Importerade klassiker - var tog alla vägen?

Detta självklart som en reaktion på det ytterst blygsamma utbud av maskiner som fanns. Med encylindriga femhästare kunde inte båten göras på så många olika sätt. Inte ens med dubbelmontage inträffade någon revolution.

Ingenjörerna hade julafton

Men början av 1900-talet var en rolig tid. Ingenjörerna på motorfabrikerna hade julafton. Otto-motorns tillkomst hade öppnat nya spännande betesmarker för deras framstegshunger.

När allmänheten började förstå att detta var framtiden, ökade efterfrågan lavinartat och med det även möjligheten att utveckla nytt och större.

Fem hästkrafter blev snart 10 som snart blev 20. Innan 1905 ringdes in på Skansen hade de stora motortillverkarna i Amerika och Tyskland passerat både 100- och 200-hästarsvallen.

Sverige tappade

Våra svenska tillverkare? Nja, här gick det långsammare. Kunnandet fanns nog men fabrikerna hade inte avsättning för hästkraftsstinn serieproduktion.

Sverige var ett litet land med bara en mycket liten överklass som hade råd att betala för framtagandet av motorer större än de allmogen efterfrågade.

Den mycket annorlunda aluminiumracern som Nordström & Thulin tog in till båtutställningen 1937, väckte nog lika stor beundran som förundran. För den riktigt intresserade fanns den även att få med luft-propeller-drift. Oklart om någon såldes…(Foto: Sjöexpress)

Denna avvaktande inställning blev till en eftersläpning gentemot kontinenten. Som i sin tur öppnade dörrarna för import.

Några av de allra tidigaste importerade båtarna kom redan 1904 och hade amerikanska Lozier som avsändare. Lozier var en båtfabrik belägen på ostkusten med ett imponerande utbud av båtar och motorer i sin 32-sidiga katalog.

De mindre, öppna båtarna, kunde lika gärna köpas från varven hemmavid. Det som i stället landade på svensk kaj var några av de större ruffbåtarna. Rustika byggen med för tiden höga förskepp och stora sittbrunnar.

Långt innan C.G.Pettersson

Idag kallas stilen Petterssonbåt, men detta var redan många år innan vår gode CG skulle “uppfinna” sin blivande klassiker.

Att importera båt från Amerika var dock dyrt. Tullar var ännu inte det stora hindret. Boven var frakten till lands och sjöss.

Dessutom började den svenska båtindustrin, bland annat genom Motoraktiebolaget Reversator på Ramsö, att gaska upp sig med en stadig ström av nytillverkning av snabba och rymliga båtar.

Import från Åbo

Importörerna fick söka båtar och vinstmarginaler på närmare håll. Ett av de intressantaste varven i närområdet hette Andrée & Rosenqvist och låg i Åbo i Finland.

Varvets chef, den Åbo-boende svensken Carl S Andrée, hade studerat båtkonstruktion i Amerika och tagit med sig mycket av den amerikanska båtdesignen hem till Finland.

1908 lastades de första båtarna från varvet på Sveabolagets ångare i Åbo med destination Skeppsbron i Stockholm.

Men det var inte bara Finland som låg närmare Sverige än USA. Ett av de mest pådrivande länderna för motorbåtens utveckling i Europa var självklart ö-riket Storbritannien och framför allt den fantastiska ingenjörsfirman John Thornycroft.

Racers från England

Till den stora olympiska sommaren i Stockholm 1912 hade företaget skaffat sig en svensk agent och några riktigt extrema racerbåtar med varvets så typiska design köptes till Sverige för att bland annat delta i de inofficiella racertävlingar som hölls parallellt med OS-seglingarna i Nynäshamn.

När det första världskriget hade dundrat förbi och Spanska sjukan ebbat ut, började det som idag kallas det glada 1920-talet. Svensken var trött på krig och sjukdom.

Ökad livsenergi

Efter fem års växlande isolering var lusten att leva stor och plånböckerna var ofta välfyllda efter isoleringsåren. Först tillbaka på importmarknaden var det förut nämnda varvet Andrée & Rosenqvist, som genom sin agent Cronstedt, Kastengren & Co.

Med ett vackert showroom på Birger Jarlsgatan 6 visade Andrée & Rosenqvists racer- och ruffbåtar tillsammans med sina agenturer för Mercedes personbilar och Tidaholms lastbilar.

Via dem såldes ett 20-tal båtar från det finska varvet, innan biografägaren och mångsysslaren Tor E Cederholm tog över agenturen 1922 och sålde ytterligare ett 20-tal vackra båtar.

Kreugeraktierna steg spikrakt

Ju längre 20-talet led, desto mer fylldes svenskens plånböcker. Kreugeraktiernas utveckling pekade spikrakt uppåt, konsumtionen hade god fart och nu fanns ekonomi nog att åter börja snegla mot USA.

Utvecklingen där borta hade tagit enorma kliv sedan Loziers dagar under 00-talet.

Först in på den svenska marknaden 1928 var stortillverkaren Chris Craft som med sin energiske importör Bengt Unander-Scharin snabbt tog plats i den svenska båtspekulantens hjärta.

Fantastiska båtar visades upp på Nybrogatan

Med djärva linjer, kromade beslag och bekväma lädersäten landade de amerikanska båtarna som veritabla bomber på den svenska marknaden.

Och Chris Craft följdes redan till säsongen 1929 av högprofil-märkena Gar Wood, Hacker Craft och Sea Lyon, som i AB Båtutställningens exklusiva utställningslokaler på Nybrogatan 11 visade upp de finaste motorbåtar Amerika kunde producera.

Ökad konkurrens

Men det var inte bara spekulanterna som fick något att fundera på. Även de svenska båtkonstruktörerna fick nu på allvar känna av konkurrensens hårda vid.

De hade tills nu fått agera ganska fritt, utan att bli jämförda med de båtar som byggdes utomlands. Jämfört med de krom- och glans-stinna amerikanska båtarna, kändes de svenska båtarna bonniga och förlegade och konstruktörerna fick något att fundera på.

Neglingevarvets unge, men mäktige, chef Carl Plym for till USA för att ta in intryck och kom tillbaka med Plym-droskans ritning i huvudet. Sjöexpress-chefen Henning Forslund mallade i smyg av SF-direktören Olof Anderssons Baby Gar.

Gideon Forslund skapade den blivande storsäljaren Essbåten – allt detta för att försöka mota den amerikanska Ollen tillbaka genom grinden.

Även andra tillverkare som hittade till Sverige 

Aquamobile – en Belgisk tillverkare av runabouts i precis samma stil som amerikanarna importerades av motormannen Erik Hedlund och några få exemplar hittade hit. 

Lürssen Werft – idag en av världens främsta superyacht-producenter. Då ”bara” ett stort Tyskt jaktvarv. Cirka 10 båtar hittade till Sverige i början på 1920-talet via ett kamratgäng i Norrköping.

Lunds Skepps & Yachtvarv – inget importvarv utan ett varv som byggde ett antal mer eller mindre kopior på Chris Craft runt 1930 nere i Limhamn. Otroligt fina byggen. 

Century – ett mindre amerikanskt varv vars tävlingsbåtar för utombordare hittade till Sverige i ett antal under 1930-talet. Troligen importerade av Gideon Forslund. 

Kunderna försvann med börskraschen

Men konkurrensen skulle bara bli värre. Efter börskraschen på Wall Street stod de amerikanska tillverkarna utan stora delar av den kundkrets som fram till alldeles nyss köpt båtar utan betänkligheter.

Nu måste nya marknader bearbetas och Sverige var absolut en av dessa. De tidigare varumärkena kompletterades nu med Dodge som Philipsons Bil Ab tog hem och Dart, som Amerikanska Motor Importen (AMI) importerade.

Just AMI:s import var lite extra intressant eftersom företaget ägdes av Sjöexpress-varvets ägare Henning Forslund, som på detta sätt både kunde agera på marknaden med egenhändigt byggda båtar och samtidigt med importerade.

Marknaden försvann även i Sverige

Men till slut nådde depressionen även Sverige och den kom verkligen som en smäll när en kula ändade finanskungen Ivar Kreugers liv i Paris i mars 1932.

Den svenska börsen hamnade i fritt fall och i ett tillstånd av kaos. Att köpa motorbåt var en verksamhet som knappt fanns på kartan och den svenska båtbranschen fick nu rikta in sig på några hundår där livsandan fick hållas igång genom renskrapningar och ett och annat motorbyte.

Nästa krig

Men det hann komma en andra importvåg innan det var krigsdags igen. Dock inte lika omfattande som den förra. Chris Craft återkom till Sverige 1935 genom det nybildade bolaget Båttjänst på Norr Mälarstrand, och Gar Wood av Rönström & Bährne på Norra Bantorget.

Båda märkena sålde bra. Chris Craft hade två storsäljare i sina 17- och 19-fots runabouts medan de dyrare Gar Wood-båtarna såldes i enstyck ur varvets sortiment.

Men köpfesten fick återigen ett abrupt slut då Tyskland anföll Polen den första september 1939 och motorbåtsåkande återigen blev ev verksamhet lagd på hyllan.

Hur många importerade klassiska motorbåtar båtar finns kvar?

På frågan om hur många båtar som kom att importeras från USA under mellankrigstiden, finns det tyvärr inga säkra svar då alla dessa firmor som importerade, sedan länge skattat åt förgängelsen.

Av alla de dryga 60 snabbgående båtar som importerades under tiden före andra världskriget, har kanske en fjärdedel överlevt till våra dagar.

Här är några av de mer namnkunniga invandrarna:

Vackra JP III

Multi-entreprenören JP Åhléns vackra 26-fots Chris Craft räddades som ett urblåst skrov i slutet på 1970-talet. Idag är hon återställd till en av Sveriges absolut vackraste racerbåtar.