En av Italiens mest anrika musselregioner håller på att gå under. Lösningen? Popplar, sjögräs – och extremt mycket tålamod.
Musslorna dör – nu ska forskarna rädda havet
Matilda Habbe
Uppdaterad: 15 apr. 2025Publicerad: 15 apr. 2025
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
Det luktar salt, hetta och sorg när Adriano Lippo styr sin båt över Mar Piccolo – det smala innanhavet utanför Taranto i södra Italien.
“Allt är dött”, säger han till BBC.
Mar Piccolo brukade vara ett nav för Italiens musselodling – en näring som sträckte sig generationer tillbaka. Men efter årtionden av industriutsläpp, stigande vattentemperaturer och föroreningar från Europas största stålverk håller både ekosystem och lokal ekonomi på att kollapsa.
Musslorna i fritt fall
Förr producerades uppemot 60 000 ton musslor om året här. I dag tvingas odlarna flytta sina skördar från det förorenade inloppet till en säkrare del av havsviken – en flytt som blir allt svårare att genomföra.
Förra året steg vattentemperaturen till 31,5 grader i det “säkra” området. Resultatet: 9 000 ton musslor dog – ett värde på cirka 8 miljoner euro.
“Sedan allt det här började har musselodlingen körts i botten, och odlarna är de som fått betala priset”, säger Giovanni Fanelli, forskare vid Italiens nationella forskningsråd.
ANNONS
Senaste nytt
Växterna som kan vända allt
Nu hoppas forskare kunna vända utvecklingen – med hjälp av växter. Tekniken kallas fytoremediering: man planterar växter som kan suga upp och bryta ner gifter som PCB, dioxiner och tungmetaller.
ANNONS
Pilotprojekt har redan visat resultat. Poppelträd, bland annat en särskild sort kallad Monviso, planterades på förorenad mark intill stålverket. Efter ett år kunde forskarna se att jorden blivit renare – med minimal påverkan på miljön.
“Traditionell borttagning av förorenad jord innebär att man gräver upp jorden och skickar den till deponi – vilket både är slösaktigt och skadligt”, säger geologen Vito Felice Uricchio.
“Det tar tusentals år att bilda en enda centimeter jord från berggrund. Att kasta bort den är kriminellt”, fortsätter han, och förklarar att rening med växter är både skonsammare och billigare.
Läs även: Vildare skogsbruk – skogen ska sköta sig själv. Dagens PS
Inte bara träd
Planen är att utöka tekniken till själva Mar Piccolo. För det krävs saltvattenanpassade växter – så kallade halofyter – samt alger som sjösallad. De ska kunna rena både vatten och sediment. Dessutom har vissa alger industriellt värde, till exempel i bioetanolproduktion.
Men alla är inte övertygade. Forskaren Werther Guidi Nissim varnar för att tekniken tar tid – ibland årtionden – och inte kan ersätta traditionella saneringsmetoder fullt ut.
En kombination av båda krävs, säger han.
Ett hav fullt av hopp – och skräp
ANNONS
Att städa upp Mar Piccolo handlar inte bara om musslor. Det handlar också om bilar, kylskåp och sjukhusutrustning – allt som dumpats i vattnet under decennier.
“Vi hittade allt möjligt på botten”, säger Vera Corbelli, tidigare ansvarig för saneringen i området.
Problemet kokas dock ner till det som så ofta sätter käppar i hjulen: pengarna.
Av de 500 miljoner euro som behövs för att genomföra hela reningsplanen finns just nu bara drygt 50 miljoner tillgängliga. EU-fonder kan komma att fylla gapet – men än så länge är det mest löften.
Och mitt i allt detta står människor som Adriano Lippo, fångade mellan löften uppifrån och föroreningar under ytan. Frågan är inte om Mar Piccolo går att rädda. Frågan är om någon kommer betala för det – innan det är för sent.
Läs också: Fästtrådar från musslor blir isolering. Dagens PS
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Matilda Habbe
Bevakar i huvudsak privatekonomi och företagande.
Matilda Habbe
Bevakar i huvudsak privatekonomi och företagande.
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
ANNONS