Det blev någonstans runt 800 mil per sommar där i slutet på 1980-talet. Målet var att hitta ”nya” bortglömda gamla båtar, som ingen annan visste om. Det var jag, Weine Säberg och Jens Johansson som snokade runt i Weines gula Volvo 145.
Thelma - från Göteborgs stolthet till vrak och tillbaka
Mest läst i kategorin
Båtuppläggningsplatser, lador, bakom skjul och på kuppen även en och annan brygga. Kanske det till och med låg ett ”fynd” och flöt någonstans.
Misskött och misshandlad
Och det var vid en brygga i Göteborg jag såg henne första gången. Vinga hette hon visst. Stod med målade bokstäver i fören. Ful var hon också, med blåmålat skrov och gulbeige överbyggnad.
Ingen synlig mahogny någonstans. Vad som dock syntes var förfallet. Att hennes tid som flytande snart var förbi såg även en okunnig. Men att hon var gammal, stor och ritad av CG Pettersson – det kunde också avläsas.
Senaste nytt
En bild togs och sedan vidare till nästa…
Vinga hamnade snart på land. Slut på alla sätt utom i proveniensen. Hon hade garanterat dött där på marinan om det inte hade varit för en energisk Trollhättebo vid namn Lars Weurlander. Lars sprang på Vinga i Göteborg.
Båten var slut – i alla fall för kommersiell trafik – och skulle bort. Lasse, som tidigare tagit sig an ett antal klassiska båtar, kunde inte låta det ske. Han agerade resolut och snart stod Vinga hemma och var räddad för den gången.
Mycket sämre efter år av förfall
En arbetsplan gjordes upp men ganska så snart visade sig skicket på Vinga vara mångt mycket sämre än Lars anat. Hon blev återigen stående och orosmolnen började snart torna upp sig vid horisonten och pratet om skrotning började åter…
Thelma hette hon en gång
Det blev Rimforsabon Bengt Johansson som denna gång räddade Thelma, som Lars hade tagit reda på att hon hette som ny. Bengt har ett av Sveriges mest gedigna renoverings-CV och ville kröna sin gärning med en riktig bamse-renovering.
Och det var väl verkligen vad Thelma erbjöd, resonerade han. Båten fraktades hem till Rimforsa och ett stort isolerat renoveringstält ärvdes från den vackra Amelnska motorjakten Måsen.
Stolpe ut än en gång – jag fick ta den själv
Men även Bengt gick bet. Thelmas behov av hjälp var för stora och hon blev en tredje gång stående på Kinda kanals Veteranbåtklubbs tomt i Rimforsa.
Efter några år började klubben knorra om att båten måste bort. Som ett sista nödrop övertog jag Thelma och skrev en artikel om hennes läge i tidningen Klassiska Båtar där jag frankt meddelade att hon snart skulle sänkas om ingen ville försöka sig på henne.
Första gången Christoffer Stavenow ringde var många år tidigare. Jag hade även då blivit med Petterssonbåt som skulle ha ett bättre öde hos någon annan än mig. Christoffer var den förste som ringde och blev också den nya vårdaren av Aina som båten var döpt till.
Från blåögd till proffs
Jag hade sedan dess följt Christoffers väg från blåögd nybörjare till att numera ha många meter bordbyte i fingrarna.
Erfarenheten mödosamt inskaffad via Ainas behov följt av den lite större Petterssonaren Norröna som Christoffer hittade i Storsjön några år senare.
Men Thelma – nej, inte ens i fantasin …
Thelma hade stått för länge i det där båthuset i Rimforsa. Många var de – entusiasterna som tittat in, gått ett varv och ojat sig – och sedan lämnat huset med ett ”aldrig”.
Sänka henne blev ett alternativ
Planerna på att sänka henne i en av sjöarnas djuphålor kändes alltmer som en attraktiv och ganska så intressant lösning på problemet. Den dagen intresset hade växt, så hade det ju ”bara” varit att lyfta henne igen.
Ett samtal kom i mellan
Men, så ringde då Christoffer. Hade läst artikeln om hennes väntande öde och förklarade på sitt noggranna sätt att så inte fick ske. Tidpunkt bestämdes ett flertal gånger nere vid Thelams vinterbonade skjul.
Christoffer med kamrater vände ut och in på båten innan det en måndag landade ett SMS i telefonen med budskapet:
Jag vet att det kan bli bra med min familj och den support jag får av vänner och familj. Jag tycker det vore kul och jag tror att jag gör det bra, det vore en ära att få förtroendet.
Med detta hade Thelma bytt ägare. Veteranbåtsklubben och jag var befriad från plikten och funderingarna på hur en 16,5 meters salongsbåt i tveksamt skick skulle hanteras och Christoffer hade fått sin drömbåt.
Frakta 11 ton med rötskador
Att frakta 11 ton mahogny med diverse rötskador görs emellertid inte i en nysning. Maskintrailer och kranbil modell grande fick skaffas fram i båda ändarna.
Fastrostade hjullager, tunna asfaltsplaner och tvära kurvor hjälpe inte heller till för att förenkla vägen från skjul i Rimforsa till nyuppgrusad plats på båtklubben på Lidingö.
Men som Göta kanals skapare, Baltzar von Platen sa: “Du kan vad du vill och om du säger att du inte kan så vill du inte”.
Thelma landande 14 timmar försenad på Lidingö och projektet kunde ta sin början.
Minst 10 år
Hur renoveringen skulle gå till hade Christoffer synnerligen klart för sig. Att det skulle ta minst 10 år av livet i anspråk var inget som skrämde.
Snarare ansåg har att det kunde vara en lättnad att sprida ut projektet under en lång tid och slippa kravet på sjösättning inom närtid. Och kunde von Platen bygga sin kanal, så kunde väl Christoffer renovera sin Thelma. För det ville han …
Tagit längre tid än så
Nu har det gått några år sedan dess. Thelma har under åren fått en varsam resa åter. Bit för bit har Christoffer och hans team bytt bit för bit. Idag står hon hos mästersnickaren Anders Annell ute på Värmdö.
Så återuppstår Göteborgs vackraste fartyg
Christoffer har gjort massor själv men Anders har nog lagt lika mycket. Christoffer har satt ribban på högsta nivå. Thelma ska bli en dam av högsta kvalitet och med det vackraste hantverket ombord. För det krävs om en av Göteborgs vackraste fartyg ska återuppstå.
Längst ner i denna artikel kan du se ett bildarkiv över arbetet stegvis eller besök Thelmas egen hemsida där du tittar ännu mer information.
Här börjar Thelmas historia
Det var i Göteborg hennes historia började. Erik W Flobeck var direktör och ägare av Eriksbergs mekaniska verkstad. En mycket framgångsrik verksamhet som han ärvt av sin far.
1915 visade den snabbt växande Broströms-koncernen intresse för Flobecks verksamhet och en försäljning kom till stånd. Flobeck blev med ens mycket väl stadd i kassa och fick möjligheter att förverkliga drömmarna.
Som vice flottiljchef vid Göteborgs Frivilliga motorbåtsflottilj sedan grundandet 1913 hade han känt behov av en större motorjakt. Både för de paramilitära operationer som flottiljen utförde, men också som representationsjakt för familjens liv i Göteborgs societet.
Sålunda kontaktades motorbåtsmästaren CG Pettersson i Stockholm med en förfrågan om ritningarna till en stor sjögående motorkryssare. Med beställningen följde också beskrivningar av Flobecks behov ombord för att bäst kunna utföra flottiljverksamheterna.
Sålunda skapades ritningarna till Thelma IV, som hon kom att heta efter Flobecks tidigare tre segelbåtar. Att välja byggnadsvarv blev inte heller svårt. Det nyss sålda Eriksbergs mekaniska kunde ju sina saker. Kanske var till och med bygget av Thelma en del i den stora affären.
Ett kort liv med Thelma
Flobeck fick nu sitt representationsfartyg och sitt stabsfartyg till Flottiljen. Men deras relation kom att bli kortvarig, 1917 dör Flobeck och Thelma blir till salu och köps av Gunnar Tellander, kamrat till Flobeck och kollega i Flottiljen.
Tellander var en driftig man. Han var verkställande direktör i värmetekniska aktiebolaget Celsius, direktör i Rosengrens kassaskåpsfabriks AB och styrelseordförande för Coronaverken AB samt styrelseordförande i AB Welin.
1923 var han dessutom medgrundare till värmeföretaget CTC tillsammans med Hugo Fabian Clarin.
Bytte namn till Gladan
Thelma fick nu namnet Gladan och ny hemmahamn blev familjen Tellanders sommarställe på Lugnet på Köpstadsö. Tellander var också mycket ivrig medlem i Flottiljen och Gladan kom att användas flitigt under övningar så länge som kriget fortgick.
Efter krigsslutet 1919 köptes Gladan av grosshandlare Otto Wallenius, som gav henne namnet Vipan. Familjen Wallenius hade ett magnifikt sommarställe vid ”Snobbrännan” på Styrsö där Vipan nu fick bästa paradplats.
Wallenius verksamhet hade bestått av grosshandel av flytande starkvaror. En mycket lukrativ verksamhet fram tills dess att det statliga monopolet infördes 1919 och alla privata aktörers verksamheter övertogs av staten.
Under Wallenius tid sköttes Vipan av två heltidsanställda gastar och hölls i ett mycket fint skick.
10 år av av flera ägare
Ägarbytena gick fort under fartygens första 10 år. Redan 1925 fick hon sin fjärde ägare i Ole Christian Olsen, Styrsö-granne med Wallenius och disponent för AB Göteborg-Dals pappersbruk.
Bruket hade bildats 1911 och Olsen hade tagit över som ägare under första världskriget. Tillsammans med Fr. Hallencreutz tog Olsen snart över stora delar av pappersproduktionen i Göteborgsområdet.
Köpte bland annat upp och fusionerade bolagen Sulfit AB Göta, Göteborgs Pappersbruks AB och Gamlestadens Pappersbruk AB.
25 år i samma familj
Olsen lät omedelbart bygga in den obekväma öppna bryggan med ett vackert däckshus med rundade kanter. Här fick också yachten äntligen lugn och blev kvar i familjen Olsens ägo i hela 25 år till dennes bortgång 1951.
Nu kom yachtens bana att ändras då hon köptes av åkaren Titus Floberg som redan 1954 sålde henne till den i Göteborgs skärgård så välbekanta taxibåtsskepparen Uno Ljungberg.
Blev filmstjärna och taxibåt i drygt 25 år
Vinga, som yachten nu döptes till, användes mycket flitigt i Ljungbergs omfattande verksamhet i skärgården. Det var också nu som Vinga kom att bli filmkändis i buskisfilmen Lille Fridolf blir morfar, där yachten kom att spela en framträdande roll.
Efter att ha slitit i 25 år som taxibåt, köptes Vinga 1978 av Lennart Bejre som hade henne som privatbåt. Men tiden hade nu hunnit ikapp yachten och hennes underhållsbehov växte snart till ett oöverstigligt berg och hon lades upp…
.. och sedan vet vi ju vad som hände…
Idag står fortfarande Christoffer Stavenow som ägare och projektledare av renoveringen av Thelma. 15 år har gått av livet men projektet har aldrig stått stilla.
Mäster Anders Annell tog sig an projektet
Efter att under några kämpande startår, ha dragit projektoket på privat egen tid under ett tälthus på Lidingö, lades växeln i ordentligt när mästersnickaren Anders Annell engagerades.
Anders såg yachtens stora behov och vred projektet till en renovering som står i en klass för sig. Idag har Themla i stort sett fått ett helt nytt skrov och stora delar av överbyggnaden är också nytillverkad.
Thelmas stora fördel som renoveringsobjekt var att hon var komplett. I stort sett alla delar fanns och kunde återanvändas eller användas som mallar.
Tydlig uppdelning i projektet
När Anders Annell har lagt tid på skrov och struktur, har Christoffer ägnat sig åt att renovera inredningen samt alla lösa detaljer.
Innan Thelma åter kan sjösättas, återstår nu en flytt till en ny lokal i Christoffers närhet, då Anders Annell flyttar sin verksamhet till Västkusten. Kvar därefter är att hitta och installera en ny maskin, samt alla övriga tekniska installationer.
Dyrt att renovera en 55-fots klassisk yacht?
På frågan om det blivit dyrt att renovera Thelma, blir svaret faktiskt nej. Det har självklart kostat en hel del pengar att återbygga denna 55 fot långa yacht till den höga standard och klass som Thelma nu kommer bli.
Man kan närmast att betrakta som ett nybygge och ska också jämföras med ett sådant ekonomiskt. Jämfört med en serietillverkad 55-fots yacht så är Thelma billig och helt unik med en fantastisk historia.
Väl investerade pengar
Att pengarna sedan är väl investerade kommer visa sig när Thelma åter sjösatts och blir en av skärgårdens alla vackraste damer. Och åter kunna hissa sitt befälstecken från Flottlijen i masttoppen.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra båtförsäkringar.