Rocher - den "röde bankirens" njutning

Bra position med “arbetarbanken”

Affärerna hade vida förgreningar. Från drivande förstadsbyggmästare i det växande Stockholms första förorter, till en driven och skicklig bankman, med den svenska ”arbetarbanken” AB Nya Banken som galjonsfigur.

Aschberg hade också sett potentialen i det orliga och omvälvande Ryssland och Sovjetunionen och såg 1921 möjlighet att låta sin bankrörelse expandera österut.

Omgivningen var fokus – inte båten

Så det var en mångfacetterad och välsituerad bankir som på hösten 1933 tog kontakt med Henning Forslund ute på Lidingö. Olof Aschbergs vilja var att skapa en välklädd passbåt för njutningsturer i skärgården.

Hemmahamn skulle bli vid egen brygga nedanför familjens Villa Klippan i Saltsjöbaden.

Olof Aschberg var dock inte någon stor båtälskare. Han uppskattade storligen att åka i skärgården, men tog ingen större notis om med vad han tog sig fram. Det var omgivningen som var det som räknades – inte själva färdmedlet.

Omgivningen det viktigaste för en i förhållande ointresserad båtköpare. Slutresultatet blev ändå magnifikt tack vare Knut Ljungbergs linjer (Foto: Sjöexpress arkiv)

Förhållandevis blygsamma båtplaner

Därför var det inte några storslagna båtplaner som herrarna diskuterade. Vad som istället så småningom började ta form var en drygt nio meters salongsbåt med en avskild främre öppen styrplats.

Under fördäck ordnades det med två hyfsade kojer och under akterdäck trycktes det in plats för ytterligare två små kojer. Mellan akterruffen och salongen gjordes sittplats för två och under salongstaket ett litet pentry för de allra nödvändigaste kulinariteterna.

Så småningom blev herrarna överens och Olof Aschberg tog en droskbil hem till Saltsjöbaden för att invänta Henning Forslunds förslag.

Ett ovanligt drag

Nu gjorde Henning Forslund något annorlunda i Sjöexpress historia. Istället för att gå till varvets egen konstruktör, Carl Albert Fagerman, eller till brodern, Gideon Forslund, ringde han till sin gamle vän och vapendragare Knut Ljungberg och förklarade vad som stod till buds.

Knut Ljungberg ritade den snabba salongsbåten för Sjöexpress. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Och så blev det de långa linjernas mästare, som fick göra verklighet av ”Röde bankirens” båtdrömmar.

Den 17 maj var drömmarna fullständigt realiserade och med en nigning gled Rocher (Berg på franska) av slipen i Katrinelund. Med ett dovt muller vaknade Kermathfyran och några lyckade provkörningar kunde genomföras innan leveransturen företogs till Saltsjöbaden.

På utdraget ur Sjöexpress leveransbok syns bland annat att Rocher från början planerades med akterruff, men denna ströks senare i boken. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Gick lite långsamt

Dagarna då bankir Aschberg bestämde sig för en båttur hade ofta mål i Furusund. Olof själv njöt av turen i akterbrunnen, livligt pekande med käppen på omgivningar som måste undersökas närmare.

Här forcerar Rocher vattnet utanför Saltsjö-Duvnäs på mitten 30-talet. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Vid ratten stod någon av sönerna Folke och Ragnar och nöjt framförde båten. Nu gick det inte så fort. Faktiskt så långsamt att Olof Aschberg redan till säsongen 1935 lät byta den lilla Kermathen mot en kraftfullare Chryslersexa på 90 hk.

Nu blev det lite mer fart och lite roligare och lättare att ta sig fram i den långsträckta skärgården.

Kriget ändrade behovet

På sommaren 1939 började krigstrummorna långsamt låta höra sin dova sång. Olof Aschberg förstod varthän det hela skulle barka hän, och insåg att behovet av en snabbgående salongsbåt var ganska litet för familjen.

En köpeförfrågan gick förmodligen till Henning Forslund, som troligtvis ansåg att ja var det enda förnuftiga svaret i sammanhanget.

Efter denna transaktion försvinner Rocher ut i ovisshetens töcken. Dyker upp igen först i slutet på 50-talet hos familjen Hultqvist i Saltsjöbaden.

Får en ordentlig vitamininjektion

Den gamla Chryslermotorn hade nu gjort sitt och hade fått en magnifik ersättare i en spritt ny Chrysler 318 Sea-Bee, direkt levererad från generalagenten Philipson i Augustendal.

Motorbytet blev en rejäl vitamininjektion i det smått åldrande skrovet. En kall vårdag loggade herrarna ombord, 26 knop på fartsträckan i Fällström. En nog så god hastighet för en snart 30-årig gammal dam.

Sida vid sida ligger de vackra Sjöexpress-båtarna Cans (längst bort) och Rocher vis en klippa i Stockholms skärgård. Ägarfamiljerna Sjölander (Cans) och Varr var både släkt och umgicks mycket sommartid. (Foto: Sjöexpress arkiv)

1961 tog Hugo Varr i Saltsjöbaden över rodret på en smått ärrad båt. Botten började bitvis visa otrevliga tendenser, varför den piggades upp med några nya bord innan sjösättningen gick av stapeln.

So long blev ett passande namn

Varr passade också på att ge henne namnet So long i kromade mässingsbokstäver på akterspegeln.

1967 börjar Hugo Varr känna att hans tid med båten led mot sitt slut. Men att sälja en gammal salongsbåt i slutet på 60-talet, var ingen självklarhet.

Värdet på en träbåt var många gånger tveksamt. Men det fanns en liten skara herrar, som börjat uppskatta direktörernas gamla båtar.

En av dessa var Bernt Andersson. Han hade i åratal sett hur veteranbåtar vanskötts i hamnar och på båtklubbarnas tomter. Så när han fick se So long på varvet i Saltsjöbaden, var han inte sen att handla.

Hos Bernt Andersson blev So long kvar i hela 16 år innan en 12 meters Sjöexpressare hamnade i Bernts synfält. So long blev nu snabbt till salu och hittade ny vård hos Ove Lindblom i Bromma.

En vitamininjektion gav henne mer fart. Vän av ordning noterar att de välvda aktre sidorutorna valts bort vid den sista renoveringen till förmån för Knut Ljungbergs originalritning (Foto: Sjöexpress arkiv)

Fri sikt genom skrovet

Båtens ålder började nu synas på valda ställen. Men till och med Ove blev förvånad när han på hösten, lite grann på skämt, knackade lite hårt i botten med en skruvmejsel och fick plötsligt fri sikt upp i salongen.

Åtgärdslistan fick omprövas. Högst upp hamnade nu istället ett totalt botten – och spantbyte. Ett arbete som skulle få de flesta på knä.

Men Ove var envisare än så. Dryga året senare var det mesta under vattenlinjen ersatt av nytt och Rocher kunde gå i sjön under pompa och ståt. Nu med sitt gamla namn åter skruvat på akterspegeln.

Rocher, hennes riktiga namn, tillbaka på akterspegeln efter en omfattande renovering (Foto: Sjöexpress arkiv)

Ove hade också passat på att byta motorbäddar och motor. ”När båten ändå var öppnad”, som Ove själv säger.

Ännu en ny omvårdnad ägare

Men allt har en ända, utom den berömda korven. Under sommaren år 2000, blev Mats Ericsson ny ägare till Rocher och har fortsatt vårda den gamla damen väl.

En ny 300 hästars Chevrolet monterades till sommaren 2003, vilken nu ger Rocher fartresurser strax över 30 knop.

Med 300 hästar under huven och en mycket välgjord renovering tillhör nu Rocher en av Skärgårdens finaste klassiska profiler. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Gamle Olof Aschberg skulle nog skaka oförstående på huvudet åt galenskaperna. Men tävlingsräven och varvsdirektören själv, Henning Forslund, han ler nog i sin himmel.

Fakta Rocher

Roche är ett strålande exempel på det svenska kulturarvet. (Foto:Sjöexpress arkiv)

Båttyp: Snabbgående salongsbåt
Konstruktör: Knut Ljungberg

Byggnadsår: 1934
Varv/byggare: AB Sjöexpress
Byggnadsort: Lidingö

Skrovtyp: V-botten, skarpa slag
Skrovmaterial: Hondurasmahogny
Byggnadssätt: Kravell på järn- och ekspant

Längd: 9,35 m
Bredd: 2,2 m
Deplacement: 2,5 ton
Motor/styrka: Chevrolet V8, ca 300 hk
Fart: 31 knop

Mer artiklar om klassiska båtar:

Stockholmsutställningen och den stora tragedin. Dagens PS

Skärgårdens riktiga kungar – de första pendlarna. Dagens PS