50 år innan Candela ens var en tanke, gjorde US Navy ett fullskale-experiment för att utröna om framtidens fartyg skulle vara foilande.
När US Navy skulle flyga
Mest läst i kategorin
Efterkrigstiden var en rörig tid på många sätt. Alla de ingenjörstekniska landvinningar som gjorts under krigsåren skulle utrönas.
En del hade kommit i mål – andra var bara nykläckta idéer som krävde vidare efterforskning för att kunna förverkligas eller förkastas.
Ekonomisk Boom
Dessutom gick världen på högtryck. Uppbyggnaden av den raserade världen skapade en boom ekonomiskt som tryckte på utvecklingstakten.
Samtidigt drog kalla kriget igår när muren i Berlin började byggas, så försvaren i världens länder, fick med ens ökade anslag för att rusta.
En av de tekniker som ännu var i sin linda, var olika varianter av framtida sätt att driva fartyg. Gasturbiner hade kommit i jetplanens spår.
I Sverige minns vi framför allt torpedbåtarna av Spica-klass som drevs av gasturbiner och som väckte hela skärgården när de fräste förbi.
Både här och var – framförallt i Sovjetunionen – experimenterades det också med nya sätt att få fartygen att gå lättare, snabbare och bränslesnålare.
I Sovjet experimenterades flitigt med både mäktiga markeffektplan och olika sätt av bärplan.
Det Kaspiska monstret var ett mäktigt semi-flygplan som med hjälp av markeffekten kunde flytta mycket material och manskap snabbt nära marken och vattenytan.
Var bärplan framtiden?
I USA var man mer intresserad av bärplan som framtid. För att göra ett fullskale-experiment startades projekt SCB 219 tillsammans med Lockheed Shipbuilding & Construction Company i Seattle.
Konstruktörerna ritade ett 67,21 meter långt farttyg som med två General Electric LM1500 -maskiner på totalt 28.000 hk beräknades göra upp emot 40 knop och skulle vid sjösättningen vara världens största bärplans-fartyg.
Fartyget skulle vara full-foilande med även drivningen från maskinerna via bärplanen.
Fartyget började byggas 1964 och sjösattes under pompa och ståt den tredje mars 1969 och döptes vid sjösättningen till USS Plainview.
USS Plainview kom att bli en fullskalig testplattform för all form av bärplansteknik.
Framför allt var marinledningen intresserad av hur tekniken skulle fungera i högre sjö samt om den kunde användas som smygteknik vid u-båtsjakt.
Efter 268 gångtimmar skrevs USS Plainview ut ur liggarna 1978 och skickades till skrotning.
Detta blev dock endast bitvis gjort. Idag ligger hon på sidan, halvt sjunken, vid en privat tomt i Oregon och väntar på sitt slutgiltiga öde.
Ett tragiskt slut för ett historiskt fartyg.
Lästips:
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra båtförsäkringar.