"Sluta prata om koldioxidavtrycket"

Är det en bra strategi av klimatrörelsen att peka på det individuella ansvaret? Det frågar sig Rebecka Solnit i en essä i The Guardian.

Hon menar att alltför många debattörer i klimatdebatten refererar till personliga konsumtionsmönster som val av diet och transportmedel.

Men förutom att det kan leda till ett moraliserande över en viss typ av livsstil så kommer det inte att leda till den förändring som är nödvändig, menar Rebecka Solnit.

“Revolutionen kommer inte att äga rum för att människor stannar hemma och är goda”, skriver Solnit i artikeln.

Hon noterar att British Petroleum var tidiga med att använda begreppet på ett sådant sätt ansvar lades över på den individuella konsumtionen, bland annat genom att lansera koldioxidkalkylatorn.

Från kollektivt till personligt

Solnit menar att detta är en helt medveten strategi för att förskjuta diskussionen från det allmänna till det personliga ansvaret.

Därigenom accentueras en motsättning mellan två olika sätt att betrakta självet: som medborgare eller som konsument.

“Konsumenter definierar sig själva genom vad de köper, äger, tittar på – eller inte. Medborgare ser sig som delaktiga i ett civilt samhälle, som agenter i det politiska systemet”, skriver Rebecka Solnit.

Demokratiska beslut krävs

Men en stor del av omställningen kan inte utgöras av individuella beslut, menar Solnit.

“Vi behöver kollektivt agerande på varje nivå från det lokala till det globala – och människorna som redan arbetar på alla de nivåerna behöver hjälp med att få en städer att fatta beslut om ren energi, eller att få stater att sluta med frackning eller subventioner till fossila bränslen”, skriver Solnit och förklarar att hon själv bara kan stoltsera med att ha gjort ett moraliskt val för att det dessförinnan fattats demokratiska beslut på politisk nivå.

“Jag har 100 procent ren elektricitet hemma eftersom människor organiserade sig för att det skulle möjliggöras genom den sol- och vindkraft som krävs”.