Klimatkris även på medeltiden

Klimatkris är inte bara ett modernt problem, skriver tidskriften Populär Historia.

I början av 1300-talet inleddes en lång period av kallare klimat, känt som “lilla istiden”. Kylan höll i sig fram till slutet av 1800-talet och i nordligare områden ledde det till missväxt och svält.

Jordbruket kollapsade

I Alperna började glaciärerna växa, för första gången på hundratals år. Hela skogar krossades av de växande isarna och flera bevattningskanaler förstördes. Mark som tidigare varit viktig för jordbruket skulle visa sig omöjlig att odla på.

Men i Europa blev det inte bara kallare, utan även fuktigare. Jordbruket kollapsade och från 1315 till 1317 rådde hungersnöd i Europa, kallat den stora svälten.

Sämre immunförsvar

Katastrofens omfattning bara växte. Hela våren 1316 präglades av kraftiga regn som fick höet att ruttna och lämnade därmed djuren utan foder. Kor och får dog i mängder.

Svälten gjorde också att många fick sämre immunförsvar, vilket ledde till att många dog av sjukdomar som annars var ofarliga.

Tecken på kannibalism

De fattigaste drabbades allra värst, vilket syns även i dagens klimatkris. En del samtida skildringar vittnar dessutom om kannibalism.

Med tiden blev bönderna i Europa mer vana vid lägre temperaturer och kraftigt regn. Man lärde sig om andra näringsfång för att kompensera för de olyckliga skördarna.

Men vad medeltidens klimatkris visar oss är hur utsatt människan är för dessa typer av klimatförändringar.

Läs mer: Bekämpa fattigdom eller bekämpa klimatförändringarna?