Upprörda känslor i den klassiska båtvärlden

Upprörda känslor

I artikeln spetsades kommunikationen genom att man ifrågasatte varför inte KSSS och HMK hade ett större intresse för att bevara en båt och kulturskatt man själva beställde 1895.

Dagens PS och skribenten har fått kommentarer från berörda parter inom KSSS som reagerat på att man i artikeln ifrågasatt KSSS engagemang i den här frågan.

Som utgivare beklagar vi den spetsiga rubriksättningen i uppropet som avsåg att väcka frågan kring hur vi hanterar och vilka som bör engagera sig gällande våra vackra kulturarv.

Sakfrågan kvarstår

Artikeln är nu korrigerad men sakfrågan kvarstår – på vilket sätt ska vi rädda vårt kulturarv från att ruttna bort eller säljas utomlands?

Vi frågade Sveriges främste båtbyggare, Anders Annell, om hans uppfattning i frågan.

”Jag känner mycket väl till Gandul, det är en systerbåt till min egen som byggdes 1899. En fantastisk båt ritad och byggd av de bästa segelbåtsbyggarna vi haft i det här landet.”

”Det här är en politisk fråga där man önskade att alla intressenter gemensamt tog ett större grepp. Den så kallade ”finkulturen” får miljarder medan att upprätthålla en levande historisk båtkultur knappt får något alls”, säger Anders Annell.

”Jag har inte den exakta siffran men Sverige har antagligen den äldsta och finaste träbåtsflottan i världen. Något som alldeles för få värderar vilket gör att våra vackra båtar antingen ruttnar bort eller säljs utomlands.”

Norge långt före Sverige

“Se på Norge. Där finns det statligt stöd att söka för att bevara sin träbåtskultur. Visst finns det smulor att hämta, men inte alls på samma sätt som i Norge.

Hade det funnits i Sverige så hade vi inte haft de här problemen. Med en bråkdel av pengarna som ”finkulturen” får så hade de gjort en avsevärd skillnad för att bevara våra vackra båtar”, avslutar Anders Annell.

KSSS: Våra medlemmar tar ansvar

Patrik Sahlén, ordförande i KSSS, reagerade på Dagens PS artikel: ”Tvärt emot vad som beskrevs i artikeln tycker jag vi tar ansvar. Många av KSSS medlemmar tar ett stort ansvar för många vackra klassiska båtar, både segelbåtar och motorbåtar” säger Patrik Sahlén.

“Allt från de större segelbåtarna som Refanut, Regina, Ballad, Itaka, Gerdny mfl, till de många lite mindre som dyker upp på till exempel Sandhamnsregattan såsom 5.5M, skärgårdskryssare m.m.”

Där gör våra medlemmar stora insatser i att bevara klassiska båtar. Jag vet också att många medlemmar gör insatser, inte sällan av pekunjär natur, vid särskilda renoveringar.”

“Det finns många KSSS-medlemmar som nu gått in för att stötta Svanevit. Det arbete och initiativ som görs här är ju särskilda eldsjälar, men där KSSS medlemmar gärna är med och stöttar.”

Bevarandet inte inom ramen för KSSS verksamhet

”Tyvärr finns det inte inom ramen för KSSS verksamhet en naturlig plats för att jobba med bevarandet av gamla skönheter.”

”Dock kan vi öppna våra kanaler för särskilda projekt och vid särskilda och relevanta tillfällen, för att skapa ett intresse och nå många”, avslutar Patrik Sahlén.

Vem ska då rädda Gandul som KSSS beställde 1895?

Långsiktigt är den enda möjligheten för att bevara klassiska båtar en politisk fråga. Men det kräver att alla intressenter i branschen gör gemensam sak för att ta del av de statliga kulturbidragen som Anders Annell beskriver ovan.

Likväl som KSSS är upprörda över att någon ifrågasatt deras ”intresse”  lika upprörda är flera andra i veteranbåtsvärlden för att de inte bidrar aktivt till att rädda Gandul.

Vad hade KSSS eldsjälar sagt?

En entusiast (som önskade vara anonym) var tydlig i sitt samtal – han frågade vad hade eldsjälarna i KSSS fantastiska historia sagt och gjort?

Alex Nygren, som själv var en av en eldsjälarna i KSSS under 1800-talet och ritat båten – vad hade han sagt om detta?

Vad hade Glas-Kalle Carlsson sagt? Var Gandul en av båtarna som seglade runt hans minnesmärke vid hans gravsättning den där stormiga augustidagen 1935?

Vad hade den ikoniska KSSS seglaren Tore Holm gjort – hade han bara lämnat henne på botten?

Naturlagen är obeveklig

Kortsiktigt får vi hoppas att Gandul på något sätt snabbt hittar en ny engagerad ägare, en annan förening eller organisation som tar hand om henne.

Naturlagen är annars att det är den svage som offras. Utan beskyddare och förvaltare av denna vackra kulturskatt så kommer vi garanterat hitta henne som majbrasa om några år.

I kommande artiklar kommer vi tillsammans med Martin Prieto Beaulieu beskriva de stora skillnaderna i hur Norge värderar sitt kulturarv och vad som avsätts för att upprätthålla den klassiska båtkulturen.