Syret sjunker snabbt i haven: Kan bli "slutet på allt"

Värsta hotet

Det är uppenbarligen inte bra för det marina livet. Men när forskare tar sig tid att jämföra de tre effekterna – uppvärmning, försurning och deoxygenering – är effekterna av låg syrehalt de värsta.
“Det är inte så förvånande”, säger Wilco Verberk, ekofysiolog vid Radboud University i Nederländerna. “Om du får slut på syre är de andra problemen oviktiga.”
Fiskar behöver helt enkelt, precis som andra djur, andas.

För lite syre

Global Ocean Oxygen Network – en grupp som inrättades som en del av FN:s decennium av havsvetenskap för hållbar utveckling, 2021-2030 – rapporterar att sedan 1960-talet har ytan av syrefattigt vatten i det öppna havet ökat med 1,7 miljoner kvadratkilometer (4,14 miljoner kvadratkilometer).
År 2080 kommer, enligt en studie från 2021, mer än 70 procent av de globala haven att uppleva märkbar deoxygenering.

Ska kartläggas

Under 2018 undertecknade hundratals forskare Kiel-deklarationen för att snarast uppmana till mer medvetenhet om problemet, tillsammans med arbete för att begränsa föroreningar och uppvärmning.
Forskare är nu mitt uppe i att etablera en Global Ocean Oxygen Database och ATlas (GO2DAT) för att konsolidera och kartlägga all data.

Under risknivån

Just nu finns det cirka 6 milligram syre per liter havsvatten i tropikerna, och 11 milligram per liter vid de kallare polerna.
Om nivåerna faller under 2 milligram per liter (en minskning med 60 till 80 procent), som de ofta gör i vissa fläckar, är vattnet officiellt hypoxiskt – har för låg syrehalt för att många arter ska kunna överleva.

De långsiktiga kroniska effekterna av något minskade syrenivåer är svårare att utvärdera än de kortsiktiga effekterna av hypoxi, säger Verberk, och forskare har akut efterlyst mer forskning i ämnet.

Fiskar flyttar redan för att hitta mer av det dyrbara syret. De som lever i djupare vatten kan flytta ner till kallare, och därför mer syresatta vatten, medan fiskar som lever i de nivåerna av vattenpelaren, som kustnära stenfisk, kan röra sig mot ytan för att hämta andan.

Förlorar livsmiljö

I en studie av kaliforniska revfiskar från 1995 till 2009, flyttade 23 arter upp i genomsnitt 8,7 meter per decennium mot ytan när syrenivåerna sjönk.
I den tropiska nordöstra Atlanten har tonfisk av syreminskningar drivits in i ett smalare vattenlager av syreminskningar; totalt sett förlorade de 15 procent av sin tillgängliga livsmiljö från 1960 till 2010.

Även om uppvärmning och deoxygenering ofta går hand i hand, är de två effekterna inte helt matchade överallt, hela tiden, säger Verberk. Resultatet är ett lapptäcke av områden som är för varma eller för låga i syre för att olika fiskar ska trivas, vilket leder till en sammanblandning av olika flyktvägar.

”Kan inte leva i”

Om du kartlägger trenderna för uppvärmning och syreförlust, skulle den katastrofala slutpunkten för havet om tusentals år vara “en soppa som du inte kan leva i”, säger Daniel Pauly.

Havet har redan sporadiska hypoxiska zoner, säger han, “men du kan föreställa dig vad som händer när alla döda zoner i världen smälter samman till en, och det är slutet på allt”.
“Om vi ​​inte får koll på utsläppen av växthusgaser måste vi förvänta oss att det händer.”

Läs mer om klimatet:

Billigare med el än diesel för tunga lastbilar

“Ohållbart” med dyra bonusar till vd

Deras tungmetaller läcker ut i dricksvattnet