Att få på sin lott att gräva en kanal från Vänerns strand till ostkusten, torde vara Sveriges största byggorder genom tiderna. Att dessutom göra det men bara handkraft, gör bedriften ännu större.
Sveriges största byggorder någonsin - Göta kanal
Mest läst i kategorin
Häng med oss i historien om Göta kanal.
”Du kan hvad du vill och när du säger att du kan intet, så vill du intet.”
Orden är Baltzar von Platens. Översten, sjöfararen, adelsmannen men framför allt skaparen av Sveriges genom tiderna största byggnadsverk; Göta kanal.
Att skapa en vattenväg mellan svenska väst- och ostkusten var ett projekt som diskuterats i århundraden.
Skåne var på den tiden danskt och ända sedan Danmark beslutat sig för att tullbelägga passagen genom Öresund, hade diskussionerna om en inre förbindelselänk pågått.
Diskussioner och stridigheter
Men såsom idag krävde även stora projekt vissa betänketider. Många var de förslag som lades fram genom seklerna.
Det gjordes försök att gräva sig upp från Göteborg, som då var Sveriges enda fria hamn på västkusten, till Trollhättan och Vänern.
Men lokala stridigheter eller interna maktkamper satte käppar i hjulen.
Men främst saknades någon ledar gestalt. En person som tog sig an det enorma projektet med entusiasm och ledarkraft. Som med envishet, kunskap och målmedvetenhet kunde driva igenom detta historiska mastodontprojekt.
Den mannen kom att bli Baltzar von Platen.
Baltzar von Platen föddes på familjegodset Dornhoff på ön Rügen i Östersjön. Familjen hade redan genom faderns karriär i Sverige, starkare band mot Sverige än mot Tyskland.
Därför skrevs Baltzar redan som 13-åring in i flottans kadettskola i Karlskrona och blev redan året efter befordrad till fänrik och därigenom var hans militära bana utstakad.
Det blev en äventyrlig livsresa inom först det militära och sedan inom handelsflottan.
Hans stora duglighet till havs gjorde att han till största delen fick sjökommenderingar ombord på Flottans fartyg.
Senaste nytt
Rysk krigsfånge
Vid slaget vid Hogland den 17 juli 1788 blev von Platen sårad och hamnade i Rysk krigsfångenskap innan han 1790 utväxlades och kunde åter ta sig till Sverige.
Efter vissa dispyter med Flottans ledning, Kungen, men också med sig själv, beslutade han sig för att lämna det militära och istället satsa på sitt privatliv.
På gården Frugården vid Vänersnäs slog sig familjen von Platen ned. Tillsammans med hustrun Hedvig Elisabeth Ekman fick han tre barn och började intressera sig för det närliggande bygget av Trollhätte kanal som då äntligen hade tagit form och startats.
Nyfikenheten och kunskapen inom ledarskap, gjorde att han 1798 blev invald i Kanalbolagets styrelse.
Von Platen hade dock redan noterat och satt sig in i diskussionen kring hur vattenleden skulle kunna tänkas fortsätta från Vänern genom Sverige till östkusten.
Men också noterat alla svårigheter som projektet stött på.
Vattenvägen till Vänern öppnas
År 1800 var Trollhätte kanal äntligen färdig och när kungen Gustaf IV Adolf åter efter besökte kanalen, hade Baltzar von Platen beslutat sig för att ge det stora fortsatta kanalbygget genom Sverige en chans.
Under de kommande åren förberedde von Platen själv tankarna kring projektet, besökte platser utmed en eventuell sträckning för att ge sig själv ett grepp om och då eventuellt hur, kanalen skulle kunna grävas.
1808 fick han så slutligen möjlighet att presentera sina tankar och projektet för Kungen, vilken biföll hans planer.
Von Platen fick en förordning från Kungen som gav honom i uppdrag att räkna ut kostnader och tidsåtgång men också praktiskt staka ut den tänkta kanalens sträckning.
Tillsammans med Englands främste kanalbyggare Thomas Telford, gjordes en intensiv 20 dagsresa genom Sverige där de båda herrarna i ett högt tempo stakade ut kanalen.
De beslutade om slussarnas placering och var grävningar behövde göras och var redan existerande sjöar och vattendrag kunde användas.
Tillsammans med ekonomen Samuel Bagge, gjordes sedan en kostnadsberäkning för projektet, vilken slutade på 1.597.481 riksdaler banco med en byggtid på tio år.
Då kung Gustaf IV Adolf arresterades och avsattes 1809, skakade kanalprojektet, men kung Karl XIII, som efterträdde den avsatte monarken, gav den 11 april 1810 ett kungligt privilegiebrev till kanalprojektet.
Kanalens genomförande beslutades
I 25 paragrafer bestämdes om aktier i bolaget och ett statligt lån på 800 000 riksdaler.
Där angavs storlek på slussar, djup på kanalen, ersättning till markägare, rätten att anlägga verkstäder, kommendering av kronans manskap, rätten att erhålla krut för bergssprängning, tillgång till ekvirke och kalkbrott och mycket mera.
I maj samma år togs de första spadtagen och nu kunde äntligen projektet praktiskt börja ta sin form.
Sju miljoner dagsverken senare, kunde Göta kanal äntligen invigas den 26 september 1832.
Kung Karl XIV Johan, drottning Desideria och deras son prins Oscar och dennes hustru Josefina anlände till Snöveltorp, invid sjön Asplången, för att inleda firandet av Göta kanals invigning.
En stor folkmassa hade samlats för att hurra för Kungen och hurra för Göta kanal.
Kanaldirektionen med kanaldirektören Carl Sparre i spetsen hälsade välkomna och efter presentationer och tal, paraderade och defilerade 300 man ur Kronobergs regemente och sköt generalsalvor, innan det kungliga följet begav sig landvägen mot Söderköping.
Baltzar von Platen själv var dock inte närvarande. Efter ett långt och arbetsamt liv hade hans hälsa börjat vackla under 1820-talets andra hälft.
1822 hade dock Göta kanals västgötadel blivit färdig och vid dess invigning var självklart Baltzar von Platen firad huvudperson.
Hans övriga insatser för Sveriges väl hade också uppmärksammats och belönats och 1827 blev han förordnad Riksståthållare av Norge.
Sjukdom och trötthet hann dock ikapp honom och den 6 december 1829 avled han i sitt hem i nuvarande Oslo – tre år innan den högtidliga invigningen av den färdiga Göta kanal.
Den högtidliga invigningen 1832 av hela sträckningen av Göta kanal, avslutades med en stor fest för över 300 inbjudna gäster.
Efter de traditionella skålarna för kungen och drottningen, utbringade Karl XIV Johan en skål till minnet av greve Baltzar von Platen ”som ägt mod att åtaga sig det stora företaget” .
Prins Oscar utbringade i sin tur en skål för von Platens medarbetare och de, som efter honom fullbordat företaget.
Hade passerats av utvecklingen
Sveriges största byggnadsverk genom tiderna var härmed förverkligat, invigt och klart. Sverige hade fått in egen Panamakanal och fartygen slapp nu runda Skåne och Öresund.
Frågan om den danska tullen genom Öresund hade dock löst sig redan 1660 genom efterspelet av freden i Roskilde, då Skåne redan då blivit svenskt.
Faktum är väl att när väl kanalen var klar, hade en del av dess nytta redan passerats av samhällsutvecklingen.
Kanalens stora nytta blev istället för att lura dansken på tull, en utmärkt led för att föra ut varor och produkter från södra Sveriges inland till kusterna.
Konkurrenten järnvägen. Och bilen…
Men redan 30 år efter kanalens invigning öppnades järnvägen mellan Stockholm och Göteborg. Sverige förstod att framtidens transporter inte skulle gå på vattenvägar utan via tåg.
Många kanalprojekt skrotades till förmån för järnvägsbyggnad och en ny era i den svenska industrialismen tog form.
Och 1886 uppfann Carl Benz och Gottleib Daimler explosionsmotorn.
Men det är en helt annan historia.
PS. Tage Danielsson sammanfattade byggandet av Göta kanal i texten “De händer som grävde Göta kanal”, som nog väl beskriver hur det var att vara en av de som gjorde alla dagsverken som förverkligade Baltzar von Platens idéer.:
Det var valkiga, seniga, beniga labbar
på valkiga, seniga, beniga grabbar.
Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal,
de händer som grävde på Göta kanal.
Vintern kom med sin kyla. De fick inte domna.
Sommaren kom med sin hetta. De fick inte somna.
De slet ut sig, i ösregn, när spaden blev hal,
de händer som grävde på Göta kanal.
Är det underligt att deras tummar blev krumma,
och att fingrarna tedde sig fula och dumma?
Vickevire var ofta en smärre skandal
>på de händer som grävde på Göta kanal.
Genom veckornas knog bar de träget sin börda.
Men så tvätta dom av sig det värsta på lörda
och lyfte sin Östgöta-sädes-pokal,
de händer som grävde på Göta kanal.
Inga sorgkanter mer. Det fanns brännvin att dricka.
Och då höll de sitt hambogrepp mitt på en flicka
Någon enstaka gång fick de sällheten möta,
de händer som grävde på Göta.
De som inte fick känna nån piga på brösten
fann i ännu en flaska den handfasta trösten.
Sedan slog dom på länsman, polis och fiskal,
de händer som grävde på Göta kanal.
Deras lycka blev kort. Det blev åter en månda.
Och man spottade i dom. En ny veckas vånda.
De steg ned i sin självgrävda jämmerdal,
de händer som grävde på Göta kanal.
Och de spikade broar och timrade slussar,
och i käftarna lade de saftiga bussar
och med knogarna slog de på snusdosans skal,
de händer som grävde på Göta kanal.
Se på nageln. Ett liv som blev kantat av sorgen.
Varför står inte ni som statyer på torgen,
vackert huggna i marmor, på guldpiedestal,
ni händer som grävde på Göta kanal.
Läs mer om:
Göta kanals fascinerande historia här
Göta kanal har öppnat slussportarna 2023
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra båtförsäkringar.