snart efter att kanonerna tystnat, telegraferade han till den mycket framgångsrika tävlingsbåtbyggaren Ventnor i USA, och beställer hem ett racinghydroplan som med en trimmad Ford Sidventils V8 har kapacitet på farter upp emot 70 knop.

Röd, vit och blåmålad kommer Hornet hem till Stockholm och väcker stor uppmärksamhet på Allt för sjön 1947.

Med luftroder och allt så är båten något som aldrig tidigare skådats på svensk mark och ännu mer uppmärksamhet får Harry Lindqvist då Hornet, som båten heter, senare på våren provkörs på sjön Trekanten söder om Stockholm.

Var Hornet finns idag, vet i alla fall inte jag. Vet du…?’

Läs också mer om:

Allt för sjön

Riva Yachts

Motor Yacht Society firar 51 år