Sill, konserver och underbara motorbåtar

Klassiskt svenskt varumärke

ABBA är namnet bakom många av de produkter som varit standard i svenska kök. Förkortningen står för AktieBolaget Bröderne Ameln och började användas som varumärke av familjen 1906.

Företagets huvudkontor kom att ligga i Frihamnen i Stockholm. Produktionen har legat i Bohuslän, där fanns råvaran samt kompetent personal inom fiskindustrin. Som mest hade ABBA sju fabriker utspridda utmed kusten men idag är allt samlat på Hagaberg (mellan Kungshamn och Smögen).

Företaget hade under alla år drivits av familjen Ameln (i fem generationer), där son hade efterträtt far. Kunskapen om att driva företag inom livsmedelsindustrin hade ärvts och ABBA var ett företag med tung proveniens och goda siffror.

Christian Amelns läckra Riley parkerad utanför ABBAs huvudkontor i Frihamnen i Stockholm. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

1969 fick familjen dock ett bud på ABBA från Pripps som de inte kunde motstå, och det över 120 år gamla företaget gick nu vidare utan en Ameln vid rodret, efter ett antal olika ägare drivs ABBA i dag som ett varumärke under ORKLA AB.

Havet som rekreationsplats

Med havet som inkomstkälla var det närapå en självklarhet att även havet användes som rekreationsplats av familjen Ameln.

Christian Ameln var VD på ABBA och mannen som förverkligade de fantastiska motoryachterna Tjockis III och Måsen. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Carl Amelns son, Christian Ameln tog över VD-stolen, som tredje generation, efter sin far. Han lärde sig tidigt att älska Stockholms skärgård och när den egna kassan var i sådan ordning att ett sommarställe kunde planeras, inköptes en större areal på skärgårdsön Särsö (bredvid Finnhamn) i norra mellanskärgården.

På Särsö i Stockholms skärgård byggdes upp ett sommarparadis för familj och för anställda i företaget. (Fam Ameln/Sjöexpress arkiv)

Här anlades en magnifik sommaranläggning. Arkitekten och familjemedlemmen Thor Thorén ritade den stora sommarvillan längst in i viken, som blev ett självklart centrum för familjen.

I en av skärgårdvillorna kunde också anställda på ABBA tillbringa semesterveckor. En stenkistebaserad brygga byggdes också för enkel åtkomlighet för de båtar som både familjen och vänner och bekanta kom med ut till ön för chose-fritt umgänge. 

Som nybliven “skärgårdsbo” och båtentusiast gick också Christian Ameln med i Kungliga Motorbåt Klubben 1920, dock utan att registrera någon båt i klubbens förnämliga båtregister. Men den saken skulle det snart bli ändring på…

Läs även: Skärgårdens kungar – de första båtpendlarna. Dagens PS

När första världskriget slutat samt spanska sjukan ebbat ut, kom att bli det som vi idag kallar det glada 20-talet. Pengar fanns samlade på hög efter de svåra åren och ett uppdämt behov av umgänge, skratt och ett enkelt leverne gjorde att samhället nu klev ut till en tid med skrattet och konsumtion i centrum.

Allt större krav på storlek och fart

Sjövägen ut till Särsö var inte den närmaste och inte heller den platt-vattnaste. Ett antal fjärdar skulle passeras under den dagliga pendlingen in till KMKs brygga vid Djurgårdsbrunnsviken, vilket gjorde att Christians krav på pendlingsbåten blev allt större för var dag som gick.

Och till säsongen 1924 bestämde han sig för att byta upp sig – och det rejält.

Den konstruktör som fångade hans intresse var Knut Ljungberg. Ljungberg hade under 1910-talet gjort sig känd som konstruktör av några av skärgårdens snabbaste och vackraste commuters, vilket passade Christian Amelns syfte och behov mycket väl.

Bekvämt och snabbt till Djurgården

Vad han behövde för att lugnt och bekvämt kunna färdas ut till sin älskade ö, var en båt som hade god marschfart men också en båt med ett skrov som bekvämt och lätt kunde klyva sjöarna på vägen ut.

Christian hade sett vad Ljungberg skapat med sin penna tidigare och beslutade att han skulle få konstruera familjen Amelns nästa båt.På våren 1924 var den nya yachten klar på Nya Yachtvarvet. Och det var en magnifik båt som värdigt gled av slipen på varvet på Kvarnholmen utanför Stockholm.

Christian Ameln sitter och läser Stockholmstidningen på motorkappen ombord på den vackra yachten Måsen.(Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Ljungberg hade lyssnat på Amelns önskemål och konstruerat en 16,5 meter lång och endast 2,6 meter bred expresskryssare som med en stor amerikansk Sterling-sexa på 200 hk kunde erbjuda Christian men familj en bekväm tur från staden ut till Särsö.

Bekvämligheterna ombord var begränsade till en enklare ruff under fördäck med en pullmann-koj och en mycket bekväm och skyddande coupé akter om det stora uppbyggda motor-rummet.

Legendariska Måsen

Coupén placering var logisk akter om båtens rörelsecentrum och dessutom vänd bakåt. På så sätt kunde vågorna gå ganska så höga innan den kändes för dem som satt därbak och åkte. Båten fick det legendariska namnet Måsen.

Måsen kom att bli en mycket uppskattad yacht i den svenska fritidsbåtsflottan och hos familjen Ameln. Användes som en pendlarbåt mellan staden och Särsö närapå dagligen emellanåt.

Ny toppfart 30 knop

Efter bara tre år så uppdaterades dessutom Måsen med en från Helmer Langborg levererad Sterling Coast-Guard på hela 300 hk och 24 liters slagvolym, vilket gjorde att hennes toppfart nu ökade från strax över 20 till närmare 30 knop.

Måsen kom att stanna i familjen till 1934 då hon såldes till direktör Carl-Gustaf Wikander och gick nu nya öden till mötes

Fler snabba klassiker i 25 knop

Den Amelnska bryggan på Särsö blev emellertid inte outnyttjad bara för att Måsen hade lämnat familjen.

Carl Ameln tar sig en rejäl bensträckare i en naturhamn bredvid sin läckra ruffbåt Tjockis, som byggdes redan 1912 efter CG Petterssons ritningar. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Christians son Carl hade också fått en stor kärlek till sjön och skärgården och nu var det hans båtar Tjockis I till II som kom att trafikera bryggan.

Brita Ameln pysslar om lille Christian ombord på Tjockis II. Dagen till ära har Brita plockat med sig sin far Tors gamla dragspel. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Tjockis-båtarna bar samma grund-DNA som Måsen – snabba, bekväma pendlarbåtar men inte alls av samma dignitet och storlek som sin föregångare. Samtliga byggda under 1920-talets första hälft och med fartresurser upp mot 25 knop så var resan ut till ön snart avklarad.

Den V-bottnade Tjockis II byggdes 1925 efter A. Hjalmar Petterssons ritningar och gjorde 15 knop med en 85 hästars Penta . (Foto: Fam: Ameln/Sjöexpress arkiv)

Kom tillbaka med en Chris Craft

Efter andra världskrigets magra båt-åkarår, så återvände det vanliga sommarlivet snart till ön. Nästa generation Ameln, Carls son Christian, flyttade över till USA för studier, och kom hem igen 1948 tillsammans med en 1938-års Chris Craft 16 Special Race Boat som han inhandlat under sina studieår.

Chris Craften Makalös just sjösatt efter att ha lossats från fördäck på atlantångaren M/S Stockholm.  (Foto:Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Båten var en riktig liten läckerbit, med en enkel sittbrunn fram, följd av motorluckor och en liten stuv-brunn längst akterut. Båten var läckert målad vit och kom till Frihamnen i Stockholm stående på backen ombord på Svenska Amerikalinjens fartyg M/S Stockholm.

Storsäljaren fick namnge båten.

Båten kom att döpas till Makalös, efter Makalös Ansjovis som var en av ABBAs bästsäljande produkter. Första sommaren kom båten att användas i det skicket den var.

Men redan till säsongen 1949 beställde Christian en hel renskrapning av racern samt en lättare modernisering med en soft nose (efter efterkrigsbåtarna från anrika Gar Wood) samt adderande av ytterligare några fotstegsplattor.

Sålunda läckert fernissad och med vit nåt användes hon som läcker lek-båt ute på Särsö. Men som pendlarbåt in till stan var hon alldeles för liten, blöt och opraktisk. Så när leklustan efter några somrar avtog, såldes Makalös till bildirektören Bo Lindh och döptes om till Mary-Anne.

Christian Ameln i akterbrunnen på Chris Craft-racern Makalös, som just fått sin fernissade kostym. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Ingen brygga utan båt

Christian Ameln hade dock inga planer på att bli båtlös. Innan försäljningen av Makalös, hade han beställt en snabb och modern coupéracer av Molanders Varv på Lidingö.

För designen och konstruktionen stod Nisse Nilsson för. Nisse som till vardags arbetade med Philipsons import av Chryslers marinmotorer, hade sedan 1937 konstruerat ett antal vackra passbåtar till Molanders, och han fick nu alltså även rita Christian Amelns nya båt.

Båten blev klar på våren 1952 och sjösattes vid varvet. Den var dock inte helt tät och varvspersonalen var inte helt nöjd med bygget. Christian var dock ivrig och hämtade båten och gav sig av.

Strandade på premiärturen

Några timmar senare ringde han från Skurusundet. Båtens läckage hade ökat kraftigt under turen och den låg nu strandad vattenfylld i sundet. Christian tog en taxi hem och båten bärgades och drogs tillbaka till varvet. Och vad som hände med denna sedan, är fortfarande en okänd historia.

Med Nisse Nilssons så karaktöristiska linjer blev Skum en vacker och kraftfull coupéracer. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Till säsongen 1953 så sjösattes en ny båt på varvet till Christian. Mycket lik den sjunkna men med en del små förändringar. Båten döptes till Skum och blev den nya mycket använda passbåten från sommarplatsen i Djursholm ut till Särsö.

Den andra Skum kom att bli Christian Amelns favorit och kom att stanna i familjen i många år. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress)

Båten kom att stanna länge i familjen och blev också den båt som nästa generation Ameln kom att lära sig att älska skärgården i.

Från tillgång till belastning

1980 hade vindarnas riktning ändrats och det stora sommarstället på Särsö hade gått från tillgång till belastning. Att sköta ett sommarställe av den digniteten krävde både engagemang och plånbok.

Det vackra sommarstället på Särsö kom att bli familjens samlande punkt ända tills 1979 då hela anläggningen såldes. Idag ägs det av en känd familj som nyttjar det på samma sätt som förr. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Och när dessutom skattesystemet gjordes om så att företagets och den privata ägar-plånboken separerades, blev Särsö för dyrt att driva privat. En till salu-skylt sattes upp och snart var det sålt till en ny ägarfamilj som sedan dess har vårdat stället ömt.

Så om du råkar köra in i viken och se den stora bryggan framför huvudbyggnaden, lyft lite på hatten och hälsa in till nuvarande ägare, men kanske främst till Christian Ameln den äldre som skapade detta fantastiska ställe som blev epicentrum för ett fantastiskt familjebåtliv.

Få har som familjen Ameln bidragit till så många vackra båtar och några lever fortfarande kvar i den svenska klassiska båtflottan.

Familjen Amelns fantastiska arv av klassiska båtar

Under åren kom många båtar att gå igenom den Amelska familjen. Några stannade längre – andra bara en sommar.

Idag känner vi till tre stycken som överlevt och här är deras historia i korthet:

Måsen

Efter Christian Amelns (d.ä.) frånfälle såldes Måsen till Carl-Gustaf Wicander som döpte om henne till TaTa. Därefter köptes hon av direktör Bror Färe som lät förbygga och förlänga henne fullständigt.

Den magnifika Måsen finns fortfarande kvar håller på att renoveras (Foto: Sjöexpress arkiv)

I detta utseende och i en insomnad renovering, hittades hon 1989 i Lilla Edet och togs till Linköping för en fortsatt renovering som ännu inte är avslutad.

Makalös

När Christian Ameln den yngre hade åkt klart med sin läckra 16 fots Chris Craft, såldes båten till bildirektören Bo Lindh, som döpte om henne till Mary-Anne och använde henne till sin död.

Makalös är den av båtarna som är i bäst skick. (Foto: Fam. Ameln/Sjöexpress arkiv)

Båten donerades sedan till Sjöhistoriska Museet som fortfarande har henne i sina samlingar.

Skum

Var den första läckande Skum tog vägen, är okänt. Men båten som byggdes till året därpå, hittades på 1980-talet på Beckholmen i Stockholm i ett slitet skick.

Här står Skum på land i väntan på sjösättning. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Hamnade sedan i Uppsala där hon fortfarande finns kvar.

En avslutande knorr

På 1990-talet hittade Carl Ameln (jr) en Forslund Essbåt i sett slitet skick. En omfattande renovering påbörjades och som fortsätter än idag.

Anrika MYS, Motor Yacht Society, har denna Skum som projektbåt. (Foto: Sjöexpress)

Men idag är det föreningen Motorn Yacht Society som äger denna Skum och har henne som projektbåt för sina Båtvårdsläger. Så passa på att anmäla dig till sommarens läger så får du lägga händerna i en liten del am den Amelnska båthistorien.