Deglobalisering en falsk idé enligt historiker: "Hägring"

Under det senaste året har idén om att världen just nu är i en fas av deglobalisering varit populär, där den tidigare globaliseringstrenden ska ha vänt till favör för en ny värld där stater ingriper allt mer i ekonomin.

Följden blir en mindre uppkopplad värld, präglad av mäktiga nationalstater, lokala lösningar och gränskontroller snarare än globala institutioner, fördrag och fri rörlighet.

Att vi är på väg däråt har gått att läsa i många stora internationella medier, och även svenska som Dagens industri, Dagens Nyheter, Placera – och ja, även Dagens PS.

Så fungerar historien

Men det är inte sant, menar den välkände brittiske historikern Niall Ferguson. 

“Så här fungerar historien. Du får saker som inte är så märkbara, den ekonomiska konvergensen, den tekniska förändringen, som uppenbarligen skulle förändra hur den globala ekonomin fungerade”, säger han enligt CNBC.

Han menar att det visserligen finns saker som gjort att utvecklingen stannat av, men att det är ett resultat av historiska processer.

“Du hade en finanskris 2008-9, du hade en populistisk protektionistisk motreaktion från 2016 till 2019, sedan har du haft “kalla kriget II” från ungefär 2018 mellan USA och Kina, en pandemi och sedan ett krig i Östeuropa.”

Tjänstesektorn bevis mot deglobalisering

Men han pekar samtidigt på andra trender som inte alls visar på någon deglobalisering, som fortsatt hög handel i EU och tjänstesektorns utveckling.

“Globaliseringen av handeln med tjänster fortsätter bara”, säger Ferguson som i stället pekar på cykliska faktorer för den nedgång som går att observera:

“Mycket av det som verkar vara en topp i globaliseringen följt av en platå eller nedgång har att göra med prisrörelser. Enorma snedvridningar skapas av råvarornas supercykel, som nådde sin topp 2010-11, och det är det som driver siffrorna”, sa han.

“Det hela är en hägring. Det pågår ingen större deglobalisering här.”

Läs även: Tack och adjö, globaliseringen?