Så kan svensk demokrati räddas – om vi vill

Politiker: Svenska folket för obildade för demokrati

Så hur förklarar Sveriges politiker att folkviljan konsekvent blivit överkörd med bulldozer? Jo, genom att med klassisk maktcentraliseringsteknik bubbla om ”komplexa frågeställningar” samt om att folket är alltför obildat för att begripa sitt eget bästa.

Till synes utan att inse hur patriarkaliskt anti-demokratiskt 1800-tal därmed släppts in bakvägen. En viktig roll i självförvillelsen spelar också idel automatiserade härskarknep. Som när regeringen tillsätter ”omfattande demokratiutredningar”, anförda av toppstyrningsvurmare som senast Peter Örn.

Aktörer som alltid landar i patriarktänkandets klassiska huvudrekommendation: genom utbildningsinsatser och ökat engagemang i lokala randfrågor ska folket inse att eventuella ”känslor” av patriarkaliskt huvudklappande saknar grund.

Väljarkårens inflytande minskar

Detta trots väljarkårens markant(!) minskade inflytande över centrala samhällsbeslut. Detta trots att ett missnöjesparti utvecklats till ett styrkeparti i teknokrat- och patriarkstyrets kölvatten.

Samt att himlen kommer att trilla in om inte mer makt och pengar skickas i deras riktning.

Detta trots att alarmklockor med automatik bör ringa med stormstyrka varje gång centraliseringsivrare börjar papegoja det lastgamla patriark- och intressetugget om okunnigt folk. Samt att himlen kommer att trilla in om inte mer makt och pengar skickas i deras riktning.

Det är en av nutidserans viktigaste trender hur den påstådda politiska mitten tappat sin förut så starka demokratiförankring. Omedvetet.

Därav till synes helt förvirrade frontfigurer när dessa nu faller som käglor. På bortaplan aktörer som Trudeau, Scholz, Macron, Ardern och Harris.

På hemmaplan aktörer som Reinfeldt och Löfven.

EU-status viktigare än väljarnas intresse

Aktörer som alltid varit mer i sitt element i Bryssel, Davos och FN-skrapan än i sina ”knorrande” (och därmed allt tunnare) medlemskretsar.

Dessa aktörers underlåtenhet att bjuda motstånd när byråkratkasten gjort vad den alltid gjort – krävt mer pengar och makt – förklarar hur statsförvaltningen glidit från att vara föredömligt “inkluderande” till att bli alltmer “extraktiv”.

Termer myntade av två av årets nobelpristagare i ekonomi, Daron Acemoglu och James A. Robinson, i sitt gemensamma mästerverk Why Nations Fail.

“Teknokratvälde”

Huvudfaran med teknokratvälde? Dominans av aktörer marinerade i den redan existerande maktpyramidens självtillräckliga toppstyrnings- och utopitänk. Som oavsett praktiska resultat vare sig kan röstas fram eller bort. Som nu alltså.

Det är ingen slump att det bara är i äkta demokratier som kontinuerligt ”magiska” praktiska resultat levereras. Politiskt och ekonomiskt.

Tack vare kopplingen till den praktiska verklighetens folk och erfarenhetsbank. Som under svensk demokratisk guldålder.

Någon som med handen på hjärtat tror att fullblodsdemokrater som Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Torbjörn Fälldin hade underlåtit att läsa lusen av dagens “moderna” politiker för sin omotiverat självgoda tendens att just klappa folket på huvudet snarare än ta till sig dess kollektiva klokskap?

Någon som på fullt allvar tror att dessa politiska legender hade varit imponerade av alla skattemiljoner som varje år placeras på att identifiera problem med Sveriges demokrati på alla andra håll än i den svenska maktens pulsådror?

Hopp för vår demokrati – om vi agerar nu

Så är mittfältet ”kört”? Inte alls. Partier som anammat de facto neopatrarikaliska tankevurpor är vare sig äktdemokratiska eller äkta mittfältspartier. Oavsett hur många PR-team och utredare som arvoderas för att påstå annorlunda.

Så aldrig mer en grundlag med det sliriga tolkningsutrymme som möjliggjort att idel centrala beslut numera, de facto, fattas av icke-folkvalda teknokrater både i och utanför Sverige.

Det första parti som autentiskt (återigen) respekterar snarare än gör nonsens av folkets kollektiva och starkt resultatorienterade politiska näsa kan snabbt ta täten under pågående omkalibreringsperiod.

Samt snabbare än många tror föra tillbaka Sverige på den politiska stabilitetens och ekonomiska vitalitetens utvecklingsbana.

Det bör börja med en offentlig ursäkt för just avsaknaden av motvikt mot patriark- och teknokrattänkets återkomst. Parat med löfte som unconscious bias training (teknokrat- och patriarkbias) i eget parti, en inte minst symboliskt viktig nytänksmarkering.

Samt, viktigast, följas av ett rakryggat krav på att tydligt grundlagsbefästa att Sveriges folkvalda riksdag återigen utvecklas till centrumpunkt för alla Sveriges viktiga beslut.

Så aldrig mer en grundlag med det sliriga tolkningsutrymme som möjliggjort att idel centrala beslut numera, de facto, fattas av icke-folkvalda teknokrater både i och utanför Sverige.

Tvekan gällande behovet av en grundlagsändring som tydligt garanterar demokratin?

Rädd för “pöbelvälde”? Då har du, med all respekt, svalt alltför mycket av neopatriarkernas rappakalja.

Främsta hotet kommer inifrån

Av lätt insedda intresseskäl turboöverdriver toppstyrningsfolket alltid antalet verkliga tokstollar i väljarkåren. Dessutom existerar sådana i alla partier så på valdagen neutraliserar dessa i hög grad varandra.

Tilltro till det hala pöbelargumentet vittnar också om brist på verklig insikt om vad riktig demokrati innebär samt vad redan Cicero konstaterade för över 2000 år sedan: Det främsta samhällshotet kommer sällan från yttre fiender som angriper öppet med dragna vapen.

Sådana (som idag Putin) är det lätt att bilda enad front mot. Nej, det främsta hotet kommer inifrån. Från folket som redan dominerar i maktens korridorer och med len stämma påstår sig stå för allt som är bra, kanske agerar i god tro men likväl aldrig försummar ett tillfälle att skjuta fram egna maktpositioner.

Tills folket står med skägget i brevlådan och undrar vad som hände.

Som nu alltså.

Demokratin är inte förlorad

Någon uppsida? Jajamen, ännu är vår demokratin inte helt eroderad. Samtidigt som verkligheten hunnit ifatt det i längden alltid uselt presterande toppstyrningsfolket.

På synnerligen goda grunder trycker folket på allt hårdare för tankeskärpning inklusive mer realiafokus. Så nu som alltid kommer de strukturella (makt)problemen uppifrån och lösningarna nerifrån.

Ja, såväl den offentliga sfärens som näringslivets ledningsgrupper måste planera för fortsatt tröttsamt vattentrampande ytterligare en tid.

Fortsatt tålamod krävs alltså. Likväl pågår omkalibrering i realtid och även nutiden erbjuder idel lukrativa entreprenörsmöjligheter som ofta är lätta att upptäcka genom att bara stänga av den politiska sfärens eviga himlen-trillar-snart-in profeter.

Vidare finns en uppsida även med svenskt konsensustänk.

När en ogynnsam vind väl vänder kan det snabbt gå åt rätt håll.

Läs mer: Gripen: Teknologisk triumf – ekonomisk mardröm. Realtid