När bensinen tog över skärgården 1:2

En dag i maj, för några år sedan, stod jag vid det som en gång varit Sveriges första racerbåt.

Jag visste inte hur jag skulle reagera.

Omåttligt nöjd över att ha hittat henne? Javisst.

Samtidigt fullt benägen att fälla både en och annan tår över hennes erbarmliga uppsyn, där hon stod lutad mot ett block svensk granit, med moder natur fritt spelande i hennes en gång så vackra skrov. 

Historien om hennes tillkomst är en saga fylld av högmod, rikedom och hämnd.

Om tre rika herrars leda över skrytet från Waxholmsbolagets bullrande kapten Manne Hallander. Om hur ledan förbyttes till handling och om hur gentlemän beter sig efter en kamp. 

Hatade bensin

Manne Hallander var en inbiten motorbåtshatare under förra seklets första år.

Hans ångare hade i decennier regerat i skärgårdarna med farter långt högre än vad något annat fartyg kunde prestera. Ett faktum han inte var sen att påpeka.

När så motorbåtarna blev allt vanligare, utmanade han dem gärna.

Bland annat genom att korsa deras kurser. Inte sällan genom att gå så nära dem som möjligt. 

Detta då hans övertygelse var total: bensinen hade inte på sjön att göra.

Hans burdusa och självgoda beteende retade givetvis upp. Så länge som tekniken inte erbjöd kraft nog att duellera, fick de motorbåtbitna likväl snällt finna sig i att se på, och bli nedstänkta.

Åren gick och motorerna blev allt starkare. Året var 1906 då tre kända båtsportmän hade fått nog av Hallanders stora ord och beslutade sig för att skrida till handling. 

En vacker dag knackade de på nere hos varvet Sjöexpress i Laboratoriehagen vid Djurgårdsbrunnsviken.

Tillsammans med ägaren Rickard Appelqvist och hans anställde Henning Forslund, diskuterade de fram en åtta meters racer som med kraftfull hjälp skulle kunna klämmas upp mot 20-knopsstrecket.