Bankirens Greta - en osannolik historia

Men det låg lite i tiden.

Smugglingshistorierna från 1920-talet hade fått nytt intresse i början på 1970-talet. 1973 kom skärgårdsfilmaren Torbjörn Wileens fantastiskt fina film Smuggling i Stockholms skärgård.

Då fick klassiska snabbgående mahognybåtar fick agera statister och där självklart Gunnar Friberg agerade fräck smugglarkung ombord på Greta.

Gunnars historiebyggande fortsatte sedan framgångsrikt med ett flersidigt reportage i Båtnytt 1974 där hon direkt omskrevs som smugglarkungen Algot Niskas gamla racer.

Så här utmålades Greta i filmer och i Båtnytt. Men det var långt ifrån sanning. Det var en uppdiktad historia som passade ändamålet väl. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Men om allt detta nu är båg och uppdiktad historia – vad är då verkligheten?

Denna gång överträffar tyvärr inte verkligheten dikten. Den riktiga verkligheten för Greta börjar på Sturegatan 14, i ett hus som ägdes av den framgångsrike bankiren Carl Wittenström.

Wittenström var sedan i början av 1900-talet en stor skärgårdsälskare. Hade hyrt ett antal stora skärgårdsfastigheter som bas, vilka sedan hade ”smyckats” med vackra segelyachter förtöjda vid boj eller brygga.

Nu var det emellertid drygt 25 år senare och seglarlivet hade börjat ta på krafterna. Sommarhuset numera var en pampig sommarvilla på Karlsudd, strax innan Waxholm.

Och till detta paradis beslutades det nu att det behövdes en snabb skärgårdspendlarbåt till.

Greta som då hette Vitesse beställdes av den framgångsrike bankiren Carl Wittenström (Foto: Sjöexpress arkiv)

Carl kontaktade sin namne, Carl Plym, på det mycket välrenommerade Stockholms Båtbyggeri i Saltsjöbaden.

Den unge Plym, hade sedan han övertagit varvet efter sin far August bortgång 1925, snabbt vuxit i kostymen och ansågs nu vara en av landets skickligaste konstruktörer, seglare samt racerbåtsförare.

Plym tog sig an uppgiften och återkom snart med ett ritningsförslag nummer 119 på en 8,25 x 1,90 m V-bottenbåt. Konceptet var i tiden.

Med ett långt fördäck följt av en sittbrunn uppdelad i en föraravdelning och en herrskapsavdelning halvtäckt av en coupé. Förslaget antogs och snart kunde en realiserad båt, byggd efter ritning nummer 119, sjösättas.

Historien som smugglare var roligare än att beskrivas som pendlarbåt för en bankir. Här i ypperligt skick vid KMKs brygga. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Båten hade döpts till det franska namnet Vitesse, vilket på sätt och vis beskrev de 18 knop som båten var kapabel till. Förtöjd vid Kungliga Motorbåt Klubbens brygga vid Djurgårdsbron kunde nu familjen Wittenström snabbt och enkelt ta sig ut till sommarstället. 

En blöt konstruktion

Och där hade väl allt kunnat vara frid och fröjd. Men båten visade sig snart vara en ganska så blöt konstruktion.

På vägen ut möttes ofta ett antal duktigt vattenplöjande skärgårdsbåtar, vilkas svall alltför ofta hittade sin väg upp på däck och in i sittbrunnen på Vitesse.

Carl kontaktade åter sin namne och det gjordes snart upp att Vitesse förmånligt skulle bytas in mot en större och uppdaterad variant som redan skulle vara klar till kommande säsong. 

Greta/Vitesse visade sig vara blötare än vad som passade den exklusiva bankirfamiljen – varpå en ny Vitesse beställdes. (Foto: Sjöexpress arkiv)

När efterträdaren, den större och pampigare Vitesse (II) sjösattes till sommaren 1929, sålde Carl Plym föregångaren till byggnadsingenjören Sture Morén i Stockholm, som döpte om henne till Boj IV och kom att ha henne i sin ägo ända till våren 1969.

Morén använde racern flitigt och såg till att båten sjösattes tidigt på våren och användes långt in på hösten för resorna ut i skärgården. Men till slut blev Boj lagt till försäljning hos racerbilsföraren Arthur Wessblad på Biskopsuddens marina på Djurgården i Stockholm.

Där kom så en dag den unge Jan Detthoff nyfiket båtsökande och föll pladask för den gamla racern och för 5 000 kronor bytte båten ägare.

Det blev några år i skärgården under Detthoffs flagg innan då Gunnar Friberg tog över. 

Och resten vet du redan.

Eller i alla fall en del av resten. För Gunnar Fribergs liv var allt annat än enkelt för den kropp som bar hans geni.

Med utsvävande dryckesvanor och tveksamma matvanor blev vardagen allt mer motig och när hans mor dog 1979, så havererade det mesta.

Gunnar beslutade sig för att flytta till Brasilien och mycket av hans ägodelar i Sverige, gavs bort, såldes eller hamnade helt enkelt bredvid.

Och bland de ting som hamnade bredvid var Greta, som på vingliga vägar till slut landade på en åkerkant utanför Åkersberga, medtagen och trött.

Med tiden plundrades hon på sitt bling-bling och fina originaldetaljer och här hade absolut hennes historia kunnat ha ändats. 

Från exklusiv pendlarbår till vrak – men som tur är hon räddades hon till slut. Idag är Greta en ikon i den svenska veteranbåtskretsar. (Foto: Kevin Liljegren)

Men ödet ville annorlunda.

En dag stod snickaren Bo Fränngård bredvid henne, ömmade för vad han såg och räddade hem resterna. Här byggdes ett tält runt båten och under total radiotystnad, genomfördes en totalrenovering.

Lite sipprade dock ut från tältet. Ryktet började gå att det pågick en renovering av något kul under en press i Danderyd. Men ingen visste exakt var och ingen visste riktigt av vad. 

Men så en dag

Men så en dag låg hon bara där vid en boj i det nybyggda området Hammarby sjöstad. Greta stod det i stora bokstäver på akterspegeln.

Skrovet var mattsvart och beslagen låga och minimalistiska. Coupén hade Bosse valt att ta bort för att få en lägre linje på henne.

Wow:et gick som en löpeld i kretsarna och Greta blev absolut årets snackis. 

Idag förvaltas Greta med stor kärlek av entusiasten Tryggve Schreiber. (Foto: Kevin Liljegren

Idag har Greta gått vidare och hamnat i händerna på Aston Martin-entusiasten Tryggve Schreiber, som nu sakta återställer racern till sitt tappade originalutseende. Senaste projektet var att åter montera original-coupén på sin plats. Coupén hade makalöst nog sparats genom alla år. 

Landets mest unika racer

Idag är Greta en av landets mest unika mahognyracers och en relik från 1920-talets absoluta hey-days.

Och med en välbyggd V8 från GM på 350 kubiktum under luckorna så gör hon nu äntligen den fart som Gunnar Friberg så välordnat fabulerade om att hon gjort i sin smugglande ungdom. 

Så cirkeln, eller kanske mer åttan, får väl nu anses vara sluten…

Mer artiklar av Anders Værnéus

Thelma – Från Göteborgs stolthet till vrak och tillbaka. Dagens PS

Sill, konserver och underbara motorbåtar. Dagens PS