Allt du inte visste om svensk midsommar

Den heliga sillen

Så till sillen. Den ingrediens som tillsammans med färskpotatis och nubbe gör svensk midsommarafton komplett. Och det märks.

Hela 3 000 ton mumsar vi i oss under dagen, med betoning på matjessill. Till denna delikatess ska det självklart serveras färskpotatis, gräddfil och gräslök. Kanske även brynt smör och hackat ägg, även om sederna varierar.

En midsommar utan matjessill är som en avslutning utan Den blomstertid. Ett måste alltså… (Foto: recept.se)

Glöm inte potatisen

Färskpotatisen snålar vi förstås inte heller med. 2 400 ton pärer går åt under midsommarafton, vilket är ungefär dubbelt så mycket som under en vanlig dag.

Hur stor del av de 2300 ton färskpotatis som vi svenskar moffar i oss på midsommar, hamnar på din tallrik? (Foto: Receptfavoriter.se)

Med färskpotatis menar vi en potatis som skördats innan den är helt mogen och fått ett fullt utvecklat skal.

Den ska också ätas så nära skörden som möjligt, absolut inte lagras och njutas med sillen. Och nubben.

Den lilla nubben

Nubben.

Detta genuina lilla glas med brännvin som på midsommar helst ska vara kryddat och just under detta dygn flödar.

148 000 liter häller vi svenskar faktiskt i oss.

Tänk om du hade lilla nubben uppå ett snöre i halsen…Hur många nubbevisor som skrivits under åren vet nog ingen. Men det finns garanterat en för varje tillfälle det finns en fest. (Foto: Köket.se)

Om du trodde att nubben på bordet och nubben i väggarna, alltså de små spikarna som håller fast ditt pappspända tak, härstammar från samma plats i språket, så har du faktiskt helt rätt.

Nubb stod förr för både liten spik och liten sup.

I dag nubbar vi inte så mycket till vardags, men till midsommar, jul, påsk och till kräftor och surströmming, så kommer nubbarna fram och då med tillhörande visor.

Men varför?

Midsommarstångens alibi

Dansen med grodor och allt sker med midsommarstången som alibi.

Denna märkliga löv- och blomsterklädda påle som reses på midsommarafton kom till Sverige från Tyskland under medeltiden.

I dag hittar du den i nästan hela Sverige, på Åland och i de svenskspråkiga delarna av Finland, även om det inte är helt utrett vad den egentligen står för.

Ibland kallas stången även för majstång. Skälet till det är att den förr restes till en forn-nordisk vårfest som hölls 1 maj.

Substantivet “maj” syftar på gröna löv och annan grön utsmyckning, som man smyckade personer och föremål med.

Att “maja” är alltså att smycka med löv och blommor. Dock var det lite för snålt med de varorna i början på maj, varför majstångsfirandet över tid kom att flyttas till midsommar.

Majstång i Eric Dahlbergs Suecia Antiqua, utförd av gravören Johannes van den Aveelen. (Foto: Kungliga Biblioteket)

Misslyckat pr-projekt

Och midsommaren i sig?

Egentligen är dagens midsommarfirande ett misslyckat pr-projekt från kyrkans sida.

Svensken har sedan urminnes tider firat sommarsolståndet och det faktum att det är en brytpunkt i arbetsåret. Natten under sommarsolståndet ansågs också vara fullt av trolltyg varför det firades flitigt.

Detta sågs inte milt på av kyrkan, som ansåg att något måste göras. Johannes Döparen dammades därmed av, och hans dag, den 24 juni, lanserades som en dag att fira på samma sätt som Jesu födelse firas kring jul, istället för sommarsolståndet.

Ett historiskt och bibliskt ögonblick när Johannes döparen döper Jesus i Jordan. Kyrkan försökte länge transformera sommarsolståndsfesterna till ett firande av just Johannes döparen, men fick till slut ge upp projektet. (Foto: Svenska kyrkan)

Den “kuppen” gick dock inte hem hos svensken, som valde att behålla sin stång och de inrotade anledningarna till fest.

Resten är som vi brukar säga historia.

I dag är midsommar i Sverige kanske den största årliga högtiden utan kyrkans inblandning.

Läs också:

Om Nordiska Museets midsommar-historia
Det kommer finnas gott om jordgubbar till midsommar