Krönika: VR-tekniken redan på dödsbädden

Detta är en krönika. I texten är det krönikörens åsikter som förs fram, inte DagensPS.

Många företag har precis börjat med olika projekt inom virtual reality, VR, eller har kanske redan kört ett och annat redan. Och jag förstår att de säkert upprörs över min provokation. Men faktum är att VR som vi ser det i dag inte kommer att överleva. Anledningen är enkel – VR kommer att fusioneras med augmented reality, AR (eller så kallad “mixed reality” eller någon av de andra modeförkortningarna som beskriver en förstärkt verklighet). AR-headseten tar mark. De blir mindre, kraftfullare och får större synfält. I dagarna meddelade Microsoft att man beräknar sälja världens första fristående headset Hololens i Sverige redan till jul till exempel. Och inom några år finns eleganta lösningar tillgänglig för konsument och som då kommer ersätta att mobilen, som ni kanske läste i min förra krönika.

De framtida headseten, eller egentligen glasögonen, kommer ha möjligheten att stänga av och på VR i de fall man vill avskärma omvärlden. Avskärmningen leder dock till isolation och motverkar interaktion. Och för att en teknologi ska överleva så är interaktion botemedlet. Interaktion i VR känns långt bort.

Även VR-bolagen börjar dö

Enligt mina egna, högst ovetenskapliga, observationer ser jag även sjukdomssymptom hos en del kollegor i branschen som är väldigt fokuserade på VR. Inga har än så länge (som tur är) avlidit, men många ligger i sjuksäng. En del får injektioner från sina doktorer (läs ägare), en del lyckas meditera bort smärtan och en del ber till sina änglar. Men framtiden ser mörk ut om man inte gör drastiska förändringar i företagets kost och livsstil.

Receptet finns dock på närmaste apotek

Försöker vi blicka lite vidare över livscyklerna för immersiva tekniker, eller alternativa verkligheter, så är vi just nu uppe mitt i visualiseringscykeln. Det mesta som produceras handlar om att visualisera komplexa problem, stora hus, stora maskiner, problemområden eller avancerade produkter. Och det är visualiseringarna vi och många i branschen lever på. Vi kan nog mjölka den kon ett tag till, men nästa stora skede kommer handla om interaktion och det är här receptet kommer in – skapa värde. Eftersom vi inte längre pratar visualiseringar så handlar det alltså inte om att skapa värde genom att stärka varumärken, vilket i slutänden är det enda du gör med en visualisering. För du kan visualisera alla ovan nämnda områden redan i en dator eller telefon, men det är förstås coolare att göra det i VR – det stärker ditt varumärke att röra dig i nya tekniker.

När vi börjar interagera, med varandra eller med andra maskiner, då skapar vi värde. När vi kan dela samma förstärkta verklighet, när vi kan använda röst och rörelse för att kommunicera med maskiner, när vi kan ge oss själva superkrafter, såsom förstärkt syn eller ytterligare en hjärna som hjälper oss tänka – då kan vi utnyttja potentialen av immersiva tekniker. Uppslukande tekniker.

Du tycker det låter som science fiction? Inte alls. Vi gör det redan i dag, om än i liten skala. Mina barn i åldrarna 4, 7 och 9 pratar i dag med vår TV och våra lampor och snart andra funktioner i hemmet. De frågar vår datoriserade personliga assistent om saker de inte vet svaret på. För dem är AR (givetvis) en naturlig del av vardagen. För dem är röstinteraktion ett måste. Vad ska man med tangentbord till undrar de? De har aldrig sett en DVD-skiva, än mindre en CD-skiva eller kassett. Igår tittade vi tillsammans på en presskonferens med Sophia, en av de verkligt stora genombrotten i robotics från Hanson Robotics i Hong-Kong. Min 7-åriga dotters första kommentar var ”Varför har hon så smala armar” – ingenting om varför Sophia har nästan helt mänskliga ansiktsuttryck eller varför hon kan föra konversationer med människor och diskutera. Det visar lite på hur naturlig tekniken är hos våra barn.

Sophia tilldelades häromdagen världens första medborgarskap för robotar, eller androider. Så verklig är hon. Men innan Sophia blir en del av vår vardag som hjälper oss med våra dagliga bestyr kommer vi nog se Sophia först som en virtuell kompanjon. Hon kommer dyka upp framför våra ögon i våra AR-glasögon och hjälpa oss med många av våra dagliga göromål. Kanske som en digital butler: ”Jeeves, kan du boka in en resa för mig och min familj till Mallis på sportlovet? Kolla hur mycket jag har kvar på sparkontot och spendera inte för mycket!”. Jeeves ler och svarar samma sekund ”Jag har hittat två lämpliga datum och resmål. Vill du se en kort film på de två olika resmålen?”. Han lägger därefter till resan i din kalender och betalar, samt kontaktar hotellet och tillser att vi får ett rum med sjöutsikt på översta våningen.

Framtiden är sannerligen inte vad den brukade vara. Hänger du med eller håller du krampaktigt kvar i det förflutna? Hör av dig till mig med dina tankar!