Varningen: EU kan bli beroende av amerikanska vapen

Risker med stor dominans

Men enligt Airbus finns det risker med en sådan dominans, inte minst när det gäller underhåll och uppdateringar som i hög grad blir beroende av amerikansk expertis och amerikanska underleverantörer.

När det gäller flygplansteknik finns tydliga skillnader mellan de båda konkurrenterna. Eurofighter Typhoon beskrivs i dokumentation som ett fjärde generationens stridsflygplan med mycket god manövrerbarhet och stor mångsidighet i rollen som jakt-, attack- och stödplattform.

F-35 är å sin sida ett femte generationens stealth-flygplan, speciellt utformat för att uppträda osynligt för fiendens radar och med avancerade system för datafusion och realtidsdelning av information.

Det är framför allt F-35:s förmåga att “se” fienden först och slå till över långa avstånd som har gjort det eftertraktat i många länder.

Vårda Europas egen försvarsförmåga

Airbus betonar i sin kritik vikten av att vårda den europeiska flygindustrins egen kompetensbas. Att investera i exempelvis Eurofighter kan, utöver militär kapacitet, bidra till att säkerställa Europas tekniska oberoende och sysselsättning inom kritiska sektorer.

Företaget menar också att man av historiska skäl inte alltid kan utgå ifrån en evig samsyn i USA:s utrikespolitik och därmed inte heller en stabil försörjningskedja över Atlanten, ifall världsläget förändras.

Trots skillnaderna i teknisk profil finns i båda flygplanen möjlighet till uppgradering och anpassning. Eurofighter kan fortsätta utvecklas när det gäller sensorer, vapenintegration och radar, medan F-35 redan är byggt för att löpande ta emot uppdateringar av mjukvara och uppgraderas med nya vapen.

Kampen om Europas framtida flygplansflotta är därmed inte enbart en fråga om vilken maskin som är “bäst” i luften i dag – utan även om var Europas försvarsindustri ska stå decennier framöver.

I slutänden understryker Airbus att ett för ensidigt beroende av amerikansk militärteknik kan ge kortsiktig kapacitetshöjning men samtidigt riskera långsiktig handlingsfrihet.

Och i takt med att stora summor investeras i nya försvarsprojekt menar man att det är hög tid för politiker att fundera på hur det europeiska försvarets ryggrad ska se ut: självständigt och konkurrenskraftigt, eller fortsatt beroende av en utomstående aktör.

Eurofighter Typhoon

• Tillverkare: Konsortium bestående av Airbus, BAE Systems och Leonardo.
• Generation: Fjärde generationens stridsflyg.
• Styrkor:
  • Mycket god manövrerbarhet i närstrid (“dogfighting”).
  • Flexibelt, kan konfigureras för jakt, attack och stödroller.
  • Europeiskt ursprung, vilket ger regional industriell vinning och mindre beroende av utländsk teknik.
• Svagheter:
  • Saknar F-35:s avancerade smygegenskaper.
  • Kan bli dyrare i drift och uppgraderingar om programmet inte fortsätter att utvecklas och behålla kunder.
  • Mindre integrerade sensorer jämfört med en femte generationens plattform.

F-35 Joint Strike Fighter

• Tillverkare: Lockheed Martin (USA).
• Generation: Femte generationens stridsflyg.
• Styrkor:
  • Smygförmåga (stealth) minskar upptäcktsrisken.
  • Integrerat sensorsystem som ger överlägsen lägesbild och datafusion.
  • Utvecklat för långsiktiga uppgraderingar och nya vapensystem.
• Svagheter:
  • Högre inköpskostnad och beroende av amerikansk tillverkare för underhåll och uppgraderingar.
  • Mindre optimerat för klassisk närstrid.
  • Kan kräva omfattande infrastruktur och kunskap som inte alltid finns på plats i köparlandet.
    
    

Läs mer:
Airbus nya modell knuffar Boeing bakåt. Dagens PS

Finland väljer F-35 – Saab förlorar 100 miljarder. Dagens PS