När världen fick sin första daycruiser

Vad är egentligen en daycruiser?

Vad är det för egenskaper som har gjort båttypen så omättligt populär? Vad är det som den har som andra båtar saknas?

Den frågan är vår första uppgift att reda ut. Innan dess famlar vi i mörkret och vet inte ens var vi ska söka urtypen till dagens båt.

I mina ögon ska en daycruiser uppfylla tre kriterier för att kunna kallas DC:

– Vara snabbgående (>20 knop)
– Ha stor lättillgänglig sittbrunn med sittplatser för minst fem samt ha ett litet övernattningsutrymme för två.
– Ingen ruff men en möjlighet att övernatta under fördäck om behovet plötsligt uppstår. 

Sådär. Nu har vi en grund att stå på. Några kriterier att börja arbeta med på jakten efter förstlingen.

Jakten på förstlingen tar fart. Efter att ha plöjt hyllornas båttidningar från 1907 och framåt fastnar jag på en bild i tidningen Rodret 1934.

Det är på en knappt åtta meter lång mahognybåt, ritad och byggd av idékläckaren Gideon Forslund.

Bilden togs utanför Gideon Forslunds varv på Kungsholmen. Vad Gidde, som här sitter vid ratten, inte visst, var att han just sjösatt Sveriges första daycruiser. Med en egenkonverterad Ford B på 40 hästkrafter nåddes precis över 20 knop. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Båten kallade han Essruffen och var, som namnet antyder, en variant på hans mycket populära Essbåt.

Båten uppfyller alla kriterier för en modern daycruiser: En liten ruff under fördäck, stor sittbrunn med goda umgängesmöjligheter och en toppfart på 20 knop med en Ford B på 40 hästkrafter.

Båten är dessutom snygg och har ett behagligt gångläge. Jag studerar bilden närmare och sätter ned foten: Här är Sveriges första daycruiser.

Byggd av Gideon Forslund. Långt innan ordet daycruiser ens var påkommet.

För ännu var det två andra begrepp som användes på båtarna i daycruiserns närhet.

Amerikanarna kallade de för runabouts (springa-omkring-båtar direkt översatt), vilket väl beskrev deras nytta: Att ta sin ägare på en åktur helt enkelt.

I Sverige användes passbåt. Kopplingen kommer från ordet passa – alltså åka mellan två platser.

Platserna som åsyftades var hemmahamnen och målet – skärgårdshuset eller den egna viken. Men ännu var det långt till daycruiserns uppdykande.

Giddes båt var en blixt i ett annat ganska så kompakt daycruisermörker. Jac M Iversen, CG Pettersson och bröderna Boghammar gjorde vissa försök att närma sig konceptet. Men fastnade i ruffbåtens eller kabinbåtens nät.

Gideon Forslunds öppna layout anammades snabbt även av andra svenska konstruktörer. Här daycruisern Brunte, byggd 1941 efter CA Fagermans ritningar. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Faktum är att nästa båt som åter aspirerar på titeln är även den en Gidde-konstruktion. Denna gång ritad för brodern Henning Forslund för hans varv Sjöexpress på Lidingö.

Måtten var nära nog identiska med föregångaren: 8 meter lång och 2,15 meter bred.

En stor öppen sittbrunn med motorn under kåpa bjöd den sju personer att sitta. Under fördäcket två hyfsade kojer som mycket väl matchade dagens polstrade och påkostade varianter. Tre båtar byggdes varav en till hovsångaren Jussi Björling.

Jojo, fint ska det va!

I vår jakt på daycruiser var det följande kriget en trist historia. Utan några framsteg att skriva hem till mor om. Och bristen på bra daycruisers är uppseendeväckande stor även när freden kommit.

USA kammade noll

Importen av amerikanska båtar går förbi utan lägga något till utvecklingen. Och de svenska konstruktörerna är fullt upptagna med den ruffade familjebåten.

Eller att rita campingbåtar åt Storebro eller Electrolux. Skiktet däremellan lämnas obearbetat.

Den första provkörningen med Dick Bertrams så välkända “Brave Moppie”. Ombord är Dick Bertram, Sam Griffith och Ray Hunt. Jag hade också gärna åkt med. (Foto: Sjöexpress arkiv)

1961 revolutionerar Richard Bertram motorbåtsvärlden med sin 26 fot långa djupa V-bottenförsedda offshore-racer Brave Moppie.

Världen förundrades över mr Bertrams konstruktoinspåhitt men fick ge honom rätt efter hans seger i tävlingen Miami till Nassau samma år.

Bertram var duktig på att ta åt sig äran för egentligen var det geniet Ray Hunt som gjort jobbet. Mer om vad som låg bakom bedriften kan du läsa i nedan artikel.

Läs mer om Ray Hunt: Mannen bakom alla klassiker.

Bertram prisades stort för bedriften. Men hemma i Sverige fanns det en som bara fnös åt påhittet.

Hans namn var Owe Forslund.

Owe hade inte bara ärvt familjenamnet från den förut nämnde Gideon. Han hade också ärvt sin fars ingenjörstänk och dito nyfikenhet.

I Ostermans Marmorhallar visade en stolt Owe Forslund upp sin Camilla – en av världens första motorbåtar med djup V-botten. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Redan 1958 hade han sålunda dragit upp de första linjerna på en snabbgående båt med djup V-botten.

Och byggt en liten serie på sitt Forslunds varv på Kungsholmen. Båttypen döpte han till Camilla efter sin dotter. Och med detta hade den första moderna daycruisern sett dagens ljus.